Den har varit färdig länge, flättröjan. Men först igår lyckades jag äntligen sy i de två knapparna för att kunna stänga till i halsen. Nu blev den ännu bättre!
Mönstret heter Petit Cassiope, men i beskrivningen finns ingen krage alls... Avslutningen på flätorna uppåt fick mig dock att vilja leka dem vidare upp i en krage och så lade jag till en sjalkrage, med ett par knapphål, som går att stänga diagonalt över urringningen, som blev rätt vid.
Det var en rolig och lite annorlunda konstruktion, så jag har njutit från första maskan av den här stickningen måste jag säga!
Med ullunderställ och en bomullströja, är en sån här ulltröja det enda som behövs om det inte är alltför blött eller snålblåst.
Och så måste jag säga en massa fina ord om garnet. Garnet! Det heter Mithril (Därav mitt fyndiga namn "A Royal Gift" när jag stickar en tröja till min lille hob... ) och kommer från Stansborough. Det är en nyazeeländsk gård med egna får, som startade sitt spinneri som nu säljer stick-garn för fullt, med beställning av garn till kostymerna i Sagan Om Ringen-filmerna... Så lite extra nördfaktor där. Deras fårras är en korsning med våra gutefår och garnet har gott om äkta ullkänsla med fibrer som klänger fast vid varandra. Det upplevdes aningen stickigt för de som är känsliga medan jag stickade, men som med all kvalitetsull, så blir det mjukare och mjukare när det används.
Nu har dessutom Paulina och hennes butik Garn & Mera tagit in Mithril i sitt sortiment, så nu behöver du inte åka jorden runt för att prova det.
Min bortskämda ullunge har ju flera stickade plagg att välja på när han ska ut och nu är det den här han sträcker sig efter oftast när han väljer. Det värmer lika gott som ullen att han gillar plaggen. På de här bilderna har han dessutom på sig sina gröna ull-kläder från Katarina och Hagenhuset.se, som jag tänker skriva mer om i ett eget inlägg snart. Tills dess vill jag bara säga att vi älskar dem. Varenda unge som bor med höst-vinterklimat som vårt borde få ha ett par såna här byxor...
