Mamma har fyllt jämnt i år och fick en fin present av sina arbetskamrater – ett guldpass på Liseberg. Guldpasset ger fritt inträde och fria åk hela säsongen. ”Och så får du ytterligare en anledning att hälsa på din dotter oftare” sa de snälla kollegorna. Sedan löd snälla mammas logik såhär:
”Men om jag har guldpass så kommer jag ju ändå betala åkband för dig de gånger jag är här, för jag är mamma och mammor gör sånt. Så det kommer ju bli lika dyrt för mig vare sig det är du eller jag som har guldpasset, och du ska gå fler gånger på Liseberg än jag, så varsågod!” Jag sa ju att hon är bäst. Dessutom ska jag dra både kanadensare och kusiner till Liseberg i sommar så det passade perfekt! Så nu har jag Guldpass. Är det nån som vill åka Balder med mig?
Igår på Liseberg föreslog mamma att vi skulle samla poäng under dagen också. När jag tittade frågande på henne insåg hon att hon inte hade berättat för mig om sitt poängsystem, så hon fick förklara. Nu har jag anammat poängleken och kommer att räkna jämt.
Så här är det: Mamma är inte direkt skrockfull. Hon kastar inte salt omkring sig eller knackar i träbord, men hon har ändå en del mystifikationer för sig. Hon anser till exempel att det betyder tur att få se en Saab V4, bara för att hon tycker de är så söta. Gissa om hon var lycklig när jag ägde en sådan som min första bil för några år sedan? Vidare är allt som har med nr 11 att göra tursamt. Så till den grad att hon kunde vänta vid lyckohjulen inne på Liseberg i många omgångar för att elvan skulle bli ledig. Att hon trots detta inte vann något förklarar hon med otur... Hm...
Nåja, åter till poäng-systemet. Mamma samlar poäng med hjälp av folk hon möter och ju mer poäng desto lyckosammare dag. Man räknar enligt följande:
- känna igen ett ansikte och kunna placera det = 1 poäng
- kunna förnamn = 1 poäng
- kunna efternamn = 1 poäng
- heja på varandra = 1 poäng
- stanna och prata = 1 poäng
Enligt detta ger alltså någon man känner, och som man stannar och pratar med hela fem poäng, medan den där killen som jobbar i den där butiken som går där borta bara ger en enda poäng. Om inte killen i butiken känner igen dig och vinkar; Då ger han plötsligt två poäng. Kommer du sedan på att han heter Kalle nånting så får du en poäng till... Kändisar blir nästan alltid tre-poängare (för man hejar inte och stannar inte och pratar).
Jag har en stark känsla av att det här (liksom många av min mammas tankelekar) kommer att fastna och sätta spår i min vardag. Jag kommer att komma på mig själv med att tänka ”Får jag ihop 10 poäng innan jag ska hem idag betyder det att jag är värd en glass/ träffar kärleken i mitt liv inom ett år/annan passande belöning”
Tack mamma. Nu är jag ännu mer härligt tokig. Vill ni ha fler tankelekar så har jag två ”jag-har-svårt-att-somna-lekar” och ett par ”samla-saker-du-ser-lekar” på lager. Den tankelek som blivit mest känd är väl rulltrappeleken från filmen ”Vuxna människor”. Men min egen favorit är nog ”Cafégäst-novellen”, som går ut på att man hittar på ett livsöde eller en historia till något av sällskapen vid borden intill på caféet. (Se exempelvis dagboken ”Maffia”). Extra roligt blir det om man skapar historierna tillsammans med en vän, eller en mamma...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar