hemlispaket

I ett litet hemlisbyte passar vi på att skämma bort varann lite, men Ulrika tog liksom skämma bort till en ny nivå idag. Jag fick ett paket fullt av paket! Det fanns flera paket till mig, ett till vovven (godis!), ett till katterna (boll!) och ett till maken som han får öppna själv när han kommer hem.

Jag är liksom... överväldigad! Garn, ull, te, godis, kaffe, knappar och... och... ett par handstickade strumpor! Som icke sockstickande stickerska är det en lyx utöver det vanliga att gå i hemstickade strumpor. Nu ska jag dricka kanel-lakrits-te och sticka några varv. Och känna mig älskad.
Tack Ika! Du är väldigt älskad tillbaka!

hemlisar

Jag är bra på viktiga hemligheter. Det är jag.
Men jag är faktiskt nästan kass på små hemlisar. Jag tycker det är så rooooligt med överraskningar och jag tycker att roliga nyheter borde delas med alla direkt - även när det är hemligt. Men jag fåååår inte. Ju.

Nu har jag flera såna småhemlisar samtidigt och jag liksom spiller över lite.

Inga stora grejer.

Bara att jag har skickat ett hemlispaket som inte kommit fram ännu och att jag har två presenter som väntar på mottagare här hemma och som jag längtar ihjäl mig för att få överlämna. Jag hoppas så att de som ska få dem blir glada! Och så en liten överraskning som jag väntar på att någon ska upptäcka.
Det var allt. Så här fnissbubblar jag av allt roligt som är på gång i små hemlisar och överraskningar!

en sån där lista

Vem är i rummet med dig just nu? Rolff och Larsson
Vem skickade du senaste sms:et till? Äkta maken. "Inte SÅ viktigt. :)"
Vem saknar du mest just nu? Svår fråga. Älskade stickvännerna och kanske just idag Dödergök lite extra då jag skulle behöva just sånt "må bra" som jag mår i hennes närhet. Men jag saknar även mitt allra piggaste jag... så jag vill svara mig själv också.
Var är din mobil just nu? Uhm... ute i hallen i väskan... tror jag.
Vad var det senaste du åt? En tugga av Tobbes knäckemacka
Vad ser du mest fram emot just nu? Nästnästa helg ska vi på bröllop och efter det har jag en vecka jobb annanstans och sen stickläger i Docksta. Hela den veckan längtar jag till.
 Om vad tänker du just nu att “näe, jag vill inte”? Valda delar av mitt jobb.
Vems hem var du senast i (ditt eget räknas inte)? Vännen Ks som jag skrev om häromdagen
Vad står på ditt “schema” idag? Den här dagen är snart slut, så det är middag, mys och stickning kvar.
Vad finns till vänster om dig där du sitter/står just nu? Min sovande hund. 
Om du tittar rakt fram, vad ser du då? Röken från nya grillen genom fönstret i hallen.
Vilken blogg besökte du senast? Amandas. Där snodde jag de här listan.
Vad vill du helst av allt göra just nu? Skratta ihop med älskade vänner.
Om du fick välja en “superkraft”, vilken skulle du välja och varför? Perfekt ämnesomsättning och outtömlig energi.
Är det en superkraft? Ja, nog känns det ganska övernaturligt att kunna funka Perfekt?
En låt du gärna lyssnar på om och om igen just nu? Väldigt lite musik just nu. Njuter av tystnad och fågelsång och hackspettsknackande hellre än musik.
Härligaste ljudet just nu? Tystnad och fågelsång och hackspettsknackande
Något du skulle vilja lära dig? Uhm... allt. Mer språk, mer design-dataprogram, mer hantverkstekniker... Jag tror jag vill börja med brickbandsvävning... nån dag.
Tre saker i din väska: Nycklar, stickning, ipad
Var i världen skulle du vilja befinna dig just nu? Precis just här. Hemma. Men gärna med några kära vänner på besök.
Nattuggla eller morgonpigg? Nattuggla. Men jag önskar jag var morgonpigg för det är magiskt med tiiiidiga morgnar.
Det första du tänker på när du vaknar? "Uh... va?"
Vad spenderar du helst pengar på? Garn, pryttlar till mina garnhobbies och presenter till nån jag tycker om
Vem kramade du senast? Larsson som spinner i mitt knä (innan dess min man)
Vem pussade du senast?  Larsson som spinner i mitt knä (innan dess min man)
Vad är du rädd för? sjukdom, olycka, strukturell orättvisa och pengars makt
Vad gör dig glad? kramar, leenden, andras glädje, kreativitet
 “Pryl” du saknar mest just nu? Jag behöver en ny nystmaskin... Jag vill ha en bra!
Favoritglass? Ben & Jerry's Chocolate Fudge Brownie eller Cookie Dough

Grill'n Smoke Big Boy

Det kom ett mystiskt paket.
Högt. Stort. 

Insvept i massa plast var det... Och det luktade mystiskt. 

Tobbe kunde inte hålla sig, så efter middagen...

...började det BYGGAS!

Ett stort åbäke fick ben och hylla.

Husdjuren fick gosa med varann. Vi hade inte tid.

"Är du klar snart husse?"

En glad Tobbe börjar ana hur den kommer att se ut.

Vi hade publik under hela bygget...

Till slut var det lilla lokomotivet klart...

...och Tobbe släpade upp 114kg grill till huset! 

Stolt grillmeister.

Imorgon ska den invigas.
Nu har vi bäddat ner den under sitt täcke.
"Kan ni leka med MIG nu?" sa Rolff.

en helg i Småland

Jag åkte till Värnamo. Värnamo. Det är ett av mina favorit-ortsnamn. Det låter så snällt.
Värnamo är snällt. Där finns fina Tine och hennes garnaffär C-knit.

Förut låg affären i det vackra stationshuset i lilla Bor utanför Värnamo och det var en gullig lokal. Men ganska svår att "råka hitta" till. Så den nya lokalen, inne i Värnamo, under Hemköp, blir nog ett lyft för den här härliga butiken. Jag stormtrivdes så fort jag klev in och Tine har verkligen lyckats göra en blandning av mysigt, öppet, stilrent, blandat... Det är helt enkelt en härlig garnbutik där många kan trivas! Ett hett tips för Smålands-besökare med garnhunger!

Jag kom dit för att hålla kurs! Borden rensades och stolar ställdes fram och i tre kreativa timmar kämpade deltagarna med att lära sig dubbelstickning. Alla knäckte koden och jag hoppas få höra att tekniken kommer till användning bland smålands-stickerskorna nu!
Alla var så koncentrerade att jag tror alla glömde att ta ett enda kort under kursens gång...

När kursen var slut och alla hade handlat garn (Ja, jag också. Jag kan inte hålla mig... Men bara lite!) slängde jag mig i bilen för att åka än längre in i Smålands skogar för ett efterlängtat besök. Jag skulle till min fina vän K, som är den jag känt längst av alla. Systra-mi som jag träffar alldeles för sällan. Men resan dit tog lite längre än jag hade tänkt mig. Jag fastnade i Vetlanda. Där var det nämligen någon slags cruising-träff. De två rondellerna jag skulle igenom för att ta mig förbi Vetlanda var fulla av poliser, som vinkade fram en parad av jänkare, limosiner, hotrods och andra samlarbilar. Karavanen körde i ca 5km/h och några tonårstjejer gick förbi min bil ett par gånger för att umgås med killarna i bilen framför respektive bakom mig... medan vi rullade.

Vetlanda hade gått man ur huse för att titta på bilar såg det ut som, och aldrig har vår lilla Capuccino-metallic Skoda känts så beige... Men det var bara att finna sig i läget och kryyyyyypa genom Vetlanda. Många fina bilar fick jag se i alla fall, men det var skönt när det var över och jag fick gasa vidare till middag och mys hos Ks lilla familj.

