a-a, a-a, a-a, nä-ä

Hur pratar man med någon som svarar - hela - tiden - ?

På bussen hem idag stod två kvinnor och pratade om sönernas gymnasiekarriärer som flitiga elever. Den ene pluggade duktigt och den andre behövde lite hjälp med matematiken.
Men den ena mamman svarade - hela - tiden -.
Det går inte att blogga, för jag kan inte skriva texten ovanpå sig själv...
Eller vänta! Photoshop! Så här:

Jag var inte ens med i samtalet, men blev alldeles stressad av hennes sätt att "lyssna med rösten"...

They think they can knit

Nu har jag författat femtio utmaningar - och några fler lär det bli.
Det är helt underbart spännande det här!

magkänsla

Det är svårt att beskriva mina känslor inför flytten till torpet i skogen. Det är huset som inte kunde finnas. Det är för bra för att vara sant. Det är perfekt.

Det var det trettonde huset vi tittade på om jag räknat rätt. Sambo hade svårt att förstå när jag "lät känslorna styra" och ratade hus som var tillräckligt stora, i fint skick, på lagom avstånd, för att de "inte kändes rätt". Jag hade börjat ställa in mig på att köpa något jag var tvungen att bygga om ganska hårt, för att det skulle kännas som mitt.
Tills vi kom till torpet.

Där stod vi på gårdsplanen på visningen och sambo sade de bevingade orden:
"Så det var det här du menade med magkänsla alltså..."

Det är ett gammalt torp som stått där sedan 1924.
Nerifrån vägen ser man baksidan av huset, om man kommer ihåg att titta upp för backen. När man vet var man svänger in, så kommer man upp till en skyddad gård där torpet och ladan ringar in en egen plats på jorden, in mot skogen.

Det fungerade länge som en mycket enkel sommarstuga, tills paret som nu flyttar ut, flyttade in. De har gjort Allt.
Byggt kök, bastu, badtunna, växthus. Inrett en övervåning, satt in två täljstenskaminer, byggt ett badrum... Och alltihop ser i det närmaste ut som om jag varit med och valt hur det ska se ut! Vi klev helt enkelt in i ett torp som redan var vårt.

Det är ett helt hus, och jag vill måla om och tapetsera i Två Rum. Inte mer. Resten är perfekt.

I köket fungerar vedspisen, med bakugn. I matsalen står en klassisk vit kakelugn. I vardagsrummet och sovrummet står täljstenskaminerna. Köket är i övrigt helt nytt, och snyggt. Den egna brunnen ger gott dricksvatten. Bastun är fräsch, badtunnan lyxig, och i växthuset växer vindruvor i stora klasar!

Jordkällaren är fuktig och loftet ovanför lite sunkigt, "...men det är nog perfekt för att förvara vin i" sade nuvarande torparen.

På andra sidan vägen går en stig ner till en sjö. De nuvarande ägarna har valt att behålla en del mark här, och sjökanten. Men de var noga med att det är helt okej om vi vill använda deras badbrygga. Deras kanot ligger där, och i kanoten ligger ett par fiskespön, ifall vi inte har några... Det har vi, men läs stycket igen. Ja, du läste rätt - badbrygga, kanot, fiskespön...

Sambo är lika exalterad över skogen runtom, som jag är över insidan av huset. Och skogsdrömmen blev inte sämre av att de berättar om trattkantareller, blåbär, skogshallon och (Håll i er nu - det här är min favorit!) hjortron på tomten! Inte många hjortron, betonade de, men ändock hjortron!

Jag har mätt ut var garnskåpet ska stå, vilken vägg som ska få drömtapeten och jag har nästan möblerat färdigt i huvudet för sjuttiosextonde gången.
De flyttar ut nu till helgen, och vi kan använda hela oktober till att ta dit våra saker, måla, tapetsera, göra ännu mer till vårt...

Ja, det var precis det här jag menade med magkänsla!

femtio procent

...av min skojiga "tantra-kofta" är klar! Ett rakt, fyrkantigt stycke med skojigt mönster. Det kan eventuellt vara det vackraste tyg jag någonsin producerat.
Jag lade upp 80 maskor i Drops Silke Tweed med så kallad "Lace Cast On". Jag lyfte en kantmaska i vardera kanten, och däremellan följde jag mönstret på "My So Called Scarf". Det var lite omständigt, men så värt det när det blev så här fint. Jag experimenterade lite med avmaskningen, men lyckades till slut avmaska i mönstret på rätsidan... två i taget... på ett sätt som tydligen är svårt att förklara, men tjusigt blev det!

Nu undrar jag om jag ska göra en likadan till, eller om jag ska hitta på ett annat mönster. I så fall vilket?

packplanering

Om vi kommer in i huset innan flyttlasset går kan man lasta av det som ska stå i förrådet i förväg. Sånt är smidigt och smart. Och så finns det ju en frysbox, så jag tänkte att man kan köra dit allt garn och lägga i den ett tag innan det sorteras in i garnskåpet igen med en lavendelpåse... (Ja, jag som alla andra ull-samlare har malnoja) Sen kan man ta med sig tumstocken och planera lite till... mäta lite. Sen kan man skaffa tapetprover och färgprover och beräkna färgåtgång, och har man tillgång till huset kanske man hinner måla färdigt innan flyttlasset går?
Sen kan man ställa ett flak flyttöl i kylen, och kanske passa på att plantera en symbolisk bärbuske innan flytten...
Och här hemma kan man sortera, slänga saker vi inte behöver... och packa förstås.
Packa inför ett nytt liv, som jag längtar så förfärligt till nu!

handpenningen är betald...

