esbjörn

GP har inför nyåret lagt ut ett bildspel med porträtt av kända svenskar som lämnat jordelivet under 2008. Det är en sorglig lista, där flera får mig att liksom hicka till av saknad, fastän jag inte kände någon av dem personligen. Den som får mig att hicka hårdast och ledsnast är Esbjörn Svensson.

Jag har haft Esbjörns Svenssons trio i mina spellistor länge. Som bakgrundsmusik till mitt liv. Som humörförstärkare i både ledsamt och glatt. Esbjörns död är lite som förlusten av Tage Danielsson. Man liksom undrar hur värden hade sett ut tjugo år efter deras död om de bara hade fått levat.
Vad hade Tage skrivit om nuläget? Vad hade Esbjörn komponerat om tio år?

Så här sitter jag mitt i natten och saknar Esbjörn en stund.

mörka knekten

...är faktiskt inte överskattad alls.

God damn. Jag är ivägsopad (swept away). Heath Ledger är inte geniförklarad för att han är död. Han är geniförklarad för att han hann förklara för världen att han var ett geni innan han slutade vara. Dessutom är det en hel massa Gary Oldman att njuta av. Och lite Michael Caine. Och storyn byter riktning så ofta och så överraskande att till och med jag sitter och säger "wow!" när det smäller och pangar. (Jag brukar inte gilla action med koreograferade explosioner).

Så. Mitt betyg är:
Fem jokrar.
God damn.

en idol

Man blir lite lycklig av Max Raabe och hans konst att göra "gammal underhållning" nutida.
Hela texten till denna fantastiska hitlåt lyder så här:

"Mein kleiner grüner Kaktus"

Blumen im Garten, so zwanzig Arten,
von Rosen, Tulpen und Narzissen,
leisten sich heute die kleinsten Leute,
das will ich alles gar nicht wissen.

Mein kleiner grüner Kaktus steht draußen am Balkon,
hollari, hollari, hollaro.
Was brauch ich rote Rosen, was brauch ich roten Mohn,
hollari, hollari, hollaro.
Und wenn ein Bösewicht was Ungezognes spricht,
dann hol ich meinen Kaktus und der sticht, sticht, sticht.
Mein kleiner grüner Kaktus steht draußen am Balkon,
hollari, hollari, hollaro.

Heute um viere klopft's an die Türe.
Nanu, Besuch so früh am Tage?
Es war Herr Krause vom Nachbarhause,
der sagt: "Verzeih'n sie, wenn ich frage,"
sie hab'n doch einen Kaktus, da draußen am Balkon,
der fiel soeben runter, was halten sie davon?
Er fiel mir auf's Gesicht, ob's glauben oder nicht,
nun weiß ich, daß ihr kleiner grüner Kaktus sticht.
Bewahr'n sie ihren Kaktus gefälligst anderswo,
hollari, hollari, hollaro.

vad fick du i julklapp?

Årets julklappsutdelning var en magisk fest. Jag fick så mycket omtanke och glädje att jag var alldeles varm inombords - och det berodde inte bara på att det var tänt i kakelugnen.
Den här korgen fick jag av "svärföräldrarna":

Va? VA? Garnet heter Bris från Gjestal och är 50% ull, 50% soya. Femton nystan! Wow... Nu återstår bara att välja mönster till den fantastiska tröja detta ska få bli. Men glädjen tog liksom inte slut. Av världens bästa mamma fick jag presentkort på spa, fyra fantastiska muggar som passar ihop med älsklings favoritmugg och Jan Lööf-samlingen som jag önskat mig. Mamma är bäst.
Älskling är också underbar och alla paket från honom var alldeles sprängfyllda med kärlek. Jag fick inte bara en almanacka med Terry Pratchett-tema, JK Rowlings nya (The Tales of Beedle the Bard) och Munchkinspelet jag önskat mig... Älskade älskling hade också brytt sig om att spara min önskan om stickböcker och köpte "Knitting Beyond the Edge" åt mig!
Lycka.
Jag känner mig verkligen älskad!

