adventskalenderstickning

Jag fick ett infall och är med i Tålamodspåsens adventskalender-stickning. En mysteriestickning där man får en bit att sticka om dagen. Sen på julafton sitter man där med en stickad mojäng man inte hade kommit på själv. Skoj idé och jag måste tillstå att Eva-Lotta som gör den har gjort det väldigt bra.

Det började med diverse märkliga olika bitar, men med spännande teknikmoment i varje. Nu råkar jag vara en mycket experimenterande stickerska, så jag fick vänta till den 8e med att få prova nåt som var helt nytt för mig (en uppläggning). Men det är tanken på alla dessa stickerskor som sitter i stugorna och liksom "råkar prova" vändbara flätor, dubbelstickning och en lettisk fläta i kanten... Fiffigt och snyggt gjort!

Den åttonde fick vi i uppdrag att sticka den rödvita biten till höger. Strukturmönstret görs med lyfta maskor och en fuskfläta. Men här fick jag prova en extra elastisk uppläggning som jag inte hade gjort förut, så nu har jag gjort den på tio olika små provlappar till för att se vad den var bra till... Och den är bra till mycket! Så den kommer jag att se som en julklapp från Eva-Lotta framöver!

Vid Lucia började jag ana vad det skulle bli...

Och idag när vi fick sticka "skor" är jag väldigt säker på att det blir en docka.

Jag har använt endast restgarnssnuttar i tvåtrådig ull från både här och där. Igår fick jag trassel då mitt vita garn var slut, och vi skulle sticka ett "bakstycke" till västen. Men letar man i mina garnpåsar hittar man det mesta, så jag hittade en annan snutt. Aningen tjockare, men det syns inte.

Det här är kul och precis lagom om dagen. Jag ser fram emot att få visa den färdiga filuren... 

andra advent

Jag har haft en fullspäckad dag med kurser. Jag var nervös. Skulle jag orka? Så här mycket energi har jag inte orkat lägg på en enda dag på ett par månader, minst. Men det gick bra. Trött är jag. Jättetrött. Men glad. Jag har varit igång och känt igen mig och Orkat mellan 9 och 16. Full fart. Så Andra Advent 2013 hade hetat "Återkomsten - ett tydligt steg" om det var en biofilm.
Jag tänder andra ljuset och rimmar tyst för mig själv, en liten önskan om varm, mjuk massage och fortsatt energi. Jag vill ha fler sådana här dagar. Det är sådana här dagar jag bygger Livet av.

STOR

Ibland blir hantverk bara till nästan utan tankeprocess. Det bara blir. Och den här gången blev det bra.

Min vän Josefin ville ha en STOR tubsjal. Två varv runt hela överkroppen. Tre varv som sjal. STOR. Fluffig. Luftig. Hon visade mig bilder från etsy och frågade "Skulle jag kunna sticka en sån här?". "Nja", sa jag, "den där är virkad."
Så i torsdags kväll åkte vi upp till svärmor och hennes garnbod, valde garn och så virkade vi. Igår satt jag hemma och virkade klart. Och nu är jag kär i min variant av STOR.

Vi använde dubbelt Hobbygarn från Viking och då gick det åt nästan 7 nystan. Alltså 525 m. Jag använde virknål 8mm och virkade löst, men jag hade kunnat göra den på en 10mm lika gärna. Jag är inte alls världsbäst på att virka och virkbeskrivningar är i ganska stora delar mystiska, så jag skriver hur jag gjorde utifrån hur jag förstår virkning. Är det ett konstigt sätt att skriva på, så är det för att jag virkar konstigt.

Så här gjorde vi: Virka en 2m lång luftmaskkedja.
Fäst ihop kedjan till en stor ögla, utan att vrida den, med en smygmaska.
Gör fyra luftmaskor som låtsas vara första stolpen. Virka sedan (dubbelstolpe i varannan maska, luftmaska) varvet runt. Fäst ihop varvet med en smygmaska i tredje luftmaskan i fuskstolpen.
Virka åtta sådana här dubbelstolpevarv. I varv 2-8 plockade jag dubbelstolparna i bakre maskbågen.
Klart.

Ibland behöver det inte vara krångligare än så.

Sven

Varför måste jag göra allt knasigt så ini hoppsan ordentligt? Enda dagen det var utegångsförbud under alla de år jag bodde i Göteborg, var när Gudrun härjade... Då gick jag hem. Tillsammans med Josse. Igår fastnade hon och jag i stormen igen. Den här gången heter stormen Sven.