...lite flytthjälp raggad, huset planerat i minsta detalj säkert sjuttiofemton gånger, planer är smidda, drömmar är drömda och snart är idyllen vår!
Jag delar med mig av ytterligare fyra av mäklarens bilder så att ni förstår hur mycket DRÖMHUS det faktiskt är! Någon får nypa mig i armen snart...




Nämnde jag att det ligger en badsjö med abborre i tre minuters gångväg från huset? Inte?
Ja, det gör det i alla fall...

HUSÄGARE

Det känns helt underbart. Drömhuset är Vårt! Kontrakten är skrivna och torpet jag inte ens kunnat drömma om är vårt! Inflyttning första november!

anagram-namn

Är det någon mer stickerska där ute som fnissar lite åt det här?
Jag fnissade.

Lisa Ahlstrom's anagram name is SLIM AS HARLOT

Jag höll på att glömma...

...att visa upp den torr, färdig, mjuk och underbar!

ny utmaning

Jag har fifflat och pysslat ett bra tag nu, för att planera och fixa inför en ny sorts stickutmaning.
NU öppnar jag för anmälningar!

Våga utmana dig själv i höstens stora stickutmaning!
So You Think You Can Knit

VM-sjalen blev färdig till slut.

Bilder på när jag stolt hänger den över axlarna kommer så fort den har torkat...

Ur led är tiden. För att spara pengar ger nu Kungsbacka Kommun alla dagmammor sparken och barnen får gå in i allt större förskolegrupper.

Barnomsorgen sparar inte bara kronor och ören, jag tror de sparar in på barnskratt också, och att förlora barnskratt måste vara långt värre än att nån kommunekonom får några extra gråa hår.

citat

Som dotter till två journalister hade jag ohemult roligt åt detta citat:

"I don't read comics. They're seldom funny. I read the editorial page, which is highly humoristic since it's written under the assumption that the world would be a better place if it was ruled by journalists"
- Sir Terry Pratchett

nybakat

När vinden ligger rätt doftar hela området där vi bor av nybakta frallor. Pågens bageri får det att vattnas i munnen på varenda hundägare som travar runt på morgonpromenad. Idag var en sådan dag, och tre timmar senare drömmer jag fortfarande om nybakat bröd. Med smör som smälter. Med en svag doft av kardemumma...

SVT rapporterar.
TV4 spekulerar.

Det är stor skillnad på friidrotts-VM och friidrotts-VM. Det stör mig.

Medan TV4 berättar hur nära stjärnorna deras reporter står innan de bryter för reklam, rapporterar SVT på ett sätt som får mig att studera kulkastarnas teknik med nyfunnet intresse och utbrista "Ahaaa! Vad smart!"

Medan SVT berättar att det finns misstankar om att Bailey är dopad, men att "inget är bekräftat så nu går vi vidare med saker vi vet i stället"...
...så spekulerar TV4 vidare om vad det skulle innebära om utifall kanske även Bolt är dopad. Ett långt inlägg där varannan mening innehåller ett "om", "utifall" eller ett frågetecken.

på riktigt

Jag förundras över mirakel. "Sån't där man ser på TV" hände i kväll framför mina ögon.

En sambo jag känner väldigt väl höll i kopplet, och en hund jag känner väldigt väl gick bredvid. Med hjälp av en man som verkligen kan tala med hundar såg jag mirakel hända. Vi har gjort mycket rätt hittills. Nu får vi hjälp att göra ännu mer rätt.

Under kvällens promenad provade jag och Rolff nya färdigheter, och även om vi inte riktigt förstår det hela riktigt än, var det en ny matte och en ny hund som förundrades över hur enkelt det kan vara. Och hur svårt det enkla är!

glada virus

Chalmers samlar de nya studenterna idag. Massor av, ja tusentals människor som aldrig träffats förut. Många som just kommit hem från sommarens äventyrliga resor. Först packas de ihop på Götaplatsen. Sen packas de ihop tätt, tätt inne på Svenska Mässan. Sen packas de ihop tätt, tätt för registrering i bottenvåningen på huset där jag just nu sitter...

Influensaviruset jublar och skuttar antagligen från student till student hela dagen. Undrar lite stillsamt om jag sitter tillräckligt långt bort för att undkomma det där skuttandet. Eller om mina kollegor gör det. Uppriktigt sagt vore det ett mirakel om jag lyckas slippa influensan sittande i det här huset i år...

mästerskap

Ni har väl uppmärksammat att det snart är VM?
Ja, i friidrott alltså. Men har ni också upptäckt att det samtidigt är

Man kan anmäla sig ända fram till att tävlingarna börjar.

Jag ska sticka en sjal, och av provlappen att döma kommer den att bli fantastisk!

en bild

Ibland hittar man en bild som man tycker så mycket om att man bara måste dela med sig av den.

tårarnas summa är konstant

Jag har ärvt mitt sätt att visa känslor med tårar. Jag gråter när jag skrattar, jag gråter när jag gråter. Jag gråter av ilska, av förvåning, av känslor som hastigt blandas och av vackra saker. Jag gråter när jag blir visad omtanke och när någon gör mig orätt. Jag gråter av lycka, av sorg och av kärlek. Jag gråter mig ibland till sömns och jag gråter i stark vind. Jag gråter när jag gäspar, när jag nyser och när jag känner alla världens känslor på samma gång.
Samma saltvatten. Olika sammanhang.