K har just blivit mamma och jag fick äntligen träffa det lilla miraklet Love. Det måste vara en av de gladaste bebisar jag någonsin träffat! Härliga unge! Jag överlämnade en Tomten-kofta som visade sig passa perfekt. Under besöket lade jag till två i-cords att knyta ihop koftan med, men de kom till efter liten konsultation om hur de trodde koftan skulle användas.
Jag är jättenöjd, och det verkade Love vara också!

Jag gör gärna om hela den här helgen många gånger. Både kursandet och mysandet med kär vän. En härlig helg som laddat mina batterier något. Nu kör vi full fart mot nästa helg!

hurra-det-är fredags-dans

Det är fredag. Arbetet går förhållandevis bra idag och i morgon är jag först i Värnamo hos C-knit och håller kurs, och sen får jag äntligen träffa min älskade K och hennes lilla familj. Det ser jag vansinnigt mycket fram emot!

Så slå på lite musik och dansa "hurra-det-är-fredags-dansen" med mig och Spindelmannen!

Det här är dessutom inlägg nr 1500 i den här bloggen! Det är himla roligt att fundera på hur mycket som har hänt på dessa 1500 inlägg och jag måste nog hitta på nåt lite blog-kalas-bra för att fira hur fantastiskt det är snart!

1 maj

Jag har en massa åsikter som gör att jag borde ha gått i tågen idag. Jag tycker själv jag borde ha hittat ett tåg att tåga i. Det finns så mycket som behöver sägas, visas, demonstreras, protesteras mot, förändras... tillsammans! Men plöh... orken. Den är inte där ännu.

Vi blev hemma. I solen, på torpet valde vi att njuta av här och nu och våren. Jag tror ändå vi gjorde rätt.  Jag har stickat i solen och torkat utemöbler. Jag är med er som tågar i tanken. Tillsammans.

lunchpaus

Jag var på ett tjusigt lunchställe idag. Skogen.
Ljus i pelarsal.

Varje lucka i molntäcket blev ett ljusspel. 

Lunchsällskapet var ett par av mina närmaste vänner. 

Det är härligt högt i tak!

Vackert i minsta detalj.

Och när jag går så kommer Larsson alltid efter. 

Nu går vi ut på hygget! Det är lite mulet idag, så ut i det ljusaste ljusa!

Larsson kommer genast med. 

Så fort man stannar busgos-attackerar han.

Lycklig spring-vovve.

En katt och hans värld.

Bus på passet. 

Det är fin utsikt härifrån.

Man ser flera sorters skog från samma plats.

Jag hittade en balja från en annan tid. 

Hittar du Larsson?

En sådan här pauspromenad är den bästa sortens lunchrast. 

att vila snurrandes

Spinnrocken har blivit min vän. Jag är nybörjare, men det blir ganska fint garn om jag får säga det själv. Jag är inte så bra på inställningar och bestämma precis vilket sorts garn det ska bli och så, men det är inte det viktiga. Jag spinner för vilans skull. För att händerna ska få skapa medan jag försvinner i här och nu. Koncentrationen på att mata fibrer och på rytm. Här och nu. Det räcker så.
Det är en bonus när det blir fint också.


Nån gång blir jag säkert perfektionist när det gäller spinnandet också, men jag längtar verkligen inte dit. Jag njuter av att det får bli vad det blir och att det är det som är bra.

Nu har jag i alla fall spunnit, tvinnat och härvat en av de två flätorna med BFL jag fick med mig från Easyknits på Unravel i februari. Det blev en lugnt och vänligt garn i rödlila skiftningar. Jag har en likadan fläta fibrer kvar. Undrar om det garnet blir likadant...

lite tyst och trött

Det är lite tyst på bloggen. Jag fick frågan om vart mina självporträtt tog vägen, och vet ni, jag tar dem  fortfarande! Faktiskt. Men de hamnar oftast på instagram. Inte här. Det var ett jäkla jobb att faktiskt blogga dem, men min utmaning var till mig själv. Det handlar om att bli bekväm med mig och min självbild. Det är nyttigt på nåt vis.

