Jag köpte fem nya Tshirts på rea. Jag gillar Threadless!

En av favoriterna har jag på mig idag.

Varför kallas galningen Loughner som sköt folk vid det politiska mötet i Tucson, USA för "mördaren", "gärningsmannen" och "skytten"? Varför kallar man honom inte för "terroristen"? Kan det ha att göra med att han inte är mörkhårig?

En av många liknande funderingar jag har i en värld som verkar välja nya betydelser för gamla ord, på ganska obehagliga sätt.

Jag har fått en award av fina Kamilla! De är alltid lite roligare att få när man får dem av någon man kan tänka sig att ge en massa priser själv... Jag är smickrad.

Med utmärkelsen skulle man lista tre favoritsysselsättningar.

Jag är kortfattad:

1. pyssla med garn

2. husdjursgos

3. göra saker tillsammans

Sen skulle man skicka vidare utmärkelsen... och eftersom jag blev smickrad själv, så vill jag kunna välja fem bloggar som har det "lilla extra" enligt mig. Men det är omöjligt! Jag väljer ju hela tiden bort någon! Så, vet du att jag läser din blog - så är du en av de jag vill ge min award till.

(Usch vad politiskt korrekt tråkigt, men det gick inte att lista fem...)

golvdrag

Larsson har lärt sig att öppna ytterdörren utifrån när han vill in. Det är lite besvärande att då och då titta ut i farstun och hitta ytterdörren på vid gavel. Det blir lite kallt. Minst sagt. Vi får börja låsa ut den stackars katten på riktigt. Men han är förstås en riktig gosfarbror när han kommer in...

det kunde vara värre

I går var jag hemma hos E på stick-fika. Det är så ljuvligt att få krypa upp i en soffa, klappa på en vacker katt och dela ett intresse som stickning, garn, fiber, mönster... TACK E för en mysig kväll jag verkligen behövde! Och jag har god lust att beställa lite av ditt twistade sjalgarn. Jag tyckte det var ljuvligt!

Vägen hem var mindre kul. Blank is. Vatten. Plusgrader. Sladdande bilar. Stora pölar. Halt.

Såg en bil glida ut på E20 vid Jonsered - från påfarten förvisso, men det kan inte vara roligt att hamna på motorvägen med bredsidan först. Det gick bra, för vi som redan var på motorvägen hade möjlighet att hålla oss ur vägen. Det kunde ha gått värre.

Sen kom jag till vår lilla by, och höll på att inte komma hem. Trots fyrhjulsdrift fick jag och några andra backa tillbaka nerför en glashal backe (en och en så vi inte skulle glida in i fronten på den bakom), ta fart och vroooooooma upp. Det gick, men usch. Det kunde ha gått värre.

Och så kommer jag nerför en backe, tänker att jag måste ta det lugnt, men ändå ha med mig fart för att komma uppför nästa backe... då dyker hon upp. Älgkon. Hon har halkat över vägen och har inte riktigt koll på sina ben ännu, så hon snubblar längs med vägens högerkant. Hit och dit. Så jag fick stanna. Vänta på att hon skulle lugna ner sig och ta sig in bland träden.

Sedan tog det tre försök att ta sig uppför nästa backe. Det kunde ha gått värre.

Jag kom hem. Men den hemresan gör jag helst inte om. Även om det var värt det för stunden hos E. Den behövde jag! Utan den hade det varit värre.

stor triangel

Jag har stickat också. Men utan en kamera som gör stickningarna rättvisa blir jag bara besviken när jag ska visa upp dem... Jag stickade en fin halskrage till mamma i julklapp, men den får jag fotografera nästa gång jag träffar henne, för den fastnade aldrig på bild.

Och så håller jag på med en jätterolig, jättelång variant av Saroyan som jag väntar med att visa tills jag kan göra den rättvisa.

Den här ser också bättre ut i verkligheten, och åh vad jag gillar den!

Det är en Shetland Triangle i tvåtrådig ull. Garnet fick jag av fantastiska Ulla sist jag hade folk hemma på stickträff. Det är handfärgat Morjärvsgarn! Och då Morjärvs spinneri inte finns längre och Ulla färgat själv måste det anses vara ett av de mest exklusiva garner jag fått! Och det gör sig ypperligt i en grövre variant av detta skira spetsmönster!

