kräkas

Jag är en sån där människa som inte kräks. Att kräkas är det värsta som finns och det ska mycket till innan jag tillåter min kropp att kasta ut nåt genom munnen. Jag mår lite illa bara av att skriva det här. Jag har kräkts sammanlagt sju gånger sedan jag var 11 år. Tre av de gångerna var igår.

Jag frös så jag skakade i en timme under tre täcken och en filt. Jag svettades. Jag var yr. Och så kräktes jag. I min värld är man jä-hättesjuk när man kräks.

Jag var jä-hättesjuk igår.

Matförgiftning, sa mamma. Tack gode Gud för det, eftersom det betydde att jag blev frisk så fort. Jag trodde jag skulle vara sjuk idag och det hade varit katastrof. Jag är inte sjuk idag. Bara lite matt.

Idag hade jag introduktion med eleverna i mitt första stora skolprojekt, där elever från Karl Johansskolan ska hjälpa till att planera deras nya skolgård. Det hade varit fel dag i karriären att ligga hemma och kräkas på kort sagt.

Det gick bra. Jag kan det jag gör. Det känns som om nåt nytt började idag.

Och bokrean började idag. Imorgon ska det nog shoppas lite böcker.