en fråga

Det har just varit OS och jag tänker därför ställa en fråga om OS, som egentligen handlar om mitt eget liv. En sån där metafor för livet-grej:

Vad är värst?
Att stå vid startlinjen och veta att man med säkerhet inte kommer att vinna, men att man är minst lika bra som de flesta andra tävlande och sluta på 37e plats av 67 startande, eller att verkligen tro att man har guldet i sin hand, men i slutändan komma fyra?

Eva utmanar...

...så jag får väl ta mig i kragen och svara:

Fem saker som finns på min ATT göra idag lista:

Umgås med min far som är på besök
Jobba en timme (Ja, det är söndag, men en text måte skrivas ändå)
Boka tvättid
Sakna sambon som jobbar
Gå en promenad

Vad gjorde du för 10 år sedan?
Gick första veckorna på Chalmers Arkitektur

Ställen jag bott på:
Järfälla, Härnösand, Göteborg, Mölndal, Göteborg
(Och en långsommar i Frankrike som nästan inte räknas)

Fem saker jag skulle göra om jag vore biljonär:
Bygga hus
Köpa hund
Resa till Rom, Peking, Borneo, Madagaskar, Galapagos, Machu Pichu... och resten av världen.
Ge bort en massa
Spara en massa

Regler: Svara på alla frågor. Välj ut 6 personer och utmana dem i deras bloggar! Meddela personen du blev utmanad av när du genomfört Lycka till!
Men här tänker jag bryta mot reglerna och säga att - om ni behöver ett tidsfördriv några minuter, så gör det här om du vill!

Färdig!

Jag är klar! Det känns helt otroligt att se den passa på min ståtlige karl! (190 cm lång med breda axlar... När man räknar garnnystan heter storleken "ståtlig")

Det här flätmönstret kommer jag nog att återanvända, för det är roligt, annorlunda och så himla fint!
Garnet är tvåtrådig ull, och tröjan behöver lite varm ånga och lite småfix innan allt är så fint det kan bli, men jag är redan alldeles tokigt nöjd!

söndag eftermiddag

... blev en trevlig tillställning där besöken blev något överlappande.

Tack Mia, Sandy, Rebecca, Mike, Tina och Emelie för att ni förgyllde min söndag! Tobbe blev pysselsugen och hade riktigt roligt, så trött han var och jag kom en bra bit på min andra OS-ärm.

Det här tänker jag göra om! Om ni är sticksugna får ni gärna kolla om det finns plats i min soffa! Jag vågar lova att ni alltid är välkomna i mån av tid!

present

Jag öppnade frysen för att ta ut fisken som skulle tinas.
Det här är vad som mötte mig:

Är han inte söt så säg?

(Det är en expansion - extra kort - till ett av mina favoritspel Munchkin som jag har önskat mig!)

hemma igen

...efter en vecka i hemtrakterna. Det betyder Västernorrland och Härnösand.

Vi har haft en veckas semester fylld med både måsten och nöjen. Släkt som ska hälsas på, kramar som ska delas ut, middagar som ska ätas, kaffe som ska drickas...
Vi har haft det hur bra som helst.
Bensinen är dyr och Höga Kusten är vacker.

Viktigaste resmålet för sambon var nog varken min söta mormor eller mina barndomskvarter. Det var Hemsö Fästning - utposten mot öster. Ett svenskt, topphemligt underjordiskt fort från Kalla Krigets dagar. Sambon är lite pang-pang-tokig och var lycklig som en femåring på julafton när han gick omkring i de underjordiska gångarna. Fästningen är nu byggnadsminnesmärkt och öppen för guidade turer. Det är en märklig men fascinerande anläggning, även för en fredlig liten typ som jag.

OS har startat och OS-stickningen är på gång. Sveriges radio P4 ringde och ville att jag skulle prata om OS-stickning i radio, men vi lyckades ringa om varandra så nu blir det nog inget. Det skulle ju ha varit imorgon, måndag. Nåja, kul att de frågade i alla fall.
Jag stickar ärmar till en tröja som OS-projekt. Det är ärmarna till Durrow vi pratar om, så jag har inte gjort det helt enkelt för mig. Nåja, nästan halva första är stickad efter en intensiv stickafton idag.


Igår var det kräftskiva i goda vänners lag och i fredags träffade vi min persiska bonusfamilj i Uppsala. Jag är fortfarande mätt efter all god mat.
Att träffa bonusfamiljen igen var lika känslofyllt som alltid. Vi har en slags familje-magi som är svår att beskriva, även om vi ses så förtvivlat sällan.
Återigen lovade vi bättring på den fronten, och jag hoppas verkligen vi får ses snart igen.