Sjalen är ca 175cm längs överkanten och perfekt att ha över ryggen när man sitter i torpet och myser framför kaminen.

Mys på er allihopa!

en röd sparv

Svärföräldrarna har kattungar. De är sju veckor nu. Min vän J har tingat två. En röd och en svart. Vi satt där och gosade kattungar och försökte hitta på bra kattnamn. En såg ut som en Bertil...

Min favorit är röd med vita tassar, och är ovanligt nog en hona (Röda katter är oftast hanar). Vi behöver inte en katt till. Vår lilla familj fungerar så himla bra just nu. Men den här lilla fröken är så här ljuvlig.

Dessutom råkade jag säga nåt om att jag behöver lite mer franska influenser hemma... Och båda våra katter heter ju efternamn. Och så råkade jag säga

"Piaf?"

...

Nej, jag har inte bestämt mig för om det ska få flytta in en katt nummer tre som ska heta Piaf. Men tanken är lockande när hon snuttar på ens lillfinger. Det ska jag inte förneka.

I kullen finns förresten två halvlånghåriga katter kvar. En svart med vit nos och tassar och en som ser ut som Piaf, men med längre päls. Om nån är intresserad kan jag förmedla kontakt. Om fem veckor kan de flytta från mamma Molly.

Domina Dixxie

Härom veckan hade vi trevligt besök av vänner som har Dixxie. Hon är en tik som är väldigt lik Rolff. Exempelvis brukar hon vara undergiven andra hundar. Hennes ägare kallade henne mesig.

Tills hon träffade Rolff.

Har ni sett nåt så ynkligt? Stackars Rolff. Hon dominerade honom totalt - på hans hemmaplan. Det är inte lätt att se ut som en "farlig dödsmördarhund" när man är en liten fjant...

pyspunka

Gårdagens jobbmöte var en urladdning. Så mycket oro jag gått och burit på!

Idag känns det hur mycket oro det var som pös ut.

Kroppen är som en ballong det gått hål på. Med min röda prickiga kjol på blir liknelsen ännu mer träffande.

Trasig, slapp, urblåst, tom, sladdrigt skal... men färgglad!

Allt blir bra. Snart.

inte riktigt årskrönika

Jag har inte riktigt ork för en riktig årskrönika fastän jag skulle vilja. Jag har inte bilder nog för att beskriva min mysiga jul och mitt nyårsfirande. Jag har inte ens lyckats ta en vettig bild på vår söta gran. Jag lyckas inte formulera allt det braiga, för allt handlar just nu om att det är lite jobbigt på jobbet. Det handlar om att vara rädd för att inte räcka till, att inte klara av...

Det kommer att lösa sig, och så fort jag känner det kommer nog bloginläggen ikapp också.

Tills dess:

Bästa stickupplevelse 2010: Sticklägret i augusti.

Bästa stickprojektet 2010: Hitte-på-koftan.

Bästa övriga stickrelaterade 2010: Online Stickcafé på Facebook (1061 medlemmar nu!)

Bästa i övrigt 2010: Jag bor i drömtorpet med dröm-mannen och söta husdjuren. Jag är Hemma.

Så allt ordnar sig och 2011 kommer att bli ett fantastiskt år - snart.

Det är julhelg. Juldag.

Jag ska berätta om julklappar och julmat, julfin vovve och julsnäll familj.

Snart. Men jag firar fortfarande jul, så jag berättar sen. Tills dess kan jag dock avslöja att vi har sötaste granen i sötaste torpet, att film är bäst hemma i soffan när man är klädd i mysigaste myskläder och att gamla knappar kan bli en alldeles fantastiskt överraskande julklapp!

God fortsättning på er alla!

från Lisa i mysoverall

Skulle ta bild på hur snygga lagningarna i kanten på Rolffs tröja blev...

Men jag hittar dem inte! Så bra blev de!

hemlishurra!

Förlåt för kasst foto på fantastisk present. En ganska tung dag strax inna jul svämmade brevlådan över med nåt hemligt sambo beställt (Spännande!), en julklapp till mig som jag sparar till julafton och en julklapp från Hemlisen! Jag fuskade och öppnade hemlispaketet direkt, för jag behövde det idag. Och vilket lyckopiller!