Idag på bussen satt två flickor och pratade om livet. De var inte tjejer, inte kvinnor, utan ljuva flickor i tonårsålder, sommarklänningar och välkammat hår.
- Men tänk om alla egentligen får lika mycket av allting - skratt, tårar, sorg... och sen är det upp till oss att sprida ut det över livet?
- Men det stämmer ju inte? En del är ju glada jämt?
Och då svarade ljuv sommarflicka nummer ett, ett av de vackraste, men också sorgligaste ordspråk jag vet:
- "Avundas inte andras lycka, för du känner inte deras hemliga sorg!"

De fortsatte samtalet och sade säkert fler saker värda att citera, men jag försvann i egna tankar.

Om alla skulle haft en tilldelad mängd tårar - Vems tårar har då jag och mina likar blivit tilldelade extra? Sedan tänkte jag om.

Jag har en massa tårar som borde ha fällts som aldrig föll. Det sägs ju att de känslor man håller inne med svämmar över åt andra håll? Kanske sker det alldeles bokstavligt med tårar?

Kanske grät jag inombords, eftersom jag kämpade som en galning för att ingen skulle få reda på när jag mådde dåligt. Gud så dumt.

Det är tur att jag lärde mig att gråta, och kanske fäller jag nu alla de tårar som blev instängda när jag inte visste bättre. Så bli inte rädd när jag gråter. Det kan betyda vad som helst.

en semestersaga

Det var en gång en Englandssemester som inte blev av. Den blev en liten Sverigesemester i stället, och det blev så bra så. Måndag morgon var det avfärd. Bilen var packad, kartan uppslagen på rätt uppslag, målen uppsatta, nyckeln i låset och off we go!

Det var meningen att vi skulle stanna här och där under måndagen och helt enkelt stanna över natten där vi hamnade, på väg mot Falun. Men hur kul är det att stanna och se sig omkring i hällregn? Nej just det. Det blev bara en trevlig lunch i Skövde på vägen. Så vi kom ända till Ludvika där vi checkade in på camping med vårt nya tält.

Tält? Tält?! Ja. Tält. Jag har inte tältat sedan… Ja, säg det. Nu har jag tältat nyligen och det gick så himla Bra! För det första var det uppehåll precis så lång tid som behövdes för att lista ut hur vårt nya fina tält skulle sitta ihop. För det andra är ljudet av regn utanpå ett tätt, torrt tält när man sitter inuti väldigt mysigt. För det tredje visade det sig återigen att jag och sambo kan samarbeta alldeles ypperligt kring saker som tältkonstruktion – inte en enda svordom. För det fjärde upptäckte jag en helt ny tillfredsställande känsla som infinner sig när man hittar tretton myggor innanför yttertältet, men utanför innertältet!

Under tisdagen vaknade våra inre turister när vi svängde in vid Falu Koppargruva.

Många röda stenar (Vovven kissade på så många han kunde komma åt) och en souvenirshop senare åkte vi för att hämta min söta mamma på Falu Station. Henne tog vi sedan med oss förbi skylten som det står ”Sveden 3” på, och vidare hem till vänner – nya och gamla. Ena halvan av familjen känner vi sedan gammalt. Den andra halvan har nu varit där ett tag, men var en ny och trevlig bekantskap för oss. ”Det var länge sen vi sågs tror jag!” sa lilla B och kramade mig. Ja, så kan man ju också uttrycka att träffas för första gången. Lille P skojade lyckligt med vår vovve (”Lojff! Lojff!”) medan Lilla B lät oss hälsa på hästar och kaniner. Efter att Rolff bevisat att han inte hör hemma på landet, genom att gå på niten att sätta pannan i ett elstängsel, lugnade sig även han, och vi vilade upp oss i trevligt sällskap i dagarna två. Hästskjuts, Orsa Björnpark, god mat från grillen, glada skratt, gamla minnen och nya upplevelser om vartannat.


På torsdagen tog vi farväl av masar och kullor och styrde mot Kungliga Hufvudstaden. Värmeallergisk hund gjorde fredagen lite väl äventyrlig för min smak, men efter att vi hittat dunderkuren ”mjukglass” mådde vovven bra igen. Har ni sett en vovve äta sin första mjukglass någon gång? Det är hur sött som helst att se frysrysningarna krypa i huden på en njutande varm vovve!

På lördagen var det dags för veckans, och en av livets höjdpunkter! Medan Rolff fick bo hos vän i förorten (Tacktacktacktack igen!) så stod min bonussyster brud i Uppsala Domkyrka, och det var precis som i sagorna. Hon var vackrast, han var finast och tillsammans var de lyckligast! En persisk prinsessa fick sin blonde dalmas-riddare. Tårarna sprutade och leendena glittrade och det var så fint, så fint, så fint, så fint, så fint, så fint, så fint, så fi…

Sen åkte vi hem.

sexiga katter

Nej det blir inga hundvalpar eller kattungar trots att jag lovade. Förlåt, men det blev inget bra foto taget nu senast.
Ni får en snöleopard från Nordens Ark i stället:

Och som bonus mina nya kärlekar - Amurtigern (Sibirisk tiger)

och Pudu - en minihjort.

Vi var på alltså på Nordens Ark och jag blev lite kär. I snögetter, leoparder, röda pandor och framför allt i tigern.
Särskilt stora katter är sexiga djur.

Jakten på framtiden går vidare, nu med semesterledigt.

502

Hoppsan... Jag missade visst att jag skrev mitt femhundrade inlägg på bloggen härom sistens. Hurra för mig! Jag får fira genom att ge bloggen ett rykande färskt inlägg nummer 502 här och nu.

