lycka i posten

Redan i fredags kom mitt första hemlispaket, och ett sådant paket det är! Jag skrattade faktiskt högt när jag öppnade, för min hemlis varnar för att man ska nog inte säga knallgrönt om man inte menar knallgrönt, och syftade på den knallgröna Angorett-härva hon skickat med.

Kära hemlis - jag har själv köpt detta garn i den här färgen. Jag har själv stickat i detta garn i den här färgenJag har själv givit bort detta garn i den här färgen. Jag älskar detta garn i den här färgen.

I paketet låg även Filati Pregiati i en mörk och varm vinröd färg.

Kära hemlis - jag har ett annat garn från detta märke i annan kvalitet - i nästan samma färg! Hur kunde du veta? För du skriver att vi inte träffats, men ändå är det som om du varit i mitt garnskåp!

Förutom dessa fullträffar fick jag även jättemumsigt te (jag har provsmakat) och jättefina knappar! Jag har en toppenhemlis!

TACK!

(Tyvärr har jag fortfarande inte min toppenkamera... så det är en kass mobilbild som visar den fenomenala presenten...)

Nu kan man leta reda på nästa avsnitt sticknjutning - om stickor - genom att gå in på sr.se/p4 och leta reda på P4 Göteborg och Morgonprogrammet.

Jag låter tokstressad i början, för klippet börjar när jag svarar på en fråga mitt i ett samtal känns det som...

njutning i radio

Den här veckan har Morgonprogrammet i P4 Göteborg STICKNING som tema för veckans njutning - och det är mig de spelat in! Så varje dag den här veckan spelar de upp ett litet klipp där jag pratar om stickningens njutning...

Idag sändes första njutningen och då handlar det om garn.

druvor

Jag har plockat vindruvorna i växthuset. Enligt tiolitershinken är det väl sisådär åtta liter druvor. Nu ångar jag dem i saftmajan med målet att göra druvgelé med portvin i. Det lär vara gott till viltkött, så nu får Sambo se till att få med sig nåt hem vid nästa jakttillfälle.

Rolff mår bra igen och är linslus som vanligt. Skönt.

inte så fredagsmys

(Varning för ännu ett ganska äckligt inlägg om hur det kan vara att vara hundägare...)

Rolff var ensam hemma ett tag igår. Det brukar gå bra och jag kom hem till en hund som var glad att se mig, viftade på svansen och var så där skuttig som Rolff ska vara. Men på golvet i vardagsrummet var det lite stökigt. Rolff verkade ha hittat nån påse eller någon förpackning som han haft sönder. Vad var detta?

För första gången hade Rolff bestämt sig för att själv leta efter ett mellanmål i köket, och det kunde inte ha varit en sämre idé än vad det var just igår. På köksbänken låg nämligen en hel, oöppnad kaka med mörk blockchoklad som jag skulle baka en kaka med... Den. Åt. Han.

Choklad är giftigt för hundar. Ju mörkare desto värre.

Efter en telefonkonsultation med veterinären i Alingsås konstaterades att beroende på när han fått i sig den kunde det vara bråttom. När Rolff dessutom skakade och gnydde fanns det liksom inget att tveka om, så jag åkte till Blå Stjärnans akutmottagning i Göteborg. När vi kom fram var Rolff kokhet. Han skakade, smackade och trampade på stället som om han ville krypa ur sitt eget skinn. Han fick kräkmedel och så stängde de dörren till vårt undersökningsrum. Där satt jag och en skakande Rolff som snart började kräkas. Och kräkas. Och kräkas. Och... Efter en kvart verkade det vara klart och en mycket svag liten Rolff och jag satt kvar tjugo minuter till.

Sen höll jag också på att kräkas.

När det äntligen kom nån och öppnade dörren rusade jag ut i korridoren och satte mig, sniffandes på min pappersservett med tvål. Då hade jag och Rolff suttit instängda i ett litet rum med hundspyor överallt i en dryg halvtimme. Vi blev båda piggare av att sitta i korridoren.

Ytterligare tjugo minuter senare hade Rolffs feber gått ner till nästan normal temperatur och han var nyfiken igen på alla spännande lukter och ljud. Svansen viftade och ögonen sökte kontakt igen.

Vi fick åka hem.

Idag verkar han frisk. Han tiggde till och med frukost. Men jag har haft mysigare fredagskvällar...

Ett gulrött kalhygge med frost på i morgonljus är helt hisnande vackert.

Men kameran är fortfarande inte tillbaka, så ni får tro mig när jag säger det...