Det hände mer på semestern, det händer mer här hemma, men allt knappas tyvärr inte in här. Det är läggdags. Det känns i hela kroppen.

en historisk dag

Liten kusin är hos mig den här veckan, men om han skulle veta att jag kallar honom det skulle han gnälla högljutt. Tio år är ju inte litet. Eller hur?
Hur som helst tog vi med honom till Bohus Fästning i lördags där det hölls medeltidsfest. Vilken dag det blev!

Till att börja med måste jag erkänna mig besegrad - Det är roligt att sy. Jag trodde verkligen aldrig jag skulle skriva de orden i följd, men efter att ha fått experthjälp med att sy min underklänning, så kunde jag inte hålla fingrarna i styr och sydde en överklänning av bara farten. Och jag vill ha mer! Jag har sedan i lördags både sytt dit ett band och broderat (!) på denna röda klänning, som jag Sytt Själv.
(Det här är stort för mig. Om ni påminner mig så lovar jag att berätta sagan om häxan och symaskinen en annan gång - den handlar om skolans textilslöjd och mina erfarenheter av den)
Jag sydde även en egen grå struthätta, men det slutade med att jag lånade en senapsgul i stället och så fick kusinen bära min.
Visst är vi fina?

Och ja, det är ett par handbojor jag håller i händerna.

Det var hur som helst en magisk dag! Vilken tur att jag inte är rik, för då hade jag varit fattig nu... Så mycket spännen, väskor, smycken, tyger... det fanns att köpa. Jag köpte mig en väska, som sedan pojkvännen kopierade i läder när vi kom hem, så det verkar ha varit ett bra köp jag gjorde. Vi tillverkar fler...

Kusinen fick mig att lova att vi ska försöka komma tillbaka nästa år - och vore det inte för regnskurarna så hade dagen varit i det närmaste perfekt.
Extra bra blev den av att jag helt slapp se dagen genom ett kameraobjektiv, eftersom min käre svåger (pojkväns bror, så att ingen tror att jag gått och gift mig hux flux) fotograferade hela tillställningen, och även tog bilderna ni ser här. Tack för det!

Så, nu är jag helt såld på medeltid (igen), har börjat sy, var i en garnaffär idag och köpte en docka senapsgult brodyrgarn, men inga nystan till stickning (!?)...
Det är tur att jag ska få träffa Ida imorgon så kan hon stoppa lite räta maskor i huvudet på mig igen, annars vet man aldrig var det här slutar!

knäppt

Jag satte knappar i öronen och det blev faktiskt jättefint.
Någon har kallat mina smycken skitfula, men det struntar jag i, för när man är ute ur lägenheten under två timmar på en hel dag och man under dessa timmar får glada frågor och kommentarer från inte mindre än fem personer angående smycken man gjort själv - Då kan man bara vara glad. Smaken är som tur är som baken - delad.
Skitful kan du vara själv. Jag är bara knäpp.

en annan sorts sommar

Vi är av olika sort, vi människor. En del kategorier är enkla att definiera, andra mer luddiga i kanten. Sommarkategorierna är ganska tydliga. Det finns husvagnsägare och båtfolk, medeltidsentusiaster, charterturister och strandraggare... Ja, ni vet.

Igår blev jag erbjuden att se en repetitionsföreställning av "Hemlighuset" - en fars som spelas i sommar på Skårs Gård utanför Kungsbacka. En vän är med i ensemblen, så jag tänkte att varför inte? Alla behöver väl ett torsdagsäventyr ibland?

En utomhusscen, ett par hundra plaststolar på en stor gräsmatta, ett par barn i sommarkläder som brottades och fick gräsfläckar på allt det sommarvita, varma filtar i famnen på publik-tanter som varit med förr... Och så jag.
Det var ett sånt där sammanhang där jag liksom hälsade på i fel kategori. Man gör ju sånt ibland och jag är lika fascinerad varje gång.

