knappar

Ibland är man extra tacksam. Som när det dimper ner ett paket med en hel påse osorterade knappar i brevlådan som jag fått av U "bara för att jag gillar knappar"! Wow! Tack!

Min knappsamling börjar bli ganska diger och den här skatten fyllde på. Det är en present i sig att få "osorterade" knappar för det betyder att jag får sortera dem, och det är ju halva nöjet!

Jag häller ut dem på en stor bricka och sitter och plockar, räknar, kategoriserar och skattletar...

Där finns en hel del ganska "vanliga" knappar, mest plast i grått och brunt ni vet, men när man hittat sex exakt likadana och börjar föreställa sig koftan eller tröjan de skulle kunna passa i... Då kan alla knappar vara skatter. De kommer ju inte till sin rätt förrän de är i rätt sällskap!

Knappar som alltid kommer till sin rätt är pärlemorknappar! Det fanns många i den här påsen. Jag är extra svag för de största fyrhåliga. Särskilt de lite äldre som är härligt tjocka, tunga och lite rundare i kanterna...

Sen hittade jag fler favoriter. Bulliga gröna knappar gör vem som helst lite gladare.

I kategorin träknappar fanns flera ljuvliga sorter.

Och så hittade jag flera udda men tokfina fynd. De två mörka längst fram är av trä och har ett blommönster i relief som är så svag att det nästan inte syns. En svart porslinsknapp känns extra lyxig. Grovt borstade metallknappar som skiner vitt om ljuset faller in från sidan...

TACK! Jättetack Ulrika för denna knappskatt! Jag ska se till att inte sortera färdigt på länge. Jag ska njuta en stund då och då...

(Det var samma Ulrika som gav mig förra knappskatten. Så nu kommer säkert 25% av Alla mina knappar från henne. Om du nånsin behöver knappar till ett projekt Ulrika, så får du tillbaka de som passar av mig!)

kompisarna

Gosar liggandes i sked.

Om

Jag har stickat snett. Korta varv, randigt, assymetriskt och värmande för min ömma högra axel som inte riktigt vill läka ut. Muskelfästesinflammation. Ett långt ord som låter värre än vad det är. Värme hjälper. Så jag stickade en grej som ligger Om det onda. Om jag lyckas räkna på det jag bara improviserade blir det ett mönster som får heta Om. Den håller Om mig.
(Dagens outfit är en kombination av frusen, trädgård, trött och glad...)

Jag gjorde en knappkant i en Icord-avmaskning. Det blev lyckat och det tänker jag nog använda mig av igen.

Garnet heter Rustic och kommer från Hjertegarn. Jag köpte mitt hos Lena. Det var en total överraskning för det är märkliga små nystan som blir fantastiskt uppstickat! Den här ska få värma mig ofta. Man kan ha den snett åt vilket håll man vill, men den värmer alltid som mest där jag oftast fryser.

en bra dag

Vissa dagar är bättre än andra. En solig söndag då både jag och fästmannen är lediga hör till ovanligheterna, men det är nog sådana här dagar man lever lite extra för. Kaffe i solen med vovve tätt intill. Fågelsång och katter som jagar sork. Röj i trädgården så jag blev alldeles svettig. Rensat från fjolårsris och vintersunk. Högen med ris till vårbrasan växer. Sedan fick vi besök då ljuvliga Catta var på väg hem från Göteborg med sin P. Männen fick prata jakt och stickerskorna fick prata garn och kattgos.

Men jag hade fullt upp med att leva, så jag hade ju inte med mig kameran denna ljuvliga dag.
Den tog vi fram nu. När vi har lite paus. Jag och vovven gosar. Försök bortse från mitt hår - det är risigt, tunt och ofriserat. Det var ju faktiskt en trädgårdsröjardag!

nuläge

I en tillvaro där man ska tillgodose flera finansiärer, projekt och viljor när man redan känner sig ganska liten, är det som att försöka hålla balansen på en stol med alltför många ben, som är olika långa och olika stadiga.

efternamn

Det här med att gifta sig... Vi gör om många traditioner så att det blir som vi vill. Men en del saker behöver man verkligen fundera på. Jag vill markera att jag gift mig, men att byta bort ett namn jag känner mig själv som är ju jättesvårt. Och varför ska jag markera men inte han? Dubbelnamn är krångligt, långt och inte alls vad jag vill ha. Kombinationen av våra namn skulle bli Åhlblad och nää, ingen av oss känner sig som en sån. Han vill inte byta. Jag vill inte riktigt byta heller. Ingen av oss vill heta dubbelnamn. Båda har sagt sig vilja markera att vi gifter oss. Kan man lägga till en initial bara? Verkade fånigt på nåt vis...
Det här är ju svårt!

konsumentrådgivning?