Jag välkomnar ljuset och äter extra D-vitamin på läkares inrådan. Börjar känna igen mig själv. Hitta energi till lite mer än det allra nödvändigaste. Gör om lite i rummet det är tänkt att jag ska må bra i här hemma, men som på sistone bara känts som en hög med saker och dåligt samvete. Rens, rens. Röj, röj.

Jag avundas andra när jag är nere, men när jag mår mer som mig själv kallar jag det inspiration. Jag ser färgglada människor och i stället för "Den som ändå..." tänker jag "Jag ska också!" och väljer knallgröna tajts dagen efter. Jag har varit lite mer färgglad senaste veckan. Jag ser det lite som mitt eget vårtecken.

Men... jag verkade ju så glad och uppåt när du träffade mig? Ja, jag är bra på att samla energi när andra behöver den. Sämre på att samla den bara för mig själv. Om jag vågade visa dig att jag varit lite svag är du nog någon jag räknar som någon ganska nära. Ta det som en komplimang... om det går.

Gladsockor (och Ika kom tillbaka!)

Här på torpet saknar vi Ika idag. I bröllopspresent fick nämligen jag och Tobbe att hon skulle vara torpvakt en helg, om vi vill komma bort bara vi nån gång. Så medan vi har varit och njutit i Vadstena har hon och fyrbeningarna slappat på torpet. Men det betydde också att jag fick träffa Ikan fredag kväll, lördag morgon, söndag kväll och en stund idag. Hurra! Det har varit fint att få rå om älskade Ulrika lite.

Ännu bättre blev det när jag fick prova Ulrikas sockor som blev aningen för stora för henne och ramlade av hennes små fossingar. De passade perfekt! Så Ikas humörhöjare fick flytta hem till mig!
Så jag och Rolff dansar "nya-fina-glad-sockor-dansen":

(Om du klickar på länken i texten får du se bättre bilder på sockorna, som Ulrika har tagit.)

Förresten finns det en liten extra-bonus med att ha just Ulrika på besök. Hon lyckas ta fina bilder av torpet, mellan stöket och dammråttorna, så till och med jag önskar jag finge bo där jag bor när jag ser hennes bilder!

Någon annanstans

Min make fick sin fru i present. I födelsedagspresent fick han nämligen en helg med mig någon annanstans. Någon annanstans ligger i Vadstena.

Vi bodde en natt på Klosterhotellet. Det var allt som var bokat. Men det blev en riktig liten kvalitetssemester, då nästan det enda vi hade med oss var varandra.

Vi har skrattat, vi har promenerat, vi har kramats, vi har ätit god mat, vi har tittat på fina, roliga, gulliga, konstiga, gamla, fantastiska och finurliga saker.

Vadstena är fantastiskt gulligt!

Jag kan rekommendera att åka Någon Annanstans ibland, oavsett var det är (även om Vadstena varmt rekommenderas). Vardagen kan vänta en helg, medan man upptäcker att man fortfarande är nykära i varandra. Kärleken har vi. Den bor på torpet och trivs här, men det Förälskade kan ibland gömma sig ett tag, bakom frukostdisken eller dammråttan, eller i tröttheten.

På vägen hem stannade vi och förundrades vid Rökstenen...

...och vid Alvastra Klosterruin. Hit vill jag komma tillbaka en solig och torr dag. Då kan jag tänka mig att krypa upp i ett klostervalv och njuta av andetagen. Det här besöket blev jag mest blöt om fötterna och kall om öronen, men fint är det ju.