Garn från Kampes med en nålbindningsnål och erbjudande om nålbindningskurs hos hemlisen i Örebro. Två härvor av ett av mina favvogarn (silke wool från Lavold), söta, prickiga muffinsformar och smaksatt, jättegott kaffe!

Du har varit en ljuvlig hemlis! TACK för alla paketen!

Åh vilken snygg gömma man kan vinna hos Stickfrossa! Även om jag börjat sy väskor och fickor efter bästa amatörförmåga, finns det få saker som slår Frossans lyxiga och proffsiga gömmor!

det här är inte service

Det snöar. Det är kallt. Tåg går sönder, fryser fast, blir försenade... Jag fattar. Delvis.

Men jag tar inte dålig service utöver detta. Det gör mig rent av förbannad. Och kära Västtrafik (numera Västtågen på min pendelsträcka), nu har ni betett er som skit. Inte en gång. Utan flera gånger.

Först var det tåget härom veckan som inte dök upp. Bara försvann. Det var 19 grader kallt och det stod på digitaltavlan att tåget skulle rulla in 8:46.

Klockan blev 8:46. Sedan 8:47, 8:55, 9:03...

Tåget försvann från digitaltavlan.

Inget tåg dök upp.

Ingen information i högtalarna.

Vi var 16 stycken på perrongen 8:46 och vi fick vänta till 9:16 då nästa tåg rullade in.

Det är en halvtimme på en perrong utan lä. Två tåg passerade i hög hastighet. Det snöade.

Inne på tåget (där vi fick ståplats) pratade tågvärden i högtalarsystemet:

"Ja, förra tåget blev kvar i Alingsås med fastfruset lok. Vi ber om ursäkt för det." Och lite senare: "Vi hör nu att ni som stått och väntat inte fått någon information, och vi vill bara poängtera att det inte är vi som sköter informationen längs spåren, men beklagar förstås att ni stått och frusit". Jamen tack så jävla mycket då. Vi uppmanades också ta kontakt med Västtrafik för utbetalning från reseförsäkring... men inte förrän 48 timmar senare.

Service? Nej, det här är inte service. Det är bara dåligt.

Härom dagen var pendlarskocken vid Floda station förvirrade. Vi gick och läste på tavlor och bytte plats med varandra. Pendlare är vanedjur, och när tåget som brukar gå från spår 2 plötsligt ska gå från spår 1 blir vi oroliga. Men vi står lydigt vid spår 1 och fryser, samtidigt som vi nervöst sneglar på digitalskylten var tionde sekund. Jodå, vi står rätt.

Tills tåget rullar in på spår 2 trots allt och vi får springa. Dessutom måste vi nu byta plats med de som ska till Alingsås, så att alla krockar med varandra. Mest synd är det om den lilla damen med rullatorn, som nu måste ta sig nerför trappor, genom tunnel, uppför trappor stressande i halkan. Varför utsatte ni henne för detta kära Västtrafik? Vad har hon gjort er? Hon frågade dessutom tre gånger medan hon stod på perrongen vid spår 1 "Brukar det inte gå från tvåan?"

Service? Nej, det här är inte service. Det är bara dåligt.

När man ska åka hem från Göteborg är det mycket värt att slippa åka med pendeltågen 17:17 eller 17:27. De är alltid överfyllda av pendlare och chansen att få en sittplats är minimal, men det är oftast de tågen som passar med arbetstiderna... Det är därför de är överfyllda. Hur kan man då ställa in just 17:17 och hänvisa till tågbrist (i tisdags)? Hur kan det saknas tåg till dagens mest populära avgång? Ingen ytterligare förklaring följde.

Så 17:27-tåget skulle nu få plats med två tåglaster pendlare. Dessutom stod två pendeltåg tomma och stilla inne på spår 1, och varför vi inte kunde få åka i ett av dem på ordinarie avgångstid var det ingen som berättade. (Lokfel? Elfel? Informationsfel!) 17:27 skulle därför gå från spår 2, eftersom spår 1 var fullt av tomma tåg som det var brist på...