Vi hade varit hos svärmor och virkat dubbelstolpar och resan hem, som brukar ta en timme, startade ca kl 21. Vi var hemma halv tolv. När man åker bil i mörker med den sortens snöfall är det lite som att trycka på warpdrive-knappen i Enterprise, eller lightspeed-knappen i Millenium Falcon...

Vi såg ingenting. Så vi kröp fram så säkert det gick på en väg som försökte gömma sig i snö som liksom rann över den i vinden. När vi efter många om och men kom söder om Alingsås, tog det stopp. Vi bromsade in bakom bilar som stannade, medan utryckningsfordon tog sig förbi oss. Ingen ambulans tröstar vi oss med, men polis och bärgare och brandkåren kom för att hjälpa den som åkt in i räcket på E20. Mer än så vet vi såklart inte, men vi fick vänta på röjningsarbetet nära en halvtimme.

Men vi var nästan framme hemma hos mig i alla fall... om det inte hade legat ett träd över vägen 2km härifrån. Stort träd. Som en portal som man eventuellt hade kunnat köra under om man hade vågat, men njäe, riktigt så många skrapmärken ville vi inte ha i taket på Josses bil. Vi fick köra runt. Ut på E20 igen och upp genom Tollered. Ytterligare nära 20 min. Förutom två rådjur som stod mitt på vägen och verkade undra varför världen snurrade, så var det inga fler hinder på vägen, så vi kom fram till torpet och Josse släppte av mig. Sen skulle hon ju vidare hem till henne... Jag fick henne att lova att köra lika försiktigt och smsa när hon kom hem och erbjöd henne en säng hos oss, men livet väntar sällan på stormar och hon ville hem. Men telefonen ringde fem min senare. Det stod en bil i vägen och i en backe som inte kom därifrån... Så Sven bestämde att vi fick en nattgäst i natt.

Tegeltaket har låtit som om det gjort vågen i natt. Skorstenspipan har letat efter sin ton. Och nedkrupen under täcket har jag legat och tänkt mig torpet som en liten, fast punkt i en snurrande värld...

om en trasig tå

Tån var trasig. Jättetrasig. Det visar sig att läkarna inte berättar allt när de hoppas på det bästa, men fruktar det värsta. När jag fick ha gips till knät i fyra veckor pga en bruten stortå, så förstod jag ju att brottet var lite knepigt, men det var inte förrän igår, när jag fick ta bort gipset, som jag fick veta hur läkarna funderat.

Stortån gick av i en spiralfraktur ovanför leden man böjer själva tån med. Tå-toppen ramlade in och lutade sig på de andra tårna. Läkarna diskuterade eventuell steloperation redan när jag var på akut-besöket. Men tån har läkt rakt. Bättre än väntat. Jag kan inte böja den alls (än), men fortsätter den läka så här fint blir den nästan som förr. Nästan.

Men jag har blivit av med gipset! HURRA!

Men det var nära att jag fick ett nytt lite mindre gips igår. Sen ändrade han sig till "ett litet stödbandage i alla fall". Sen ändrade han sig igen till "ingenting, men då får du vara väldigt försiktig". Så nu är jag fri! Men försiktig. Om man ska hårddra det doktorn sa, så blir det ungefär "Om du överanstränger tån eller snubblar de närmaste tre veckorna så stelopererar vi den."

Så man skulle kunna säga att min respekt för trösklar nu är aningen överdriven, men samtidigt hälsosam.

Twostep

Låt mig få presentera Twostep!

Ett set med mössa och muddar gjorda i mjukaste Cherish från Easyknits, men med stumpar av färgglada restgarner som visar upp sig i en lite skojig konstruktion!

Precis som förra året gör Jon en liten mönster- och receptbok från Easyknits till jul. I årets upplaga av "Knits & Kibbles" fick jag vara med!

Jag blev jättesmickrad och glad och extra roligt är det med ett litet projekt jag själv är så väldigt nöjd med. Det är inte århundradets designrevoltion på något vis, detta lilla set, men lite annorlunda trots "vanlig mössa" är det ändå.

Mönstret i den lilla boken är såklart på engelska och jag råder alla som gillar färgglada accessoarer och smarriga kakor att köpa boken. MEN mönstret finns även på svenska och då köper man det direkt av mig via Ravelry här.


Hoppas ni tycker om mitt lilla påhitt och visa mig gärna om ni twosteppar nåt!

qiviut

Det finns ull. Och så finns det fin ull. Och så finns det fantastisk ull. Och så finns det kashmir. Och så finns det qiviut - som är ull av myskoxe.

