tomt

Jag ska försöka berätta en massa snart, men just nu känns det bara tomt.
Det är en saga värd att berättas. Men inte riktigt än.

Han åkte igår och orden handlar just nu mest om saknad. Inte om andra känslor och roliga minnen som jag ju vill berätta om. För det kändes precis så där rätt som jag inte vågat hoppas, och det är precis så krångligt som jag redan berättat, och just därför orkar jag inte skriva det nu. Inte riktigt än.

Jag har börjat kunna le och berätta lite, så orden är nog snart här. Men inte riktigt än.

Tack för omtänksamhet och försiktigt frågvisa mail. Men fråga inte hur jag mår är ni snälla. Inte just nu. Inte riktigt än.

Jag mår inte alls. Det är tomt.