Men hur ska jag blogga? Det finns så mycket att skriva om! Jag har upptäckt att jag inte riktigt bloggar som alla andra... Jag skriver hellre om oviktiga saker, små betraktelser över saker eller personer jag ser eller små funderingar om saker som jag vill fundera på ihop med andra, men vad ni som bara känner mig genom bloggen inte vet, är att jag medvetet låter bli att skriva om ganska många saker som andra kanske skulle ha bloggat.
Just nu är jag inne i just en sån period där det händer en hel massa saker, men mest saker som jag kanske vill skriva om när de har hänt färdigt. När de inte är så stor del av min tankesfär, där så många tankar fortfarande är så ofärdiga.

Jag kan åtminstone berätta några saker som har hänt för er, och då kan jag ju börja med några av alla de vuxenpoäng som jag plockat in de senaste veckorna.

Först och främst klarade jag av ett två timmar långt möte på banken för att reda ut delar av framtiden, helt utan frossa, panikattack eller tårar. För någon vars främsta fobi är fönsterkuvert, papper med siffror på och viktiga underskrifter var det en stor händelse. Jag klev ut i sommarsolen och kände mig en halvmeter längre efter det.

När vi tagit reda på hur ekonomin såg ut framöver tog vi nästa steg, och den av trassel Förbannade Fiaten skulle äntligen få dö. Eller ja, vi skulle byta bil i alla fall. Så nu brummar vi runt i en Skoda Fabia Kombi från 2007. Den är Capuccinobeige metallic. Snacka om att krångla till namnet för "ljust guld typ".

Till Fabian (Ja, så måste den heta förstås) inskaffades även en hundbur till Rolff, som han verkar gilla. Han somnade tämligen omedelbart i den.

Sen funderar vi på fler saker om framtiden, och jag ser fram emot den på ett sätt jag inte minns att jag gjort på länge. Det känns helt enkelt som om jag är där jag vill vara, på väg dit jag vill komma, och det är en fantastisk känsla.

Sen borde jag blogga massor mer om svärföräldrarnas hundvalpar och kattungar, som är så söta att jag är rädd att bloggen smälter om jag visar för många foton. Så jag ska välja nåt enstaka valpfoto åt er imorgon eller så. Jag lovar.

in da hood

Inatt vaknade jag först av regnet. Sen av något jag trodde var ett pistolskott. Det sa Pang! Genast var både jag och sambo på fötterna. Det var ingen pistol. Det var en airbag. Som exploderade.
Utanför på torget stod en bil och brann. Ni vet så där som bilar brinner i filmer. Så där som man vet att bilar inte brinner "på riktigt". Så brann den.
Ibland sa det pang. Brandkåren och polisen kom, men utan sirenerna på. Klockan var ju fyra på morgonen. Brandmännen släckte branden och idag står skalet av vad som en gång var en bil på torget. Det ser ut som i en film, eller ett nyhetsinslag om kravaller nånstans. Men det var vårt lilla torg. Klockan fyra i morse.
Pang bara.

Vi tänker på framtiden. Det är både pirrigt, skrämmande och häftigt att våga tänka på framtiden. Äntligen på nåt vis...

virka

Hurra! Jag kan virka!
Kaninen enligt mönster (med lite egna idéer förstås) och ett par medvetet knepiga, freestylade byxor. Han har inget namn än, så om någon har några förslag så kanske han får ett!

musikalisk åsikt

Det pratas en massa om förbudet mot gatumusikanter i Göteborg. Själv tycker jag att musiken som spelas inne i butikerna ofta är jobbigare än den som spelas utanför, men okej, jag förstår de som får lyssna på samma dragspelsmelodi i timme efter timme. Klart det är jobbigt. Men borde inte det här vara mycket enklare att lösa?
Mitt förslag är att tänka på musikanterna lite som parkerande bilar - dvs, det är klart att de kan få stå där, men inte hur länge som helst? Borde det inte gå att lösa med en sådan här skylt, som används lite som P-skylten?

Musikskylt - 2tim, ja då får du stå där i två timmar. Och på de populäraste platserna kanske man kan ha bara en halvtimme per musiker?
Tycker jag.

Det var en gång en tanke om ett bloginlägg.
Tanken smälte bort i värmen, så jag häller nog upp ett fotbad i stället.

sätta spår

Det här tycker jag är helt fantastiskt. Jag har alltid älskat hus och rum som bär spår av det liv som levts i och runt dem. Men fotspår i trä? Hur många av oss lever livet i ett tempo som ens skulle göra det möjligt? Var sätter du dina fotspår i världen?

Länk till ett bloginlägg någon annan stans:
each day.

sött

Gul valp: Nio syskon alltså... Hon tog verkligen i morsan!
Svart valp: Ja, men du hörde ju vad hon människan sa?
Gul valp: Vad?
Svart valp: Vi är så söta att man inte kan få nog av oss!

Nej det kunde man verkligen inte! Nio små blandretriever-valpar! Och på andra sidan köket tre livliga små kattungar att leka med. Livet är extra gott när man blandar in lite kattungar och hundvalpar...

ikon

Det blir svårt att skriva en biografi om Michael Jackson som inte känns som fiction. Snacka om osannolikt liv.

Det känns märkligt när ikoner i världen dör, för en ikon var han. Någon kanske får skriva en ikonografi* över honom i stället?




