mycket kort bokslut

2015 var livets mest fantastiska år i och med att det var första året med Alve. Det överskuggar allt annat. Det jag stickat blev fint och vår ettåring mår bra och förgyller varje dag. Det är det viktiga.

Men 2015 var för min egen person även ett märkligt mellanår. Mycket har såklart med den vanliga småbarnströttheten att göra, men det kan jag ta. Annat har med egenvärde och självbild att göra, gentemot medmänniskor, gentemot mina val inom jobb och intressen... Det har varit ett mycket grubblande år, med såväl vinster och insikter som hårda förluster och att jag tvingats ge upp saker jag tidigare skulle ha kämpat till sista blodsdroppen för. Självbevarelsedrift. Jag har utvecklat den genom att banka huvudet i några väggar, snubblat på några trösklar...

Inför 2016 gör jag inga löften, men jag har förhoppningar om att orka. Orka göra klart. Orka röja upp och rensa lite. Men först och främst ska jag fortsätta orka vara Alves mamma och det gör jag ju allra bäst med att visa honom hur man är ärlig mot sig själv.  Jag ska orka tillåta mig känna och jag ska orka tillåta honom känna, utforska och testa.

2016 ska jag ta hand om mig. Så att jag kan ta hand om Honom.