Att handla är att välja. Man måste välja med plånboken, men vi försöker välja med samvetet också. Du hjälper ju faktiskt till att berätta vilka varor vi vill ha, vilka butiker vi vill ha kvar och i förlängningen vilken värld vi vill leva i. En del varor är svåra. Det är dubbelt så dyrt med ekologiskt och plånboken är tunnare än man hade önskat. Man önskar det vore tvärtom. Världen borde fungera så - Att det rätta valet är det lätta valet. Men det är inte riktigt så.

När det gäller garn tycker jag det är enkelt. Det är inte vilken förbrukningsvara som helst och jag kan välja att handla med hjärtat först. Stödja små eldsjälar, lokalproducerat eller i liten skala någon annanstans ifrån. Ibland lyxar jag till det och köper från en eldsjäl långt borta. Då vet jag att garnet fraktas en del, men det stödjer ändå garnproducenter jag tror på och vill stödja.

Det är inte så lätt som man skulle vilja. En vän håller i butiken garnasinne.se som säljer endast ekologiskt eller fairtrade, och jag har fått se hur svårt det är att få reda på hela historien bakom ett garns tillkomst.

Men med våra svenska gårdar är det inte svårt. Kampes, Östergötlands, gårdar kopplade till Ull i Väst, Ateljé Norrgården. Handspunna garner, enskilda fiberälskande människor som spinner på samma gård som djuren bor på... Om det nu är garnets ursprung vi vill vara noga med finns Många Vackra Garner till bra pris som vi kan följa hela vägen bakåt till det enskilda fåret, geten, kaninen...

Men det är inte alltid vi vill ha svensk ull. Ibland vill vi ha ännu lyxigare eller ännu mjukare fibrer eller helt andra kvaliteter till exempel. Då går jag till garnbutiken och pratar med eldsjälar och andra garnälskare. Jag älskar garnbutiker. De måste vi vara rädda om.

Storskalig produktion utan möjlighet att få reda på varifrån garnet kommer, eller hur det kan vara så billigt undviker jag faktiskt helt. Det är att välja bort det jag tycker är fel och att välja hur jag önskar att garnindustrin fungerade överallt. Jag vill förstå och må bra över vad jag stickar med helt enkelt.

Jag förstår att inte ha råd med lyxiga härvor för 200kr styck. Jag får spara för att ha råd med dem ibland. Jag förstår att man väljer "bra och billigt", att man väljer med plånboken. Men man kan välja med hjärtat också. Jag väljer också med plånboken. Det måste jag. Men vad gäller garn väljer jag verkligen med hjärtat först utan att för den skull alltid handla dyrt.

vårsol!

Som vi har längtat. Den här mörka vintern höll på att knäcka mig. Idag var min andra stund på bänken, med kaffe, sol och friska, djupa andetag. Som att dricka vitamindricka! Med ryggen mot ladan som ger lä, med näsan mot vårsolen och nybryggt kaffe i koppen kändes livet riktigt njutbart!

Jag sitter här och begrundar hur mycket som ska hända i år... Taket är provisoriskt lagat och ska läggas om i sommar. Entrétrappan ska renoveras/ byggas ny och ytterdörren ska få ny färg. Och så ska vi måla klart, så det vita kommer att skina i solen! När sommaren nästan är slut är det tänkt att vi ska gifta oss på den där entrétrappan...

Jag får snabbt sällskap på bänken. Lilla Q kommer och tigger lite gos och sätter sig sedan och spanar på småfåglar.

Rolff har koll på allt. Marken är blöt och grå och jag längtar efter att röja en massa risigt fjolårs-krafs.

Jag hade så bråttom ut i vårsolen att jag klev i ett par av fästmannens skor för att det var enklast. De är lite stora för mig...

efit

10.00 Jobbar hemma. Har inte tid att vara sjuk, men mår märkligt. Dålig i magen och väldigt ojämn i temperaturen. Så jag tar det lugnt. I mjukisbyxor. Och tänder i kakelugnen. Jag kommer att använda att det är EFIT-dag till att ta mig en fotoredigeringspaus på 5 min varje timme.

11.00 Den här bilden är fusk. Den är inte tagen idag (men färgredigerad idag). Larsson kom in en snabbis och ville ha mat och gosa, men skuttade snabbt till dörren när jag ville ta ett foto, så då blev det en gammal bild på när han var inne och gosade.