*Ikonografi är en konstvetenskaplig term som syftar på undersökningen av idéer och motiviskt innehåll i ett konstverk.

mönster

Ett tröjmönster provstickas, och kommer antagligen editeras lite till, men det är på g. Och idag börjar äventyret med The Pattern of The Mitten som ska bli så fantastiskt att jag ska bli stickkändis av bara farten är det tänkt. Det är en helt ny konstruktion som jag inte sett nånstans på riktigt det här sättet hittills... Det kan bli bra! Först stickas en prototyp, där jag stulit lite bildmotiv från andra mönster. I prototypen upptäcker jag hur många maskor det borde ha varit i stället - och så gör jag om den, med egna motiv och egna mått, och då blir den så bra att jag blir alldeles lycklig.
Det är planen i alla fall.
Håll tummarna.

budskap

Det var så viktigt att han inte kunde vänta tills han kunde hitta papper och penna. Det var så viktigt att han ville att alla skulle få veta. Så han skrev det på väggen. Varför han ville att vi alla skulle få veta något om hans könsorgan får vi aldrig veta. Han hann inte skriva mer än sitt eget lilla smeknamn på sin snopp. Och detta gjorde han intill entrén till närbutiken. Strategiskt ställe. Alla ser det! Smart kille.

Tobbes kollega hittade en gång samma budskap inristat i en motorhuv, och han påpekade att de i de fallet "...var så pedagogiska! De hade ritat en kuk alldeles intill också så man förstod vad de menade!" Så det är uppenbart ett viktigt meddelande till omvärlden. Så, för att inte bli alldeles mossig och för att hänga med i tonåringarnas lingo, kan jag väl denna ljuva sommardag inte göra annat än att hälsa KUK på er allihop! KUK så jävla mycket!

Fast jag håller mig till tangentbord i stället för sprayburk, och till fullständiga meningar snarare än lösryckta könsord. Det känns som om jag helt enkelt når fram bättre så.

Igår vandrade lilla familjen i Änggårdsbergen och liten vovve Rolff som inte tycker om att bada tyckte trots mycken tvekan att vattnet var väldigt spännande. Han uppfann också en egen evighetsmaskin i sina försök att "gräva en grop i vattenytan". Sötplutt.


"Husse... Kan jag få en gässling? Snäääälla?"

Åh Alice!

Det här kan bli riktigt riktigt bra! Tim Burton gör Alice i Underlandet. Premiär i mars nästa år. Ja, det börjar bli lite förutsägbart med Johnny Depp i manlig huvudroll och Burtons fru Helena Bonham Carter i vacker men quirky biroll, men ändå! Underlandet à la Burton måste vara en cineastisk drömkaramell!

bröllop

Det var en helg i juni 2009 och jag hade åkt tåg i åttio mil för att få dela en magisk dag med ett brudpar. Moster gifte sig, och det var alldeles fantastiskt. Vår familj har med tiden blivit en sådan där "modern" familj där det behövs minst tre dimensioner för att rita släktträdet. Det gör att det blir lite besvärligt att förklara vilka som var där, men det enklaste sättet är väl att säga "de närmaste" på vardera halvan av släkten... Jag och mamma var där från vår släktträdskvist. Men det var framför allt under presentöppningen som det sattes ord på just det här brudparets magi. Det kom lyckönskningar från brudens före detta man, och brudgummens före detta svärsystrar. Det öppnades presenter från bonusbarn och bonusbarnbarn, och det häftiga är att i det här fallet finns det inga konflikter kring alla dessa nya och gamla släktband alls!

Bröllopet var fantastiskt vackert i fantastiska lilla Skeppshamns Kapell på Åstön utanför Sundsvall. Festen var fantastisk i deras fantastiska stuga på samma ö. Maten var fantastisk. Tårtan var fantastisk. Att träffa alla var fantastiskt. Tack moster för en fantastisk helg!

De små gubbarna på bröllopstårtan hade jag fått äran att knåpa ihop. Jag tycker de blev rätt söta!

Min moster och hennes man är så där uppenbarligen gjorda för varandra, och helgen blev lika magisk som de är tillsammans. Första gången jag träffade hennes man kände jag mest att "Ja, det är klart". Första gången man träffar dem känns det, trots att man vet motsatsen, som om de varit ett par hela livet.

Grattis moster! Grattis till magin du hittat och livet du skapat dig. Den varma, nära familj ni samlade kring er på bröllopet bevisade att släktband är något man skapar, inte nåt man råkar få i dna-spiraler.

Ett släktband som känns märkligt starkt, trots att vi träffas så sällan är det jag har till kusinen som tagit de fina bilderna i det här inlägget. Det sägs att vi var som systrar när vi var väldigt små, och på något sätt faller vi tillbaka i detta "systerskap" även om det ibland går år mellan träffarna. Tågresan hem i varandras sällskap var precis så fnissigt rolig som man kan föreställa sig! Tack kusin för att du är du, vem du än är och blir!

coolt

Nån i Boston hade på sig MIN design - knit-purl-tröjan köpt från cafepress på WWKIPD i Boston!

kaffekris

Här sitter jag med en mugg köpt kaffe och stirrar på mitt jobb.

Kaffebryggaren hemma har gått sönder. Antagligen blev den sårad över att vi ens sneglade åt de nya fina kaffebryggarna i affären igår. Förlåt bryggaren. Det var inte meningen! Men din hämnd är alltför gruvlig! Jag trodde verkligen inte jag behövde mitt dagliga morgonkaffe så här desperat...

kommer snart

Ska försöka skriva om helgen som gått, men den har inte formulerat sig i ord ännu.