På scenen var fasaden av en typisk svenskt villa uppbyggd. Stefan och Christer hade känt sig som hemma i scenografin. Gul panel, vita knutar, lite altanmöbler och en stor kista att ramla ner i. Här skulle det bli fars helt klart.
Plotten hade allt man kunde begära. Någon klädde ut sig och förväxlades med någon annan. Någon var kär och någon annan förbannad. Mannen i huset var alkoholiserad på det där tokroliga sättet och hans fru var bitter på det där tokroliga högljutt förbannade sättet. Någon ramlade varje gång han försökte sätta sig. Någon hade för små kläder på sig vilket blev precis så där tokroligt som det var tänkt. Mannen i huset hade gömt sprit på alla möjliga påhittiga ställen. Byxor var uppdragna till armhålorna med hängslen till, så där tokroligt som det bara kan vara i en fars...

Missförstå mig rätt - Jag hade roligt. Men det här brukar inte vara mitt sätt att ha roligt. Det hade alla komponenter jag hade förväntat mig. Tanterna med filtarna skrattade högt. Jag log.
Men framför allt trivdes jag på något sätt i "någon annans sommar". Jag såg framför mig att det är här är allsångsfolkets, farspublikens och glassförsäljarnas sommar. För fars på en utomhusscen är väldigt somrigt (särskilt när det börjar småregna, men spotlightsen fortfarande gör scenen solig).

Igår var jag på besök i en annan sorts sommar än den jag brukar vara i. Och den var trots smärtsamt uppenbara skämt ganska tokrolig.

ETSY

Jag har öppnat min etsy-shop!
Fler och roliga saker är på väg! Hurra, jag finns på etsy! Klicka på varorna för att komma vidare till butiken. Jag har till och med redan sålt en ko-brosch!
(Och för er som var på stickcafé med mig igår - Jag behåller grisbroschen till mig själv.)

fynd

Vi har brist på bokhyllor.

Det kommer vi nog alltid att ha. Man kan aldrig ha för mycket hyllor. Igår gjorde vi en räd till IKEA för att se vad vi har plats och råd med. På min önskelista stod en fullstor bokhylla samt glasdörrar till min garnhylla, även om jag visste att vi inte har råd med allt på en gång.

På vinst och förlust bläddrade vi bland kantstötta hyllplan och skåpsdörrar i fyndhörnan, då plötsligt ett ljus uppenbarade sig längst in i hörnet. Änglasång och harpor som spelar - Där stod två matchande glasdörrar till mitt garnskåp och kostade 99 respektive 50 kronor vardera. Inga sprickor i glaset alls, utan småskador i lacken - på insidan. Halleluja. (Att killen i kassan sen bara tog 50 kronor styck tänker jag inte heller gråta över)

Medan jag stod och jublade över vårt fynd gick en kille i personalen förbi. Han såg snäll ut så jag slängde ur mig:
"Du råkar inte ha en 80 centimeters Billy stående på lagret"
"Vilken färg?"
"Vit."
"Jodå, den fixar jag"

!!!

Skadad förpackning gjorde att hyllan kostade 180 kronor mindre än vanligt, så för ordinarie pris på en bokhylla fick vi liksom glasdörrarna på köpet.
Ja, jag är glad. Det saknas åtta skruvar för att kunna sätta upp dörrarna, men det ska fixas. Jag är glad ändå.

days of our lives

För några år sedan när jag var sjuk i några dagar tittade jag på såpan Days of Our Lives i min snoriga och febriga tristess. När man är sjuk är sådana såpor nämligen fantastiska eftersom de förklarar allt minst tre gånger, som dessutom händer i tre olika kameravinklar. Dessutom är det faktiskt svårt - även när man har feber - att glömma vilka de olika karaktärerna är eftersom de påminner en hela tiden med fraser som: "But John, ever since your wife Marlena died you have been so sad! Oh, dad what can I do to cheer you up?", "Oh, Belle, you're a good daughter but..." etc.
Herregud.
Men det blir än roligare om man sen inte är sjuk igen förrän året därpå och ser ett avsnitt igen - och ändå hänger med i plotten! Det händer verkligen allt och ingenting samtidigt i den här serien. Nu är jag i och för sig inte sjuk igen. Det är inte feber - det är varmt väder, men i alla fall så såg jag ett avsnitt igen idag. Det var ungefär ett år sen sist. Och nu har det hänt grejer vill jag lova!