12.00 Frusna fingrar på tangentbordet.

13.00 Den här är min bästa vän idag.

14.00 Rolff gör vad jag önskar att jag gjorde... Sover.

15.00 Försöker äta lite... Knäckebröd och te. Nej, jag mår inte toppen.

16.00 Även om jag inte orkar leka så våldsamt uppskattar vovven att jag kastar pinnen åt honom en stund. Marken är mer blöt än grön (även om jag visar den som lite väl grå kanske...) och vårsolen orkar inte riktigt värma mig... men den gör tappra försök.

17.00 Har fått sällskap av lilla fröken Q. Hon är mycket fascinerad av ett snöre i mina kläder och har riktat sina jätteblå (okej jag har överdrivit lite) ögon på det.

17.50 Nu behövde jag inte ta en gammal bild, utan kunde fotografera polarna Rolff och Larsson som gosar med varandra i mitt knä.

19.00 När man lagar mat i torpet får man hoppfullt sällskap.

20.00 såg vi på film och nu vill jag strax gå och lägga mig... så nu blir det inga fler bilder idag.

hemlisen

Jag har en hemlisvän i stickameras hemlisbyte. Min hemlisvän verkar förstå mig.

I mitt första paket låg två härvor silkblend i en helt fantastisk senapsfärg. Den är svår för mig att ha på mig då min hudton blir lite glåmig intill den, men den är ju så Vacker! Tyvärr förstår man inte riktigt Hur vacker när jag använder iphone-kameran i skymningsdunkel.

Men sen blev det extra roligt när jag la min senaste stickning på min present. Exakt. Samma. Färg. Helt olika garner och kvaliteter, men min hemlis har träffat exakt den färg mina händer ville pyssla med just nu. (Vad jag stickar i den ljuvliga färgen är lite hemlis det också...)

I paketet låg även en strut med godis från Åre Chokladfabrik, men den åt jag upp innan jag hann fota den. Lakritschokladkola doppad i mjölkchoklad. Alltså... Hur visste du? Som om någon hade tagit den där mest förälskade känslan som pirrar i maggropen och översatt den i en chokladpralin bara för just mig.

Jag vågar kalla första hemlispaketet för en så kallad Fullträff! Tack tusen gånger om hemlisen!

ratatatatatatatatatatata

Visst. Jag visste att Public Enemies var en gangsterfilm, men jag hade ändå räknat med att jag skulle gilla den. När den gick på bio sa ju folk att den var bra. Ingen berättade att större delen av handlingen utspelar sig till ljudet av kulsprutor. Och eftersom jag inte klarar sånt och inte kan titta när folk skakande skvätter blod omkring sig och dör på det där viset, så tittade jag ner i stickningen större delen av filmen. Jag fick därför fråga Tobbe flera gånger vad som hade hänt under kulspruteorgierna.

Så, för att du ska slippa se den här filmen kommer här en resumé. Jag är inte helt säker på vilka som dog i slutet, så jag skippar det helt så blir det inga spoilers heller:

Fängelse, ratatatatatata, rymma, Johnny Depp i rock och hatt, fler män i rock och hatt, bankrån, ratatatatatatata, flera dör, Christian Bale i rock och hatt, ratatatatatatatatata, biljakt, tjockis i rock och hatt, ratatatatatatatata, tjockis död, kvinna, Johnny Depp, Oh baby, ratatatatatatatata, kvinnan förklädd med hjälp av rock och hatt, Oh baby, ratatatatatata, Where is he? - I don't know! - SLAP, BANG, Johnny Depp gråter, ratatatatatatatatatatatatatatatatatata... Sen orkade jag inte hålla ordning på dem mer.

tips

Om man gör en I-cord-avmaskning i stället för att sticka ärmar så blir Offe en tokfin väst.

jobba hemma

Jag fryser, men för att tända i kakelugnen måste jag hämta ved och jag var helt enkelt inte beredd att göra det innan morgonkaffet. Så här sitter jag klädd i fleecetröja med huva och fleecefilt och fårskinnstofflor. Var är alla stickade sjalar undrar du? Det undrar jag också. Hur blev jag täckt i fleece? Sedan fastnade jag här framför datorn, och så fick jag mysigt sällskap också.

Så nu hoppas jag i stället att den lediga fästmannen tänder en brasa åt oss snart.

reklam!