Förresten är min man galen. Härligt, tokigt vansinnig. Så om man åker och tittar på Rökstenen och man råkar hitta en sån där labyrint upptrampad i marken... då kan han få fnatt. Härligt, vårsoligt, sjungande fnatt. Älskade galenpanna.

pausigelkott

Det är lite tyst på bloggen då jag har fullt upp att få minuterna vid datorn att räcka till jobbet. Jag har ont i ryggen/ axeln och försöker ha så korta pass vid datorn jag kan. 
Ni får hålla till godo ett tag med en igelkott i hatt som jag hittade på cheezburger.com.

Kan man sticka lugn?

Nu har jag också sett den: Cirkus Cirkörs Knitting Peace. Jag fick i julklapp av mamma att vi skulle se den på Dansens Hus i Stockholm på Påskaftonen. Det gjorde vi.

Föreställningen dyker upp i bakhuvudet ibland och jag har funderat mycket på den. Och jag har funderat en hel del på mig själv och hur jag tittade på den. Såklart såg jag stickning och stickinspiration.  Men utifrån mina erfarenheter såg jag även scenografi, planering av scenografi, rumsligheter, förvaringslösningar, fiffiga byten och utnyttjande av teknik och material och...  Och plötsligt såg jag en massa olika sätt att titta på föreställningen!

Jag satt och såg att alla fotografer måste se ljussättning och perfekta ögonblick. Hur alla som tränar yoga såg kroppspositioner och vighet. Hur alla musiker såg och hörde timing och komposition och stil och skicklighet. Hur alla modeintresserade såg kostymlösningar och fina små stilistiska symboler som gjorde en helt naturvit kostym till en viss epok, modetrend... Och så såg jag såklart hur skickigt hopfogat det var. Hur många kockar som kryddat den här magiska soppan. Och jag såg hur mycket träning som låg bakom de fenomenala rörelserna. Dans och akrobatik och cirkus och... Jag rördes till tårar av alltihop tre gånger innan paus.

I pausen stod vi i kö till kaffet och jag var fylld av intryck. Jag ville dela dem med mamma och mammas väninna M som var med oss. "Och vackert och bra och såg du och tänkte du på och..."

"Äh, jag bara njöt." sa M. Slappna av. Sluta tänk. Bara njut.

Är inte att låta tankarna rusa att njuta? Är inte att bli inspirerad att slappna av? En tankeställare.

Knitting Peace har hela tiden handlat om fred - Kan man sticka fred? Men kanske jag för egen del vill översätta peace med stillhet. Kan man sticka stillhet? Lugn? Vila?

Under andra akten lät jag intrycken komma som under första, men jag tittade lite på min egen tankeprocess också och såg plötsligt hur spretigt det var. Hur stort och smått inspirerade och associerade, födde idéer, formulerade små meningar, anknöt till en gammal tanke... Är jag sån här? När slappnar jag av? Hur slappnar jag av? Oj så svårt det var, för nej, inte slappnade jag av. Hjärnan gick ju i spinn av allt som hände på scenen. Menade M att hon kunde vila i det? Kan jag inte vila i det?

Jag gick från Knitting Peace inspirerad och berörd. Men frågan är om jag inte tänkt mer på mina egna tankar och stressen i mitt huvud än på föreställningen i sig. Det är lite synd, för jag hade gärna vilat tanken ett tag till i det där ojämna nätet, i de där skickliga, vackra ögonblicken, i den där magiska världen av vitt garn och akrobatik jag fick hälsa på i en stund.

orden busar

Jag har semester den här veckan. Det märks. Orden vill inte ställa sig i rätt ordning för att bli till text som i sin tur ska berätta om påskhelgen och veckan som just nu går förbi oss. Det finns saker att berätta, men tills jag fått pli på orden blir det till att vänta.
I morgon ska jag flytta mitt garnskåp till väggen mitt emot, om projektet hinner så långt. Det blir ett äventyr det också. Något av äventyren ska nog landa i bloggen också. Om bara orden behagar ställa sig på led...

Men tills vidare kan ni få lyssna på mitt nya soundtrack:

(ur soundtrack för Knitting Peace)