(Bild från http://www.alaskaone.com/wildlife)

Det är inte helt konstigt att det är en mycket dyr och ovanlig sorts ull. Kan du tänka dig någon slänga en myskoxe över knät och klippa ullen av den? Inte jag heller. På en del ställen samlar man ullen myskoxen fäller, men nu finns det också ställen som kammar myskoxar. På Grönland till exempel. Och i Alaska.

Min far har varit på semester i Alaska och idag fick jag äntligen hämtat ut min födelsedagspresent som han köpte åt mig där - på myskoxfarmen. Jag hade fått förvarning om att vänta mig garn, men han gav mig en än värre utmaning också... Kardad ull. Jag har fått qiviut att spinna av!

Jag är fortfarande nybörjare vid min spinnrock. Jag lär mig nya saker med varje drag i fibern och jag låter det "bli som det blir" en hel del. Så den här fibern kommer att få ligga till sig ett tag. Jag kommer inte att våga. Inte innan jag har lite mer självförtroende som spinnerska. Men wow... vilken ull.

Och jag fick garn också. I ren qiviut. Jag har fått 50 gram av det inte allra tunnaste, utan 380 m på drygt 50 gram (2oz). Perfekt för en mellanstor sjal. Garnet är mörkt skogsgrönt och det var inte direkt lätt att fånga på fotografi, men direkt under lampan på hallmattan anar man dess gröna färg, även en afton i december.

Nu återstår det angenäma problemet att välja Precis Rätt sjalmönster för den varmaste sjal jag någonsin kommer att sticka. Det kanske blir en lösstickad cowl av nåt slag för såna använder jag mycket nu... Det blir nog en del surfande på Ravelry framöver, för mina fingrar vill prova att sticka i qiviut!

1 advent

Glad advent.
Jag har skrivit flera år i rad om vad advent betyder för mig. Mer än jul.
Advent var länge min egen trygga frizon av tradition. Tradition jag skapade själv blandat med tända ljus, stjärnor och röda detaljer. Inga måsten. Bara lite lugn med tända ljus, tid att tänka och en anledning att göra lite extra fint omkring sig. Idag pyntar vi lite på torpet och tänder det där ljuset. Men nu är det vår högtid. Idag önskar jag mig mindre lugn, märkligt nog. Jag börjar bli skogstokig här. Vill vara i farten igen. I morgon blir jag kanske av med gipset - Håll tummarna för mig. Så min lilla önskan vid första ljuset är i alla fall hälsa och energi... 

Pondsjalen färdig

Det är svårt att fota en liten sjal med mycket mönster på sig själv... Så jag la den på en väska.

Och som vanligt kommer det alltid en katt och vill vara med...

Sen borde jag ha tagit på mig en helsvart top, innan jag försökte mig på det här i spegeln:

Så jag hängde den på Athena (ja, provdockan heter det), men det blir ju inte direkt roliga foton.
Men man ser hur fin den lilla sjalen är.

Nu vill jag sticka en större i tjockare garn. Och när den är klar vill jag kunna skutta runt och ta roligare bilder... 

Come along Pond!

Något jag aldrig skrivit om här är Doctor Who. Jag gillar Doctor Who. Jag hittade ett mönster med Doctor Who-referens i namnet, så jag kunde inte låta bli. Come Along Pond! heter mönstret. Egentligen ska man göra den på stickor 6mm, men jag valde att hålla mig till favvostorleken 4mm och göra den lite mindre. En spetssjalett blev det. Nu ligger den och blir blockad och åh! Spetsmönstret dansar! Jag ska visa den igen när jag kan ha den på mig...

Det här var inget nybörjarmönster. Låååånga rapporter med spetsmönster på rät- och avigsidan. Men designen har omsorg i sig. Jag blir alldeles glad över små extra symmetrier och omtänksamheter om stickerskan i den här... Hittade ett litet fel i diagrammet, men det var lätt att hitta då logiken i mönstret är tydlig.

Garnet är Easyknits Deeply Wicked (som vanligt...). Jag älskar hur vackra och skarpa maskor det här garnet ger och hur levande färgen är i Easyknits semisolids. 

presenter

Jag är inte världsbäst på att få presenter. Jag rodnar och ber nästan om ursäkt medan jag sitter och öppnar paket och andra ser på. Som vid födelsedagar. Nej, det har inte alltid varit så. Jag är enda-barnet och har nog njutit min beskärda del av att ha blivit bortskämd genom åren, men det blev jättetydligt förra veckan då vännerna var här och öste lyxiga gåvor över mig. "Åh tack! Jag har nog nåt garn du skulle gilla som tack...", "Åh tack, men jag har ju inget åt dig..." sa födelsedagsbarnet. Missförstå mig rätt - Jag blev Jätteglad. Det är bara den där känslan av att öronen är Väldigt Röda när klassen sjunger Ja Må Hon Leva som kommer tillbaka med den sortens uppmärksamhetsfokus.