Bästa Ulla på Vuxenskolan berättade just att det finns platser kvar på min kurs Små Ändringar den 3 mars. Det är en kurs som flera efterfrågade förra terminen och som flera sagt till mig att den låter intressant, så vet att det inte är för sent!

ett fint möte

För en vecka sedan var jag som jag tidigare berättat i Höganäs. Men en upplevelse därifrån har jag sparat på, men tänkte berätta nu. På söndagen kom Annika från Nystat i Landskrona för att vara med på kursen. Hon hade med sig något fantastiskt.

En av hennes kunder har stickat en kofta och lånade ut den för att Annika skulle kunna visa den för mig... Titta!

Det är en kofta - med Gratitude-kanter! Jag blev alldeles pip-glad! Fråga de som var där - jag pep en lång stund. Den är fantastisk fin och jag blev alldeles, alldeles lycklig av att träffa den. Sen fick den träffa prototyp-original-gratituden och det blev en liten stick-plaggs-dejt där...

Det här var så roligt! Stort tack till koftmakerskan för att jag fick träffa din kofta!

hålla tassen

Ibland fräser de och är riktigt elaka mot varandra... men ibland är de så söta att man blir alldeles varm ihjärrar.

minnesanteckning

Medan vår bil repareras har vi fått låna svärfars VW Caddy. Den har svärfar köpt begagnad och jag fick en glimt in i Caddyns förra liv idag. Jag blev bländad av morgonsolen och fällde ner solskyddet. Sen skrattade jag högt.

Texten är inte helt rättstavad eller helt lätt att tyda, men den kan heller inte ha varit helt lätt att plita dit. Men där står i alla fall:
"Min Son Börjar på Dagis

20030822 agust i onsda"

Larsson-draken

Vi såg om den söta filmen "How to train your dragon" igår. Just nu sitter jag med Larsson i knät och jag tycker mer och mer att min svarta katt, som så tydligt är mest min, är min egen lilla Night Fury-drake.

Bilden från filmen har jag lånat härifrån
och bilden på mig och Larsson är från i somras.

mitt jobb

Någon undrade vad jag jobbade med. Jag är doktorand vid Chalmers Arkitektur.

Jag skriver väldigt lite om det på den här bloggen, men det är för att jag skriver en hel del på jobbet tror jag...
Här berättas det mer om mig och vad jag arbetar med.

helg i Höganäs

Stickning är vila. Jag säger det så ofta. Att ta fram garn och stickor, eller ibland bara att tänka på garn och stickor, låter mig fokusera på vad jag vill i stället för vad jag måste. Det ger mig en stunds ledighet från ett jobb som är häftigt och bra, men som följer mig om nätterna, om helgerna och var jag än är, eftersom det till så stor del bygger på mina tankar och formuleringar.

Därför är stickning vila. Jag har vilat i ett rasande tempo hela helgen.

Lena har en jättesöt garnbutik i Höganäs och dit kom jag på lördag förmiddag för att hålla kurser. I lördags tryckte vi in 15 persorner runt långbordet mellan garnhyllorna och tittade på pyttesmå variationer som innebär stor effekt.

Olika ökningar, minskningar, kantmaskor, uppläggningar och avmaskningar. Aldrig har en så liten provlapp tagit så lång tid...

Men oj så roligt vi hade! Extra roligt att träffa ett par stickerskor från onlinecafét som jag inte träffat på riktigt innan!

Sen blev det lyxig lördagskväll. Först en skrattande middag hemma hos Lena och sen fick jag lägga mig i ett moln. Sängen (och kudden!) i mitt lilla rum på tokmysiga lilla hotell Köpmansgården var som att bädda ner sig i ett litet hörn av himmelriket. Synd att jag skulle upp tidigt på söndagen...

Eller nej, det var inte synd. För söndagen blev lika rolig! Först en gudomligt skön, varm dusch och en mysig, god och lyxig hotellfrukost. Sen var det dags för kurs igen - nu om mönster på engelska, och i ett huj hade vi byggt om den lilla butiken till en högteknologisk föreläsningssal... eller vi lyckades åtminstone koppla in en projektor. Och i ett huj gick vi igenom en massa engelska termer och förkortningar och snart satt deltagarna och bläddrade girigt i engelska stickmagasin och pratade om Ravelry och Knitty! Hurra! Jag kände mig lite som om jag invigt några fler medlemmar i en mycket vänlig sekt.

På tåget hem satt jag med jättemjukt garn i händerna och bara log. Och även om jag på bara ett och ett halvt dygn hann sakna både fästman, vovve, katter och torp, så var det en nyttig och vilosam helg i all action. Tack Lena! Jag hoppas jag får göra om det!

på gång

Med tanke på vad som hände med den förra är det tur att det är en annan på gång...