Med på julafton var även älsklings mormor, som är en fena på att packa ihop en massa små paket inuti större paket, och vi hade evinnerligt skojigt åt att bland annat packa upp en kylväska som i sin tur innehöll allt från strumpor och kakor, till salladsbestick och en marsipangris.

Men vet ni vad?
Det häftigaste var trots allt det här inte vad jag fick, utan hur glada särskilt två personer blev åt det de fick av mig.
Mamma fick mössan jag gjorde, och hon blev jätteglad. Titta vad fint den passar henne:


Längst upp fick blommorna bli röda. Det blev en väldigt mammig och fin mössa.
Svärmor fick en sjal, som jag specialanpassat till henne och till att det var en julklapp. Den är stor och den är varm. Garnet är Karisma Classic och mönstret heter Gail. Svärmor ville inte vara med på foto på bloggen, så hon fick vända ryggen till, och titta bara på sjalen är ni snälla...

god jul

Hjortarna betar utanför fönstret. Hunden snarkar i en fåtölj. Sambo gäspar och svärmor dukar bordet. Jag njuter av tystnaden och av lugnet.
Det enda som saknas är ett mjukt vitt täcke av snö. Det vita täcket här är dimma. Mjuk och vit smyger den runt huset. Men den är ändå inte snö. Jag ser fram emot julklappsöppningen, mest på grund av en viss klapp jag ger bort. Den ska visas upp här på bild så småningom. Hoppas jag hinner med att ha kameran framme för att fånga leendet på mottagaren när klappen öppnas...

God jul på er alla!

julshopping

Det var kanske inte det smartaste jag gjort när jag gav mig av till köpcentret lördagen innan julafton, men nu blev det så.

Jag blir alldeles fascinerad av hur "folk" kan bete sig. Sambo sade nån gång att "folk" är verkligen dumma, medan individer kan vara hur trevliga som helst, och ibland ger jag honom verkligen rätt i det. När man kan försvinna i en anonym massa verkar några tycka att det är helt okej att bete sig hur som helst.

Parkeringsplatsen var första eldprovet. Folk backade, tutade, blinkade och hutade åt varandra på ett sätt som jag trodde man bara såg på film. Grekisk film. Från Aten. I rusningstid.
Dessutom är det spännande att se hur folk tror sig vara osynliga när de sitter i bilen. I och med att trafiken stod i det närmaste stilla på parkeringen, hann man få ögonkontakt med ganska många av medtrafikanterna. På de nära 15 minuter det tog mig att parkera hann jag se en donna i rosa äta upp sin snorkråka, en äldre herre sjunga med till bilradions julmusik (som hördes utanför bilen. Hög volym.) - O Helga Natt på dig själv du... - en dam som var nära nervsammanbrott och koncentrerade sig på att andas (iiiiiin...uuuuuut....iiiiin....), och många suckande, arga, uppgivna, pustande andra.
Väl inne i en av butikerna såg jag två mammor hålla i samma Xbox-spel och "lugnt och sansat" förklara för varandra att båda faktiskt hittat det först. Jag stannade inte länge nog för att se om det blev slagsmål. Köerna ringlade sig så långa att jag gav upp en julklappsidé helt och drog vidare till nästa affär illa kvickt.
Utanför provrummen på Hennes & Mauritz satt två bebisar i varsin barnvagn och skrek i högan sky. Kära nån. Jag får skylla mig själv för att jag utsatte mig för det här just den här dagen, men vad har en bebis gjort för ont för att behöva vänta utanför ett provrum lördagen innan jul?

När jag väl kom in på ICA kändes det lite bättre. Folket här inne var på en annan sorts shopping. Här jämfördes priser på inlagd sill och prinskorv. Här staplades Aladdin-askar och här blippades det glöggflaskor. Men vad är det för fel på folk ibland? Jag fick höra en liten, tonårig ICA-medarbetare bli utskälld för att det var slut på saffran... Sedan när har extrahjälpspersonalen något med det att göra? Jag fick höra att det faktiskt var skamligt att de inte kunde ha alla kassor öppna en sådan här dag... En kassa var trasig. De övriga femtifjorton var öppna. Kära lilla damen - håll tyst. Och det var inte många som kunde hålla tyst om hur långa köer de tvingades stå i. Hujedamej en sån tragedi. Ni är på ICA lördagen innan julafton. Vad hade ni förväntat er?

