Jag måste be om ursäkt för att jag verkar skriva mer i den engelska bloggen än här. Det har helt enkelt varit bekvämt att skriva på engelska ett tag. Lite är det nog för att det händer så mycket att det känns som om jag inte skulle hinna med att skriva det i mitt sorts dagboksformat ens om jag skulle försöka.
Och jag är ju ingen senhändedetochsengjordejagdet-skribent heller, och att hitta små teman och kluriga funderingar kring allt är svårt ibland. Så är det ju. Och just nu rusar livet.
Om ni är extra nyfikna på några av mina äventyr sista tiden så hänvisar jag alltså till
www.visalisa.blogspot.com
Jag tipsar särskilt om inläggen ”
stormy weather” om stormen och ”
oh, hello mister minister…” om en högst osannolik utveckling av min dag i onsdags.
Men jag måste få rapportera lite om allt som hänt.
Först och främst har jag blivit egen företagare. Företaget heter ”inlevelse” och bildades för att jag skulle kunna fortsätta ta på mig småuppdrag här och där angående arkitektur och kommunikation (att kommunicera ämnet arkitektur… workshops, skrivande, föreläsningar, assistentuppdrag och div formgivning).
Jag var orolig i början och det har varit en hel del sömnlösa nätter över hur lilla jag ska klara att ta hand om bokföring, och framför allt över oron för om jag skulle få tillräckligt med jobb för att klara mig alls. Men nu kan jag sova gott igen (även om dygnsrytmen är lite haltande just nu). Jag måste ha gjort någonting rätt, för det rasar små och stora möjligheter över mig och jag trivs just nu ypperligt i min nya vardag där mina arbetsuppgifter är minst sagt varierade, och där jag aldrig vet vad som dyker upp härnäst.
Den senaste veckan har jag till exempel ena stunden suttit på café och skissat små
troll i en anteckningsbok, för att en timme senare sitta på ett elevrådsmöte på en av stadens högstadieskolor… Tvära, men roliga kast alltså.
Som arkitekt utexaminerad i september förra året tycker jag faktiskt själv att det är ganska fantastiskt att jag just nu:
- är assistent på en
uppsatskurs på arkitektutbildningen där mitt exjobb refereras till som kurslitteratur.
- har illustrerat en bok och just fått beställning på tio varianter av en liten figur som ska vara maskot åt en tidning.
- är involverad som arkitekt och handledare i ett projekt på en högstadieskola i Göteborg där eleverna ska rita idéer på vad de vill göra med sin skolgård
- skriver sporadiskt för en branschtidning och har blivit ombedd att skriva i en annan.
- ska hålla fyra olika workshops för barn och unga om arkitektur på stadens museer (Bl a ska jag få betalt för att trycka t-shirts tillsammans med högstadieelever i två veckor i maj).
…och så idag kom mailet!
Ett mail som erbjuder mig att vara redaktör och medförfattare till en bok om arkitektur och stadsbyggnad i Göteborg, för barn och unga. Det finns redan massor av material och projektet är lite igång redan och helt utan att jag behöver be om det så lägger de ett drömuppdrag i knät på mig! Jag har blivit rätt person på rätt plats och det känns fantastiskt, särskilt när jag vågar tänka tillbaka på hur vilse jag faktiskt varit.
Den här dagboken är varken särskilt urfundigt eller klurigt formulerad, och inte innehåller den särskilt mycket reflektioner och funderingar heller, för just nu hinner jag inte fundera så mycket. Jag håller ju på att skaffa mig ett roligt liv, så jag känner inte efter, jag lever! Fan vad jag lever!
(Ja, och så har man ju kvar alla vardagsbekymmer och ovanor och saker man hänger upp sig på som man skulle kunna beklaga sig över förstås… Men varför skulle jag göra det just nu? Jag ska vara med och skriva en bok!)