Är jättemissnöjd med avmaskningen nertill, men jag får verkligen inte till det, trots försök med flera varianter. Så jag funderar på att plocka upp den, göra ett avigvarv och sen en slätstickad fåll i ett något tunnare garn. Så får det nog bli.

Sen ärmar. Sen är den klar!

aj då

Minns ni den här?

Durrow. Jag bloggade den när den var klar 2008 och har varit stolt över den sedan dess. Men den hängde ut sig. Lång, bred och oformlig. Den blev för alldeles stor och blev därför inte använd.

Så jag blötte. Jag värmde. Jag lade den mellan blöta, varma handdukar. Jag tvättade den på ullprogrammet (kallt vatten men med lite tvättmedel). Jag doppade den i lite varmare vatten. Jag doppade den i för varmt vatten. Men den ville inte tova ihop sig alls. Inte ens så där lite lagom som jag ville. Så jag tvättade den i maskin på 30 grader. Aj då.

Nu finns den liksom inte mer. Undrar vad jag kan göra med grått, tjockt, tovat tyg... Tofflor kanske.

Rollo

På Sticklägret i fjol hade jag ont i axeln. Med smärtstillande i kroppen var jag minst sagt lite seg. "Men fortfarande söt" sa Camilla och så kom vi fram till att jag var som en kola. Söt och seg. Idag blev jag påmind om mitt smeknamn och då jag kan lägga till "rund i formen och ganska kaloririk" så är det jag som är Rollo. Det bekräftar även den här filmen (som för övrigt är filmad i arkitektursektionens snickeri)

grafiskt

Jag tittar ut genom mitt kontorsfönster och möts av en grafisk bild.
En arkitekturstudent har tagit rökpaus och har sökt sig till en liten strimma sol intill den långa, grå betongväggen. Pilen pekar åt ena hållet. Tårna i hans långa, dyra skor pekar åt ett annat. Han vankar fram och tillbaka ett tag och skuggan följer med. Röken har också en skugga. Korta sekunder då slingor ritar vackra skuggsiluetter på betongen. Långa, smala ben, i långa, smala jeans. Kragen uppvikt mot blåsten. Svarta kläder och en lång, brun snedlugg över ena kinden. Ansiktet ömsom mot marken, ömsom mot himlen. Står han still fryser han. Så han vankar. Jag tar fram mobilen och lyckas fånga en grynig idé av det konstverk jag betraktat i flera minuter: En grafisk rökpaus.

hemma bäst

Igår var jag trött när jag kom hem. Jag somnade i soffan och jag sov så mysigt. Tobbe tog en grynig mobilbild på hur bra jag hade det:

Idag sitter jag på ett kallt kontor och letar i böcker. Jag längtar hem. Till en soffa. Till en prickig filt. Där man har en hund i famnen och en katt på benen och kärlek omkring sig.

papegojkatt

Den orangea papegojkatten är en ganska speciell ras.
Den här bilden togs i somras, då Evert Piaf var en mycket liten katt:

Den här bilden togs nyss:

Han är inte lika liten längre, men tycker fortfarande att ovanpå och högst upp är bästa platsen - så klart.

(Ja, jag behöver klippa mig och sminka mig och... äh. Jag är lite vinterglåmig helt enkelt.)

stickläger i augusti

Jag har ju tänkt gifta mig i år, så det får väl ses som årets absoluta höjdpunkt kanske... men därefter är det allt Fattigskogen som är Årets Händelse för mig. I år håller jag småkurser i variationer och effekter under lägret, men mest ska jag sitta med garn i händerna och fnittra, prata och njuta ihop med andra nördar. Åh, jag längtar redan!

Häng med du också vet ja!

tack Göken

Nu blev jag både smickrad, glad och lättad.
Fina, fina Dödergök har skrivit ett inlägg som jag tänkt skriva länge... Om att sticka enligt engelska mönster.

Dessutom hänvisar hon till mina kurser OCH illustrerar med en bild på fina Dödergök iklädd sin fina Offe!

Dagens bästa bloginlägg hittar du om du klickar här.

ompysslad

Jag har en magisk hund.

Jag vet ju att jag bör ligga kvar här nerbäddad, men att hunden faktiskt försöker Hindra Mig från att stiga upp och sen vaktar på mig utanför toadörren. Sen vallade han mig liksom tillbaka till soffan bara för att hoppa upp och lägga sig på mig när jag bäddade ner mig igen... Han tar verkligen hand om mig idag.