Nu är jag den första att erkänna att mitt tålamod också började tryta. Den första att hålla med om att det var skitjobbigt att gå och handla idag. Men uppriktigt sagt kära medmänniskor - Jag förväntade mig inget annat. Beger man sig till ett köpcentrum lördagen innan julafton, och tror att det ska vara en lugn och mysig julstämningshöjare att strosa runt och välja julklappar i godan ro, så tror man fel. Jättefel.

Nu, efter shoppingen, så sänker sig julefriden här. Vi har slagit in paket, fått mysigt besök en stund och druckit must, och får jag bara stå i en varm dusch en stund nu, så är det dags att slumra sen. Natti natti allihopa!

Lucia

Sambo jobbar. Hunden sover. Pepparkakorna svalnar.
I doft av nybakat strosar jag runt i lägenheten och plockar lite, stickar lite, myser lite, nynnar lite och har en väldigt mysig Lucia-dag. Kunde ha gått på partaj ikväll, men jag stannar hemma och myser vidare. Precis vad jag behöver.

Pepparkaksformarna får mig att pipa av lycka när jag plockar fram dem ur skåpet. En blandning av nya skojiga, och gamla fyllda med minnen. Farmors julbockar och grisar blir utan kristyr numera, för det skulle aldrig bli lika bra som hennes. Dessutom är degen egentligen fel för att göra farmor-kakor... Undrar om jag kan göra hennes peppisar nästa år, om det är rätt recept som finns i pärmen jag fick. annars är de för evigt ett minne. Men formarna finns kvar.
Och nu doftar det pepparkakor i hela Hemmet.

mitt nya jag

Senaste månaden har det hänt en del...
Ny frisyr. Ny färg. Nya glasögon. Månadslön. Lugn.

brev till Dova från Rolff

Hej Dova,

Hoppas du har det bra. Jag har det bra. Jag bor med Tobbe och Lisa nu och de är snälla mot mig. Jag har fått ett eget hörn i deras lyxiga soffa, och där kurar jag gärna ihop mig på min gröna filt, med huvudet på min fluffiga, randiga kudde.
Jag lär mig saker varje dag, och även om husse och matte kan vara stränga ibland, så vet jag att det är för mitt eget bästa. Jag blir inte riktigt lika stressad längre om jag inte förstår saker direkt, för jag vet att de kommer att försöka visa mig. De verkar ha koll.

Varje dag går vi på promenader i området där vi bor. Det är väl inte jättekul att gå i koppel hela tiden, och jag protesterar fortfarande ibland genom att gå dit jag vill, men egentligen har jag börjat lära mig att det inte är någon idé. Faktum är att ibland är det riktigt skönt att bara följa med och låta husse eller matte bestämma vilken väg, vilken fart… ja, allting.

De kallar mig Rolff nu för tiden, och jag känner mig riktigt okej med det namnet. Jag kan ju nästan säga det själv till och med. Matte säger att det låter som om jag säger ”Rolff” när jag nyser. Det var lite konstigt från början när de kallade mig Rolff, men eftersom jag fick godis när de ropade Rolff efter mig, var det inte svårt att börja lystra till det nya namnet.

De duschar mig ibland. Det är jätteäckligt, och jag protesterar så gott jag kan. Men eftersom de inte ger sig förrän jag är helt blöt och inlöddrad så brukar jag numera mest stå ut tills det är över, och sen blir det ju desto mysigare att bli torkad med den stora handduken efteråt i stället.

Matte säger att hon ska gå på kurs med mig, så att jag kan få lite skolkamrater. Jag har fått hälsa på några tjejhundar som vi bor granne med, men matte är rädd att jag är för mycket bråkstake för att få hälsa på killarna. Därför behöver jag gå i skolan och lära mig vara snäll mot killar också säger matte. Så jag blir en riktig ”jänntleman” (Vet du vad det är?) säger hon. Det ska bli roligt.
Ingen av granntjejerna är som du Dova förstås, men det finns ett par tikar som verkar rätt schyssta.