Gissa om jag saknar min kamera som är på reparation! Nu när färgerna är som vackrast!

inside this knitter's studio

Råkade slå på TVn mitt i "Inside the actor's studio" och James Lipton var mitt i sitt lilla frågeformulär. Jag gillar det och har länge funderat på vad jag skulle svara på några av frågorna. Några av mina svar ändras ibland, och några har jag aldrig funderat på eller är fortfarande osäker på, men jag bestämde mig för att ge mig samma intervju. Jag letade reda på frågorna. Alltså - läs frågorna med långsam och välartikulerad basröst så att stämningen stämmer, så svarar jag på följande:

What is your favorite word?

nära

What is your least favorite word?

prestige

What turns you on?
långsam och kärleksfull beröring

What turns you off?

skrytsamhet

What sound or noise do you love?

tystnad i naturen (är aldrig tyst) och vovven som pratar i sömnen

What sound or noise do you hate?

när någon tuggar isbitar och skarpt falska toner

What is your favorite curse word?

Jag vet inte om jag har något, men "fan" ligger närmast tungspetsen när jag slår i en tå eller så

What profession other than your own would you like to attempt?

Stickdesigner och/eller författare

What profession would you not like to do?

Prostituerad eller ekonom

If Heaven exists, what would you like to hear God say when you arrive at the Pearly Gates?

"Så du tvivlade va? Haha! Välkommen!"

tjugotvå löv

Självporträttet blev suddigt. Men glad är jag! För sjalen är färdig!

I ett infall hoppade jag på mysteriesjalen 22 Leaves Shawl, för jag hade ju ett så vackert grönt garn som längtade efter att få bli just löv... Nu är sjalen klar. Jag maskade av mitt handfärgade, mjuka, gröna merinogarn från Babylonglegs med Rowan Cotton i stenhårt, knallrött. Jag är väldigt glad i kontrasten!

Och kameran är på reparation, men jag lånade Sambos lilla kamera och kan visa lite hur den blev i alla fall...

Här ligger Larsson i mitt knä och sover. Det är inte lätt att ta kort på en svart katt med webcam, men den valda sovställningen kände jag mig tvungen att föreviga. Han snarkar och smackar, så han verkar tycka att han har det bekvämt...

oskärpa

Idag har jag till slut lämnat in min kamera på reparation, så jag slipper vara hon med "kameran som kanske tar en skarp bild". Så i två till tre veckor blir det webcam, mobil eller gamla kameran som tar mina bilder. Jag vill på förhand varna för att ni inte kommer att se några dunderskarpa fotografiska mästerverk här den närmaste tiden.

Photoshop fungerar fortfarande och nåt sorts illustration kan jag nog ofta fuska ihop men... jag saknar redan min trasiga Nikon.

presenter presenter

Kamerans batteri har lagt av. Det sitter i laddaren.Har vi hört den förut?

Jag ville fotografera, för jag har nämligen fått min stickpåsebytepåse - som var två påsar! Och garn! Men eftersom söta Maria själv lade upp bild på påsarna hon sytt innan hon skickade dem, så säger jag bara: TACK Maria! I brevlådan låg en massa omtanke i både två sorters välsydd påse och två nystan strumpgarn! Jag synade genast sömmarna på den lilla påsen för att lista ut hur du gjort, så jag kan göra fler! Urfiffig påse!

I lördags hade dessutom söta Sandy med sig söta knappar! Keramikknappar i form av älgar!

Tack ljuvligt söta människor för omtanken!

Själv har jag listat ut vad min hemlis ska få... Nu ska det bara samlas ihop och petas ner i ett paket.

några andetag senare

Jag och kaffekoppen gick ut en stund. Tankar behövde landa och intryck smältas. Hunden gnagde på den stora pinnen en stund. Katten pratade och strök sig runt mina fötter. Vinden ven och luften var fräsch. Några djupa andetag senare var det inte fräscht längre, utan svinkallt och blött.

Hösten är både sunkig, unken och rutten, men samtidigt fräsch och vacker. Lite som jag idag. Nytvättad och fräsch, men unket sunkig i alla fall.

höstlördag

Innan jag åkte till Grötö igår var jag, Rolff och Larsson på äventyr i skogen närmast tomten. Vi höll oss nära hemma, så kunde Rolff springa lös lite. När jag tittar ut just nu ser det lite blött och trist ut, men tittar jag noggrannare är det ju alldeles fantastiskt vackert med höstens tidiga färger. Det kalla grå, mot gröna toner som fortfarande vittnar om sol. Varmt brungult i kanterna på kallt blågrått...