Då jag blivit lite prylallergisk och konsumtionsbantande på en hel massa plan, så är jag lite extra nöjd över årets klappar. Mycket hantverk. Mycket omtanke. Garn, fiber, handstickat och ytterligare en av Maria Carlanders "skål med pip" som jag fick av fina Johanna. Just skålen kom inte med på bilden. Inte heller en härva handspunnet garn från Amanda och en härva Fyberspates Scrumptious från Paulina.
Men bilden visar ändå hur löjligt bortskämd jag blev i helgen.
Fina kardade fibrer från Jämtland i naturtoner och lite vinrött från Kamilla. Jag ska nog ha alla nyanserna i samma garn... Ett fårskinn (!) och handstickade sockor från Ikan, mer handstickat från Johanna och mer handfärgade fibrer från Amanda.

Det ligger dessutom lyxigt garn och väntar på mig på paketutlämningsstället. Jag kommer åt det i morgon. Då har jag firat födelsedag i över en vecka. Jag är extremt bortskämd.

Om man sedan tänker på knappskatten jag fick av svärföräldrarna, fårskinnstofflorna från maken och klädbidrag till Gudrun Sjödéns prickiga vinterkollektionskläder från mamma... Den här födelsedagen var en jackpot. Helt klart. Jag som inte ens är särskilt bra på att ta emot presenter... 

tryggare kan ingen vara

Jag brukar bjuda alla. Jag brukar vilja vara med överallt. Jag brukar vilja.
Jag har inte velat, så jag har gömt mig i mitt torp och känt efter en massa...
I år valde jag att fira min födelsedag, med några vänner som kommit att kännas som en egen sorts familj. Alla i familjen kunde inte komma, så vi satt här och saknade några, men mest har jag njutit av att känna igen mig själv i helgen, tack vare tre fina, nära som jag är trygg i närheten av.

Kamilla var här och spred leenden och inspiration. Och så berättade hon om skrubben under trappan och så fyndade hon en kamera. Hon är ett fynd hela hon.

Amanda var här och i hennes sällskap slappnar man av och är trygg. Se bara på Rolff. Vi pratade vi om drömmar nära och drömmar längre bort. Hon är en dröm hela hon.

Johanna var här och med henne i rummet andas man liksom lugnare, medan hjärtat slår glada volter. Hon gav husdjuren röster och stickade varma vantar. Hon är varm hela hon.

"Det är en kockmössa, säger hon"

Kort sagt: Tre av de mysigaste jag vet har varit här i helgen och gjort mig lite helare inuti.
Min nära J var här på middagen igår också och jag kände mig rik. TACK för att ni kom älsklingar.

Nu har de åkt hem och torpet känns öde. Rolff, som älskar att vara i händelsernas centrum, saknar dem nästan lika mycket som jag. 

matchat

Det är viktigt att matcha katt och inredning...

krokodilfjäll

Med foten i paket har händerna fått tid att experimentera med garn. En del har blivit rent knasigt. Små provlappar och tester har det blivit. Men den här är jag stolt över.
Jag har virkat!

Mönstret heter Eder Yoke och i mönstret finns en fiffig bildbeskrivning på hur man gör dessa krokodilfjäll. Jag, som verkligen inte är någon virkerska, lyckades på första försöket. Garnet är tretrådig svenskull från Svarta Fåret. Det görs inte längre. Det är synd för jag gillar det skarpt. Tur att jag har lite mer i lager än...

Nu drömmer jag om att hitta den perfekta tunna, svarta eller klarröda trenchcoaten, för den här ihop med en trench skulle vara optimalt som ytterplagg tror jag... 

regnbågsmuddar

Jag stickar. En hel del. Mycket experiment och test, men en del blir små projekt också. Ett par är lite hemliga ännu, men de här muddarna kan jag visa upp! Enklast möjliga i rester av de allra finaste garnerna. Det ljusgrå är Cherish från Easyknits och ränderna är i regnbågsrester i Deeply Wicked. Modellen heter Rolff och är det finaste och käraste som går på fyra ben.

