tjugo

Jag tittar ut från verkstan där 14 barn sitter och jobbar:
- Ni är ju bara fem stycken här ute, men ni låter som tjugo! Kan ni försöka dämpa er lite?
Viktor 5 och ett halvt år pekar på kompisen:
- Det är HAN som är tjugo!

gudinnans humör

Gud var en kvinna med PMS idag. Först log hon och strålade så varmt mot allt och alla för att i nästa sekund ryta till som orkanen Gudrun. Mitt i den varmaste skrattattack, som fick mig att ta några danssteg i solen utanför porten, måste nån profet ha sagt att hon såg fet ut idag eller något liknande, för hon började gråta så fort att hon inte ens hann sudda ut leendet jag just hade dansat i. Sen gav hon profeten örfilar, så hårda att vinddraget kändes ända hit. Och hon grät och grät. Men jag tror att profeten bad om ursäkt, och kanske till och med gav henne en kyss för så här innan läggdags är alla tårar torkade. Nu gäspar hon och håller på att somna med ett leende och det varma ljuset från under hennes ögonlock färgar mitt vardagsrum orange.

Vad jag försöker säga är att det var märkligt väder idag.

sombrero, marracas och elgitarr

Ikväll var det ”kundkväll” (gratis vin och mat och 20% rabatt på rubbet) i gamla extrajobbsbutiken och de bad mig rycka in. Jag stod i kassan och skrattade hysteriskt åt trubaduren man hyrt in. Han hade Mexico-mustasch och sombrero och spelade elgitarr. Han hade med sig en likadan kompis som stod och skakade ett par marracas. Första låten var ”Det börjar likna kärlek banne mig” och sedan fortsatte de med gamla godingar som ”Swing it magistern” och ”Teddybjörnen Fredriksson”. Ja, det var en precis så absurd situation som man bara måste skratta åt.

Till kassan kommer så en söt flicka med en dignande varukorg. Hon handlar m y c k e t prylar. Mest espressobryggarprylar, muggar och andra det-behövs-i-köket-grejer. Vi fnissar åt musiken tillsammans en stund medan jag blippar varor. Sen säger hon: ”Är det du som är Lisa?” Med tanke på att jag inte jobbat där på tre månader måste hon ha beröm för tajmingen. ”Ja” säger jag. ”Hej” säger hon, ”Det är jag som är [hennes namn]”

Hon är ”den nya”.

Där står jag och säljer prylar för att inreda det gemensamma hem som hon och mitt ex håller på att bygga sig. Det här är första gången jag träffar henne.

Jag vill inte ha honom tillbaka och jag har sagt att jag vill träffa henne. Han och jag är fortfarande vänner och det borde inte vara något problem. Och jag log mot henne och tyckte faktiskt inte illa om henne alls. Men till tonerna av ”Snabbköpskassörskan” spelat på elgitarr och marracas över en kassadisk och med deras gemensamma prylar mellan hennes kundkorg och min kassaapparat blev det hela minst sagt märkligt.

Jag undrar om det finns det några etikettregler nedtecknade för sådana här situationer?

klara besked

Han kommer hit.
Han åker runt halva planeten.
Inga datum klara. Jag är livrädd. Jag är glad. Jag är tokig.
Han kommer hit.





Det är stort ju.