En av huvudkaraktärerna Marlena har blivit dömd för att vara "the Salem killer" och mord på ca 10 andra av seriens mer välbekanta ansikten. Men det är inte så att de håller på att byta ut skådespelargänget - nej nej! De Trodde bara att de blev mördade. I själva verket blev de alla levande begravda och bortforslade till en tropisk ö, där något kriminellt master mind (Kanske Stefano! Fast han egentligen också ska vara död - sen ungefär ett år tillbaka) har byggt en exakt kopia av staden Salem. Och nu lever dessa "mordoffer" och deras "mördare" som inte alls hade dödat dem (hon var bara drogad) i denna parallella stad - medan deras anhöriga hemma i vanliga Salem får nys om konstiga ledtrådar som leder mot tropikerna...
Samtidigt i en annan del av storyn håller en tjej sin älskade fången i en bur i väntan på att han ska komma över sin riktiga kärlek och då förhoppningsvis falla för henne i stället...

Ni vet hur man ibland skrattar åt riktiga TV-såpor och hittar på vad de handlar om när man pratar om dem - så här: "Ungefär som i TV-såporna där mannen visar sig vara ens riktiga far som har barn med ens moster, och när allt kommer till kritan är man nog lite småkär i sin kusin... haha..." Sluta med det. De är värre.

Nån form av underhållning är det ju faktiskt, men jag tror de är som roligast när man tittar en gång om året. Annars kanske man vänjer sig, och det är säkert farligt.
- Don't worry Marlena! I'll come find you!

ny färg

Efter några om och men blev det så svordom fint!
Idag bytte vårt vardagsrum färg!

gris

Det nya spelet Spore är äntligen på g.
Redan nu kan man få tag på delen av spelet där man skapar tokiga varelser - creature creator. Jag har fastnat helt! Det är hur roligt som helst - att göra Flower Power-grisar till exempel:

Visst blev han söt?

vårt hemma

Två tandborstar i muggen. Fördubblad toapappersförbrukning. Hans kudde och min kudde. Dubbelsäng. Hans krigsfilmer i samma hylla som mina mer fredliga. Hans böcker pärm mot pärm med mina. Hans morgonrock omfamnar min där de hänger på samma krok. Hans mun mot min kaffekopp. Min mun mot hans ölglas. Vår kopp. Vårt ölglas. Två namn på dörrskylten. Stora skor och små skor på skohyllan. Hans rakvattensdoft i badrummet. Nya nycklar i knippan. Hans hemma är samma hemma som mitt hemma. Vårt hem.
Sambo. Det känns förbannat bra.

järnspikar och garntåtar!

Min pojkvän var med på ett stickcafé en gång för länge sen. Han kläckte då ur sig något jag många gånger citerat när vi pratar om män som stickar:

"Det här måste ju vara det manligaste som finns! Här sitter jag beväpnad med vassa spetsar, omgiven av kvinnor!"

Nu har jag vässat vapnen. En vän visade mig en present hon fått. "Måste ha!" sa Lisa, och beställde ett par till mig. Nu har jag fått hem dem - handsmidda stickor i järn!
De är väl så där halvbra att sticka på, ganska tunga och högljudda, men coolare stickor finns ju inte! Jag har planer för hur dessa ska få visa upp sig i vårt hem på vbästa sätt, så kommer du hit så lovar jag att du får prova att sticka med dem!

garnhylla

Jag håller på att uppfylla min dröm om Garnskåpet med stort G. Det är en garnhylla nu, men det ska få glasdörrar. Och det finns mer att packa upp, mer att sortera. Det är lycka det. Här är några glimtar ur mitt lilla 80 cm breda himmelrike:

fraggel-stickning

Doserna stickar!
Ni minns väl Fragglarna? Vid 3.40 in i klippet sjunger doserna om sin stickning:

Fast tyvärr kommer de på att de tycker bättre om att bygga än att sticka. Jag, som stickande arkitekt, önskar att de hade funnit ett sätt att njuta av både och...

Futuretopia

Vi har byggt en framtidsvärld!
Ja, det är faktiskt vad jag har hållit på med de senaste månaderna... Nu är vi alldeles färdiga (i uttryckets dubbla bemärkelse) och igår var vi med på lokalnyheterna i både SVT och TV4 (spola fram till 2.40)
Jag såg inte klok ut i mina fantastiska byxor i min roll som byggaren Bofors, men skoj hade vi och trötta är vi.

Får jag sova nu?

shopping

Jag surfar ibland runt på Etsy för inspiration och ha-begär.
Idag kunde jag inte låta bli att trycka på köp-knappen! titta vilka fina örhängen som är på väg hem till mig!

(Hade ni aldrig sett Etsy förut? Förlåt... Det kan vara så att jag just nu fick er att spendera en massa pengar ni hade tänkt att lägga på annat. Det är en fantastisk plats i sajberspejs det här!)