Jag har haft dem på mig sen de blev klara, och jag ville nästan inte ens låna ut dem till fotomodellen. Nu tar jag på dem igen.

uppdatering

Här sitter jag med en gipsad fot i högläge. Kanske läge att blogga lite av allt jag har att blogga om.

Jag har funderat mycket på den här bloggen på sistone. Vad är den egentligen? Många verkar tycka om den... Vad är det man tycker om?
"Alltid personligt, aldrig privat" är ett motto jag alltid haft om bloggandet. Och jag tror det är i det perspektivet som det inte blivit så mycket bloggat på sistone. En hel del av vad som tänkts och funderats den här hösten är helt enkelt mer privat än vad bloggen vill vara. Så då har det varit lite tyst här, trots att så mycket har hänt.

Andra saker har helt enkelt varit andras historier att berätta, men nu har en del saker ramlat på plats, så jag kan få berätta också. Så var börjar jag?

Tja, jag kan ju börja med att förklara den gipsade foten. Det är så fånigt. Jag skulle gå från vardagsrummet till köket i förrgår kväll... Det var inte mer än så. Men vardagens små handlingar kan bjuda på oanade äventyr. En katt svansade runt mitt ben, och jag ville ogärna kliva på henne. Så jag tog ett snubblande steg framåt ut ur rummet, lade vikten på höger fot och drog vänster fot efter mig. Det var en tröskel i vägen. Nog för att det gör så in i hoppsan ont att slå tån i en tröskel, men det här... blev värre. De där allra ondaste sekundrarna då man skriker svärord gick liksom inte över. Det visade sig att jag brutit stortån. Och eftersom mina fötter ska vara så jävla speciella hela tiden, så var det inget enkelt litet brott rakt över, utan ett vridet, diagonalt brott som gjorde att tån skevade. Efter nästan en heldag på akuten med två besök hos röntgen, en lokalbedövning och lite brottning med bruten tå, så satt jag där med gips till knät. Jag måste skratta åt det. Det är ju bara en stortå...

Men den brutna stortån gör att jag inte kommer iväg till ett stickcafé i kväll, som jag hade sett fram emot. Nu kommer den där historien som jag ville att den skulle börja hos någon annan innan jag berättade den. Mina svärföräldrar har flyttat till ett mindre hus och med i köpet var också "Ingers garnbod" som numera heter "Kirstens garnbod", då svärmor tagit över den. Vi har alltså fått en garnaffär i familjen!

Nej, det är svärmors äventyr det här, så ställ inte frågor om garnboden till mig! Ni kan kontakta boden via Facebook och via bodens blogg. Där finns också telefonnummer.
Och på bloggen syns en del av sortimentet. Det är jag som tagit bilderna, så jag snor ett par och visar här också.

Garnboden är etablerad sedan länge och Inger som hade den innan brukade stå på Nosebro marknad och sälja garn bland annat. Det ska inte svärmor göra, men i övrigt kommer den lilla butiken att vara sig ganska lik, men, antar jag, bli mer och mer Kirstens allt eftersom.

Till den här historien hör också en av mina historier om hösten, som jag inte tänker berätta i sin helhet. Men jag blev sjukskriven på 25% i ett par månader, för att hjälpa mig komma på fötter och framåt på ett bättre sätt än innan. Innan ni frågar, så hände många saker samtidigt och jag hann inte riktigt med att bearbeta det på ett bra sätt och det är allt jag kommer att säga om det. Hur som helst ledde sjukskrivningen till en ledig dag i veckan, och jag använde den till att åka till svärföräldrarna och hjälpa till. Men de får ursäkta, då min hjälp var nästan mer för min skull än för dem, men om de kände sig hjälpta av den så är det en bonus. Jag har sorterat deras böcker in i deras bokhyllor och jag har sorterat garner, band och knappar i garnboden. Rent terapi-arbete. Fokus och koncentration på här och nu. En begränsad, tydlig uppgift i händerna. Alla borde ha böcker att sortera i rehabiliteringsprocesser!

Garnboden har många skatter och knappskatten är den jag nästan förlorat mig i. Wow! Här finns kappar från hela förra seklets olika modeperioder och familjen har haft riktigt roligt åt mig där jag stått och plockat och sorterat. Och jag har fått en födelsedagspresent som heter duga... Min knappsamling är inte en knappsamling längre, då en liten (som inte är liten) utsorterad del av knappsortimentet har flyttat hem till mig. Så fint är det att det är mycket möjligt att jag har med en liten knappbutik på stickevent framöver!