Vi ser 17:27-tåget närma sig i fjärran. Det åker förbi växeln. Och in på... spår 1! Nu är det förvisso på andra sidan av samma perrong, men eftersom det redan stod två tåg på spår 1 blev det till att rusa längst bort på perrongen. Och alla vill ha sittplats på pendeln hem. Vi var som en skock får som sprang över varandra, och återigen hamnade en liten tant med rullator nästan i kläm. Vad har ni emot små damer med rullator egentligen?

Alla kom till slut ombord på 17:27, och sardinburken... förlåt pendeltåget åkte mot Alingsås. Vinterkläder, överfullt, inget att hålla sig i för de som hamnade stående i gångarna. Folk ramlade. Barn grät. Tanter hade ont. Kvinnan mittemot mig bad alla om ursäkt för att hon hade köpt en julklapp som tog plats. Förlåt för julklappen! Bagageräckena (som sällan används) var överfulla för att få plats med folks fötter.

Service? Nej, det här är inte service. Det är bara dåligt.

Jag hade fortfarande varit arg, men inte lika arg om ni åtminstone kunde ha informerat om Varför. Hur. När. Det blev så här? Ingen information alls är värst av allt, men även när det informeras om elfel, lokfel, tågbrist, extremt väder (Det är SNÖ! Det kommer varje år! Okej att det är mycket i år, men knappast extremt.)... Det räcker inte. Vi vill veta att ni gör allt ni kan. Vi vill veta i vad och varför ni kommer att investera härnäst. Vi vill märka att ni bryr er om vår resa. Att ge bilisterna gratis kollektivtrafikresor i en månad var ju en nobel kampanj, men tack så jävla mycket... Vad får vi som redan står ut med er för att vi tror på idén om kollektivtrafik?

And don't get me started on the >#%€"&S=#"! biljettsystem! Jag får hjälpa folk med det och reda ut hur de ska göra nästan dagligen, och nej, jag arbetar inte som tågvärd.

Rolff och kylan

Rolff älskar att rusa genom pudersnö... tills han känner kylan. Sen skakar den lille vovven.

Rolff frös.

Rolff fryser.

Rolff har väldigt lite päls och snön är väldigt kall.

Så trots många långa löften om att inte klä på mina husdjur "fåniga kläder" fanns det liksom inget val. Reflexvästar och selar är inte varma, men det är en ylletröja. Och ska du göra något, så gör det ordentligt. Alltså fick Rolff en klassisk "fiskartröja" i naturvit ull, en fläta över ryggen och en staffordshireterrier-variant på raglanpassning. Jisses vad jag arbetade med de där ärmhålen! Men snyggt blev det, och den passar. Jag provade den då och då på vägen och då satt Rolff som ett ljus och lät sig bli påklädd... Däremot lade han sig ner när jag ville ta av den. Han gillar sin tröja.

Så lämnades Rolff ensam en stund under tisdagen, och även om han älskar tröjan så kliade kanske ullen lite, så han slet raskt upp ett hål i sidan på den. Attans. Nu nosar han på tröjan som ligger i stickkorgen för lagning och tittar bedjande på mig. Jag bäddar ner honom i en filt tills tröjan är lagad.

Garn: Karisma classic, naturvitt, 2,5 nystan

Mönster: En fläta ur min japanska flätbok och resten improviserades och provades allt eftersom.

klarifikation

Ja, nu är det ju alltså inte jag som kanske döpt katten till Sixten, utan J som ska bli hans matte. Hon tingade en röd och en mörk. Förhoppningsvis en bror och en syster. Men jag håller med om att Sixten är ett bra namn.

Lisa är...

Söker på "Lisa är..." och får följande förslag från google:

Lisa är död.

Lisa är tillbaka.

Lisa är vår nya stjärna.

Lisa är det sjätte avsnittet i första säsongen.

Lisa är årets ljusdrottning.

Det blev nästan en lite läbbig zombie-berättelse det där...

han kanske heter Sixten

Åkte med till svärföräldrarna på kaffe och tingar kattungar åt bästa J. Här är favoriten två veckor gammal.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Jag är hemma feber- och förkylningssjuk.

Kameran har inte kommit tillbaka ännu.

Stickningarna ligger och hånar mig i sin korg för jag orkar inte ens det.

Så jag är inte riktigt här just nu.