Talang

Såg ni finalen? Brynolf&Ljung var först ut. Brynolf i duon är en gammal vän till mig, som gick arkitektutbildningens första tre år med oss, och jag har så många glada, kära minnen där Peter spelar någon magisk huvudroll. Just det här finalnumret drog han exempelvis på min 25årsfest till stort jubel! Han har lurat rumpan av oss allihop med kortpistoler, flygande mynt och andra fantastiska tricks. Nu vann han inte Talang, men jag är så glad att Peter i och med TV nu får lite av all den uppmärksamhet denna helt fantastiska människa förtjänar! Heja dig Peter! Du är så inspirerande fantastisk och jag skrattade förstås så jag grät även den här gången!

lycka är...

...två härvor olivgrönt Malabrigo Lace i brevlådan.

Ursäkta fotokvalitén. Mobilens kamera förstår inte det här med garn riktigt.

Sticksnack

Man kan lyssna på mig i Sticksnack genom att klicka på den här länken:
STICKSNACK i P4 (10:03 - 10:27)
Det börjar med 3 minuter nyheter, men sen är det jag.

en bra dag för Lisa

Det var visserligen igår "svärmor" ringde om garnreafynd till mig (hurra!), men om jag räknar in det i idag så blir listan över Bra Saker än mer imponerande:
En vän i Uppsala erbjuder sig köpa de två sista härvorna olivfärgad Malabrigo Lace åt mig på Yll&Tyll. Handledningen på eftermiddagen gick bra, även om den kändes tuff där och då. Jag fick en fantastisk flickas fantastiska exjobb i min hand, och ska läsa in för att vara jury på detsamma och det är jobb som Bara känns skoj. Jag blev nyklippt och nyfärgad (very very short. very very red) och känner mig tjusig. Jag köpte en ny bok på rekommendation och den verkar lovande. Sambo lagar middag åt mig.
Det är en bra dag.

Nu följer två hektiska dagar innan jag sätter mig på tåget till Norrland på fredag för att gå på ett mysigt bröllop på lördag. Prima liv.

WWKIPD

Jag kommer tyvärr inte att vara där i år, men jag är med er i tanken. Dock har jag som vanligt anmält Göteborgs-eventet, så på lördag är det STICKNICK i Botaniska som vanligt. Filtar, garn, stickor, barn, termosar, bullar, oömma kläder och gott humör samlar ni på gräsmattan utanför caféet klockan 13.
Själv sitter jag på tåg och stickar dagen före och efter, samt försöker få in några maskor i väntan på brudparet, då jag är på bröllop på lördagen.

MEN - jag kommer att prata om WWKIPD som evenemang i morgondagens Sticksnack i radio! Så ratta in era apparater klockan 10 så får ni höra min väna stämma berätta precis hur gärna jag hade velat vara med er på lördag!

gos

När man kommer hem dödstrött med huvudvärk måste Rolff vara det perfekta husdjuret. Om jag lägger mig ytterst på soffan vill han krypa in och lägga sig längs med ryggen. Instant värmedyna längs hela ryggen. Jag behöver aldrig frysa. Och bjuder jag in med armen kryper han upp och lägger huvudet på min axel, med en framtass på min midja, och så kan vi somna där i varandras famn.

I övrigt kämpar jag med skrivkramp, huvudvärk och flickornas eviga dilemma:
Vad ska jag ha på mig ikväll?

Är det någon som väntar på mera stickning i bloggen? Lugn - det är på gång. Jag lovar.

Och ja - gosdealen gäller för husse också.

Dylan

...var så bra att jag grät av skratt hela tiden.
Underbar tisdagskväll. Men att köra tur och retur till Fredrikstad i Norge och sen gå på standup gör att jag är så trött idag att...

Jag är så trött att jag inte vet hur man avslutar en mening.

byta bank

Är det någon av mina läsare som är nöjd, eller till och med mycket nöjd, med sin bank? Kan ni i så fall berätta för mig vilken bank jag ska byta till, för jag är inte nöjd med min.

uppskattning

Citerar nedan delar av ett mail jag fick idag:

"...Kan (en students namn här) få sin stora önskan uppfylld??
...nämligen att du skall ingå i hennes examensjury den (datum) klockan (tid) i (lokalens namn)! (Studenten) har ett mycket, mycket stort förtroende för dig och vill helst ha dig som huvudperson vid sin examination."

Ja det kan jag tänka mig, och jag tänker leva på hur den här förfrågan formulerades i flera, flera dagar. Jag blev ju jätteglad.

att motverka pessimismen.

Det här är ett blogginlägg om absolut ingenting. Jag skriver det för att påminna mig om att jag varit orolig för stress den här veckan, oroat mig sömnlös för saker som var en klackspark, oroat mig till magont för saker som var som en fjärt i reningsverket.

Det ordnar sig. Och ordnar det sig inte så löser det sig på nåt annat vis.

Och så luktar det sommar också.

fynda

Ja alltså, det tar sin lilla tid ibland. Jag kom äntligen iväg till KarMa garn! Och nu tänker jag stjäla bilen dit fler gånger! Jag skulle egentligen bara dit för att köpa lite Araucania ull som saknades till en kofta jag håller på med, men det blev lite mer än så...
Rowan till halva priset kunde jag ju inte motstå, så nu bor äntligen åtta nystan Felted Tweed hemma hos mig. Nu gäller bara att hitta rätt projekt till åtta nystan bourdeaux-brunlila drömgarn...

tystnaden blir alldeles för högljudd

Sverigedemokraterna pratar skit. Men de har rätt i en sak de säger. De har rätt att prata skit. Så när det buas för att de inte ska höras, när andra partier vägrar debattera med dem, när de portas från politikens finrum på grund av vad de säger, så är det faktiskt de som vill bojkotta som begår det värsta brottet mot demokratin. För med yttrandefrihet innebär faktiskt att man får prata skit också.