Och så är det inte fel att ha sällskap av bästa husdjurskompisarna i allt det vackra heller.

garnlördag

Efter några om och men (Bilen startade inte så i stället för att jag hämtade Åsa, fick Åsa hämta mig) kom vi iväg till Grötö och Stickfestens Förfest på Grötö! Alla var där! Eller, nej, alla var inte där och jag saknade de jag saknade förstås, men de som var där var jag så glad att se! (Och nu är det söndag, så nu saknar jag er allihop!) Det stickades och spanns och krokades och virkades och skrattades och pratades och åts. Det var en fantastisk stickfest.

Slavi var där med garndrömmar. En härva röd colinette jitterbugg fick följa med hem till mig, för vem kan motstå hav av vackra garner spridda över bord på det här viset...

Jag stickade på en lila kofta, och på en grön sjal, som jag hoppas ha bilder på färdiga snart, för jag är nästan less på bägge projekten. Nästan.

Nu längtar jag efter nästa stickevent igen. Kanske måste jag hitta på ett själv snart, för såna här dagar gör dagarna däremellan mycket lättare, för man kan minnas eller längta till Stickdagarna.

(Det ljusrosa mästerverket är Slavis Laminaria i Malabrigo lace)

fredagsvardag

Det är fredag. Jag försöker jobba, varvat med handtvätt. Tvättmaskinen är trasig. Det är inte alltid roligt att vara husägare. Men ofta. Jag försöker tänka "trädgård, snickarbod, bastu, vindruvor" i takt med gnuggandet i den ganska äckliga tvättbaljan.

Så jag läser ett kapitel, sköljer några plagg, läser lite till, gnuggar en byxa, antecknar några tankar, vrider ur en strumpa... Fredagsmyset får vänta. Jag ska ta mig igenom lite mindre idyllisk vardag först.

det händer saker ibland

Vi bygger snickarbod. Taket och en vägg är klara.

Stolt snickare beundrar sitt verk.

Vindruvorna är mogna och jag funderar på vad det ska bli av dem.

De växer sida vid sida med sena, gröna, små och få tomater.

Och Balsaminen fortsätter att blomma fastän allt annat bara är blött, brungult och höstigt.

närhet

I vår lilla familj tycker vi om varandra.

skogens drottning

Igår höll jag kurs på Vuxenskolan. Det var jätteskoj och jag vill återigen tacka de som var med för en toppentrevlig kväll, där jag hoppas ni lärde er saker både av mig och av varandra!

Men det var inte därför jag öppnade bloggen idag, fastän jag skulle skriva massor om just att hålla kurs... Det får bli en annan gång.

För igår på vägen hem mötte jag "vår älgko".

Sedan vi flyttade till torpet har jag sett älg tre gånger och det har alltid varit en ensam älgko, så jag väljer att tro att det är en och samma. Igår stod hon alldeles intill vägen, precis i en kurva, så jag kunde stanna alldeles bredvid henne. Hon stod kvar en stund och vi tittade på varann en stund, innan hon sakta gick framför bilen över till andra sidan vägen och majestätiskt klev ut i spenaten och försvann. Hon var så nära, så stor och så fantastisk!

Det är få saker som imponerar på mig som stora djur, stora växter, stora väder (storm, åska, ösregn) och stora landskap.

ett rör

Det låg ett mystiskt rör i brevlådan. Rolff trodde det var till honom, och försökte först stjäla det, men aja baja, det är mattes mystiska rör.

Jag lättade på silvertejpen och hittade en grön tuss. Mystiskt. Mycket mystiskt.

De gröna tussarna garn verkade vara "fyllnadsmaterial", men kommer väl till pass! Jag håller ju på att virka en drake, och jag tror jag vet hur de här gröna tussarna passar in...

Men när jag tömde röret på sitt innehåll dök ett nystan och en härva rött ullgarn upp! (Jag vann tre härvor av samma garn under sticklägret, och donatorn Johanna lovade generöst att jag skulle få resten av garnet också som hon hade hemma.) Men det är inte nog med det! Ser ni vad hon skickade med?! De ligger där, antagligen väl omskakade i varsin plastpåse... Norrlands-champagne! Zeunerts Trocadero! Johanna förstår verkligen en exil-norrlännings behov! Tack Johanna!

Jag tror nästa projekt till mig själv blir en röd-grå-randig Lisa-kofta...