Ibland åker vi upp till Gamlegården (Du vet där vi var med Pernilla) och där får jag träffa Kajsa och springa lös i skogen. Det är riktigt, riktigt roligt. För att komma dit måste man åka bil jättelångt, men jag har övat, och nu är jag inte ett dugg nervös för att åka bil. Jag kan till och med somna på mattes fötter medan vi åker. Det skumpar lite och jag hatar farthinder, men det går ganska bra ändå.

Jag hatar fortfarande att vara ensam, så när husse eller matte är hemma ser jag till att de är med mig hela tiden. De har inte en chans att komma undan. Det bästa är när de sitter bredvid min filt i soffan, för då kan man få somna i deras knä medan de kliar på mig och det är nog det bästa jag vet…
Det är inte så mycket jag behöver vara ensam, för de gör så gott de kan för att jag ska slippa bli så nervös, men ibland försvinner de ett tag. Jag tror fortfarande att de ska lämna mig för evigt och att jag ska behöva flytta igen, så jag blir fortfarande lite galen av glädje när de kommer hem igen. Det tar nog ett tag innan jag slutar vara så rädd för just ensamhet tyvärr.

Du vet hur tvåbeningarna alltid säger ord ett i taget när de pratar med oss? Jag tror jag har börjat förstå några av orden. ”Sitt” kunde jag redan – det betyder att de vill att jag ska nudda marken med rumpan. Ibland säger Matte ”sitt – stanna” och då ska jag ha rumpan i backen en lite längre stund. En gång sa husse ”Sitt!” flera gånger i rad, men just då tittade jag på en tik som gick förbi, så jag brydde mig inte om honom. Då blev husse arg och ropade ”men plantera arslet!” och det förstod jag inte alls, men jag gissade att det var lite som ”sitt”, så jag satte mig.

Nu vet jag även vad ”Ligg” betyder. Jag hade mina aningar redan innan, men nu är jag helt säker. Dessutom har matte lärt mig att rulla över på rygg när hon säger ”rulla”. Det är rätt smart av henne, för hon leker den leken med mig när vi kommer in från promenader i regnet, och sen torkar hon mig på magen med handduken och det är jättemysigt.
De är ganska smarta, för medan de visar och förklarar vad man ska göra när de pratar med en så får jag godis. Ja, jag vet – jag är så lättköpt, men det är så himla gott med godis att det är värt att bli lurad för. Jag kanske lär mig nåt mer av bara farten, bara för att de viftar med de där små godisarna…

Nu vattnas det i munnen på mig, så jag går och dricker vatten i stället!

Vi hörs Dova!
stor slick-puss från Rolff

Nu börjar det!

Jag har fått en nyckel till ett rum. I rummet står mitt skrivbord. Jag har fått ett skrivbord. På skrivbordet står en dator. För att kunna använda datorn har jag fått inloggningsuppgifter, en ny mailadress och ett skrivarkonto. Jag har fått skriva min namnteckning längst ned på viktiga papper. Papper som säger att jag har en plats att vara på i fem år framåt. Papper som säger att det kommer att betalas ut pengar till mig varje månad. I fem år. (Hör ni ända därifrån hur jag andas ut av lättnad över det?) Jag har fått passerkort som gör att jag kommer in överallt. Bland annat får jag komma in i personalrummet. Där får jag ta kaffe ur maskinen. Det är inte särskilt gott kaffe, men det får mig ändå att le.

Allt det här betyder att jag hör hemma någonstans. Jag behöver inte knacka på, be om ursäkt, komma och störa... Jag ska vara där. Där ska jag läsa om mitt favoritämne. Där ska jag lära mig mer. Där ska jag lära andra om mitt sätt att se världen. Där ska jag lära mig om hur min värld fungerar, kan fungera, ska fungera.

Jag har inte varit så här inspirerad av någonting på länge.