Låt dem prata, så vi kan bemöta deras argument med motargument.
Låt dem höras så vi får reda på att det är skit de snackar.
För det här sättet att tysta ner dem gör dem bara till ett missnöjesparti. Något att rösta på för att säga emot etablissemanget. Och det är många som är missnöjda nu, och det ger SD röster från folk som aldrig hört ett enda argument.

Snälla - Bjud in SD till debatter och torgmöten. Utmana dem.

lika möjligheter

Jag är faktiskt väldigt säker på vad jag tycker. Jag har svårt att diskutera frågor med stora gråzoner då jag snabbt blir arg av orättvisorna i allt det gråa, så politiker kommer jag aldrig att bli. Men vissa frågor ter sig för mig så väldigt svartvita och självklara att jag nästan blir perplext förbannad när jag hör någon tycka tvärtemot mig. Faktiskt. Där och då är jag beredd att ta diskussionen. Mycket för att jag vill förstå hur någon kan måla gråzoner i för mig så tydliga frågor. En sådan fråga är valfrihet.

Självklart ska man få välja vem man vill och klarar av att vara. Just nu finns dock en paradox i politiken som gör mig totalt perplex. Jag kan byta elbolag eller teleoperatör en gång i veckan om jag så önskar, men mitt eget livs riktning ska jag enligt ny skolpolitik nu kunna välja, så gott som oåterkalleligt, redan vid 15 års ålder? Nå, är du praktisk eller teoretisk? Va? Va?

Maud Olofsson frågade vänsterblocket i en debatt nyligen om de skämdes för yrkesutbildningar. Jag fnyser åt frågan. Nej, det är inte pinsamt med yrkesutbildningar, men det är pinsamt att tro att en 14-15åring vet vad han eller hon vill göra med resten av sitt liv. Jag vill att en gymnasiehumanist ska kunna bli bilmekaniker och att en fordonselev ska kunna bli näringsminister. Jag vill att vi låter tonåringar lägga grunden för valmöjligheter, snarare än att dela in dem i vattentäta skott redan i gymnasievalet.

Det ”nya” gymnasiet är inte nytt – Det är redan nu stor skillnad för framtidsplanerna om man går en praktisk eller en teoretisk utbildning på gymnasiet, men det ”nya” gymnasiet förstärker inte valfriheten utan bara de sidor som kan bli rent livsavgörande olyckliga för en osäker tonåring.

Jag har ett mycket tydligt exempel på det här i min närhet just nu, och med hans historia, vill jag berätta vad som inte fungerar i den politiska visionen om gymnasiet.
Den unge mannen jag skriver om kommer att känna igen sig i texten och jag väljer att inte skriva ut precis vem han är.

Mitt exempel går ett industriprogram på gymnasiet och tar studenten nu i juni. Hans utbildning har fokuserat på jobb i en industrisektor som nu befinner sig i kris. Han är inte dummare än han ser detta och något tänds i en tonåring som tills nu varit ganska tyst, tänkande, antagligen sökande efter vad just han vill göra. Nu när han inte kan fortsätta söka sig själv inom industrin bestämmer han sig för att Jag Kan, Jag Vill, Jag Vågar och alla vi runt omkring är lika förvånade när han plötsligt tillkännager att han ska flytta långt hemifrån, ta sig in på universitetet, läsa språk och i slutändan förhoppningsvis bli tolk. Så fort han kommer på detta försöker han få varenda boll han kan i rullning mot detta mål. Han vet att han har bråttom. Han tar snart studenten och ska ut i livet…

Då. Då får han reda på att han tänt sin klara gnista lite för sent. Det vill säga efter den 15 april. Det är för sent att söka till universitetet. Ingen i hans årskurs kände till sista ansökningsdatum. Ingen i hans klass visste vad det innebar att registrera sig på studera.nu, skicka in kompletteringar, hamna i listor och system för att eventuellt hamna på drömutbildningen. Det var det ingen som informerat om högskolor och universitet på industriprogrammet, för tonåringar på industri kan väl inte vilja plugga?

Vår unge vän gör nu allt han kan. Han skriver brev till institutioner och hör sig för om hur det funkar, vad han kan göra, läsa, fixa för att kunna ta nästa chans. Han skickar in en försenad ansökan när han vet hur man gör, för att åtminstone finnas i systemet. Han börjar titta på hur han ev skulle kunna bo på studieorten för att ha så mycket som möjligt fixat när drömmen äntligen kan slå in.

Vi pratar om tonåringar. Tiden då man väljer nytt liv en gång om året. Tiden då man hittar sig själv, byter riktning, är osäker, tappar bort sig, byter igen, får en ny idé, ändrar sig…
Men man ska bestämma sig för vilka möjligheter man ska ha som 18åring när man är 15. När man väljer gymnasium. Vad är det här för skit?

