koftan är klar

Koftan jag startade i samband med Dödergöks och Stickameras Koft-KAL är färdig. Jag är nöjd. Den ser ut som på skissen och den passar.


Jag har lekt ganska mycket med passformsgrejer på den här och jag är stolt över en hel del detaljfix. Intarsia för att göra övre halvan av ryggen mörk. Intagningar fram, under armen och på ett sätt så att bysten får plats men att framstyckena fortfarande ser raka ut. Intagningar bak i kanten på det mörka, så att det mörka fältet framhäver midjan genom att peka på den... Och så en resår indragning precis i svanken.


Fickan är väl lite strutigare än vad jag först tänkte, men den funkar och är rolig.

Det tog några försök att få de korta varven lagom många för formen, men när jag blockade den här versionen såg det ut så här:

Sen har jag prytt den med mina finaste keramikknappar och jag har sytt i en dragkedja! Det här blev verkligen jättebra om jag får säga det själv.

Den här koftan kommer att bli mycket välanvänd!

Jag har skrivit mer om planerandet, garnval etcetera till den här koftan här, här och här.

hantverksbyte

Instagram har blivit en väldigt fantastisk värld. Det är inte bara att dela bilder med varandra utan det är en värld som fått en sorts egen sociala-medier-kultur och bland det mest fantastiska är i mitt tycke hur det har blivit ett forum där olika hantverkare hittar varandra. Jag ser keramiker diskutera glaseringar och hittar nya keramiker att följa och imponeras av... allt för att jag en gång följde en hashtag och klickade hjärta på en kopp (och började följa dess skapare). Idag följer jag, förutom alla stickvänner, ett litet gäng keramiker, några som syr (då främst i retro- eller återanvända tyger), tecknare och konstnärer som i mitt instagramflöde inspirerar och imponerar på mig dagligen!

I detta medium av bilder har också fenomenet med hantverksbyten etablerat sig på nåt vis och det är ju så fint! Du får min tid, kunskap, stil och skapelse... så får du min. Inga pengar. Bara skaparglädje. Jag har länge tittat på och sett andra byta koftor mot väskor och serviser, utan att våga fråga om jag får vara med. Varför? Jag har varit rädd att lova bort nåt stort projekt med deadline och sen råka göra någon besviken eller låta någon vänta för länge...

Men nu har jag hantverksbytat! Och jag kommer att göra det igen! Men jag vågade inte lova koftor... Det bidde en mössa från mig. Det var jätteroligt att knåpa något extra noga och fint för att göra en hantverksidol glad, för min byteskompis är någon som blivit lite instaidol. Inte bara pga hennes fina saker, utan för tänket bakom!

Tigerbabylove kallar hon sig (men heter egentligen ett alldeles vanligt namn på J). Hon är en av hjärnorna bakom ekobabyeko-påsen, som är en fenomenal idé som förverkligas säsong efter säsong numera. Och hon syr fantastiska skapelser i återbrukat tyg. Jag har länge varit smygförälskad i de goserävar och kaniner som hon syr och till slut vågade jag fråga...

"Finns det något jag kan sticka åt dig, som skulle få dig att vilja sy en räv till mig? Och går det att önska sig räven i svartvitt för att det ska symbolisera vår hund Grimm?"


Och hon sa ja!

Hon svarade med en bild på tre olika stickprojekt hon önskade sig, varav det ena var en mössa som var så fin, så fin och precis den sorts stickning jag själv tycker jag är ganska bra på; Ett finurligt och fint strukturmönster som var beroende av ett fint garn i fin färg i DK-tjocklek. Ett projekt lagom stort att lova bort och precis ett sånt projekt jag just då kände för att göra och som jag redan hade garn till! Jag lade upp samma kväll...

Mer om mössan längre ner, för jag vill visa den svartvita Grimm-räven som låg i brevlådan igår!

Kolla! Kärlek! Uppsynen i det lilla ansiktet! Hängselbyxor i äppeltyg! Och den lilla koftan!
TACK J den är perfekt!

Och den är redan godkänd av mottagaren.


Mössmönstret jag stickade hade jag inte sett förr och jag är så glad att jag hittade det på ett så här roligt vis. Beeswax hat heter det och blev så här fint:

Garnet är Easyknits Deeply Wicked DK som jag hade kvar från ett annat projekt och mönstret var både roligt och vackert och snabbstickat.


Hantverksbyte alltså... Vilken alldeles synnerligen fenomenal grej.

Näst högsta berget

"Glittertind är Norges näst högsta berg, beläget i Jotunheimen i Loms kommun i Oppland fylke." - Wikipedia

"Glittertind är ett barnkoftmönster designat av Dödergök. Ett norskinspirerat mästerverk som är vansinnigt roligt att sticka!" - Visalisa

Jag har stickat Glittertind. 

Den har varit klar ett tag, men så gav jag mig på det där att sy i band i den och nål och tråd känns alltid så avigt i mina händer att det tog lite tid. Mest tid tog det att övertyga mig själv om att det skulle bli bra med de fina banden (Köpta hos Magasin Duett, men jag är rädd att jag fick tag på sista snutten av just det här...). När jag väl sydde tog det två kvällar och det blev... helt okej. Även om jag egentligen borde ha sytt med grön tråd i ena bandkanten och blå i den andra. Nåväl.
Koftan är Jättefin! Den är alldeles för stor för Alve ännu, men till hösten kommer den att vara perfekt!
Och små, grå pärlemorknappar isydda med röd tråd blev pricken över i om jag får säga det själv.

Ett par kunskapstips!

Oj vart tog jag vägen? Oj vad dagarna går! Jag är lite försvunnen i föräldraledighet och annat att göra... Men stickar gör jag förstås. Dels lite saker jag längtat efter att sticka och så en massa små teknik-provlappar och test-mojänger som vanligt... När bebis tillåter.

Nyss fick jag ett meddelande där det stod så här:

"Hej!
Jag vile bara skriva till dig och tacka!!  Jag hittade ett filmklipp med dig där du i nyhetsmorgon visade att alla kan sticka en trekantssjal. Jag blev alldeles såld och knåpar i detta nu ihop min första sjal tack vare dig! Tidigare har jag stickat rutor, det var min nivå och de var inte fina men oj vad biten jag blev nu. Du var så pedagogisk och fick mig verkligen att vilja prova, så tack! "

(Här är klippet från TV4)

Så det tänker jag leva på ett tag framöver! Att VÅGA och att våga misslyckas för att lära sig mer är mina bästa tips inom stickningen. Därför vill jag också tipsa om två saker som handlar om stickning och kunskap:

Först ut Claras bloginlägg om att stickning inte handlar så mycket om talang, utan om kunskap och tragglande testande. 

Här ligger jag efter, då så många stickat hela sina liv (Det har inte jag!)... Så jag försöker komma ikapp så gott jag kan med att läsa och prova, misslyckas tills jag lyckas och att ge mig attan på att det ska bli som jag vill. Och att vara hungrig efter att lära mig mer.

För det andra vill jag tipsa er som missat den om den nya podden Nördic Knitting där Helene Wallin och Johanne Ländin delar med sig av stickkunskap! 

Jag återkommer snart med vad jag stickat på sistone...