Men nu när han har valt ”fel liv” och måste trassla sig till det liv han vill ha under längre tid än nödvändigt, så kan han åtminstone välja elbolag, teleoperatör, pensionsfond…

Visst måste det kännas skönt för honom att ha en sådan valfrihet? Lika förutsättningar för alla? Pyttsan. Klassamhället är tillbaka with a vengeance.
Och Lisa är för en gångs skull ganska förbannad.

alarmerande

Vi bor i så spännande kvarter. Väktar-sambo har numret till polisens ledningscentral och har använt det ett par gånger de senaste två veckorna och jag har fått ringa 112 två gånger under samma tid.
På valborgsmässoafton hade vi rena farsen nedanför vår balkong. I hörnet på torget lekte ett gäng pojkar i undre tonåren med fyrverkerier. De var ungefär lika varsamma som om de hade jonglerat med bomullstussar. Måttet var rågat när de siktade med en fyrverkerifontän (ni vet en sån där som spottar raketskott rakt upp med glada tjut?) mot bussen som kom till hållplatsen. Två barnfamiljer fick stå och vänta på att kunna ta sig till bussen utan att träffas av eldklot. Pojkarna skrattade och vi ringde polisen. Senare samma kväll lekte pojkarna att en stor kartong var en öppen spis och fyllde den med brännbart material – på torget. Det blev en rejäl brasa med nåt farligt i, för hur brandmännen en släckte och släckte så verkade den få fyr igen. Brandkåren jobbade med lådan en dryg halvtimme.
Sedan dess har vi ringt om skadegörelse (Klotter med sprayburk på affären. Smarta klottrare hejar inte på varandra med glada tillrop så att grannarna kommer och tittar på vad de gör…), spritlangning (igen) och härom natten var en herre ute och kröp på vår gård iklädd t-shirt. Nej, ni missförstår mig – alltså bara t-shirt. Han hade svårt att hålla sig upprätt ens på alla fyra stackaren.
Jag skriver inte det här för att skvallra på nakna farbröder och fulla fjortisar. Jag skriver det här för att de här händelserna är så märkliga då samma område många dagar är rena rama idyllen! Vi har massor av grönt, stora gräsmattor, familjer på picknick, promenerande hundägare, söta tanter med rullatorer, grannar som hejar på varann och barn som leker i solen.
Högsbohöjd har allt! Från igelkottar i buskarna och rådjur i skogsdungen, till fulla fjortisar och sprayfärgsgäng…

skrivkrampskur

Jag skriver... och skriver om... och skriver...
Ibland hjälper synonymer.se mig vidare.

trevlig
trivsam, treven, behaglig, angenäm, tilltalande, gemytlig, mysig, hemtrevlig, charmfull, inbjudande, schysst; glad, rolig, kul, ball; sällskaplig, underhållande, roande, charmig; hygglig, snäll, rar, sympatisk, vänlig
(motsatsord: motbjudande, vidrig, otrevlig)

doftminnen

Vovven nosar runt och letar spår. Dyker i en buske och kommer ut med nosen prickig av vita blomblad. Det är då jag slås av minnet. Busken doftar av ett minne som jag hade glömt att jag kom ihåg: Jag är liten. Mindre än sex år gammal och jag står i en trädgård i en Stockholmsförort jag då fortfarande kallar hemma, och busken framför mig doftar precis som den här. Men busken i minnet är mycket större, helt enkelt för att jag är mycket mindre. En grön vägg med vita blommor. Jag minns inte att jag gör något. Det är liksom ingen händelse jag minns, utan en plats, ett väder, en storlek och en doft. Så där som doftminnen ofta fungerar.
Ett doftminne får mig att minnas andra. För när man väl slagits av en sådan här insikt från en annan tid glömmer man dem aldrig igen. Jag minns ett trapphus i Gårda som plötsligt förde mig tillbaka till mormor och morfars källartrappa på Trästavägen. Nedanför trappan stod den stora byrån där Bosses låda innehöll spännande saker. Byrån är blekgrönblå i mitt minne, men kan precis lika gärna ha varit knallblå eller grön i verkligheten, för det är ett bleknat minne jag har.
En annan gång satte jag näsan i en lånad handduk och förflyttades till bastun i källaren på villan. ”Bara en liten stund till mamma!” Min handduk från då var gul. Den finns fortfarande kvar, men luktar inte längre källarsten blandat med bastupanel.
En mössa lånad av en manlig vän gjorde mig en gång alldeles nyförälskad, då den luktade starkt av samma lukta-gott som en gymnasiekärlek använde. Pirr i magen bara så där!
Häftigaste doftminnena har jag hemma. Jag vet inte vad det luktar egentligen, men farmor och farfars hus hade en alldeles egen doft, och jag har många saker därifrån. Det märkliga är att doftminnet är det som sätter igång minnet, men olika saker som på många sätt luktar likadant från samma plats sätter igång olika minnen. Jag lade en blåvit duk som varit farmors på bordet och plötsligt känner jag smaken av hennes rödvinbär-citron-saft som bara hon kunde göra. Jag öppnar locket på en sypall och minns hur jag läste efternamn i telefonkatalogen, inkrupen i ett skåp. Jag bäddar med galet gula 70talslakan och minns ett blankt mörkgrönt täcke som en gång stoppades in i samma påslakan.
Nu har jag lagt in den där busken på min vanligaste hundpromenads-rutt, för då får jag vara fyra-fem år igen, en liten stund varje dag.

två biljetter till

...bokades nyss.
Fast den här gången till Dylan Moran som kommer till Göteborgs Konserthus den 2 juni! Jag ska skratta hela vägen till Ticnetombudet!

Jag ska få se Dylan och Eddie!

två biljetter

...är mina!

Vi ska se Eddie i Scandinavium den 20 december! God jul till oss!