off

Jag har stängt av. Inte allt, men mycket – för att orka. Egentligen vet jag inte exakt vad det är som tar på krafterna på det här sättet, men jag känner mig urlakad, uttänjd. Om man lägger ihop allt så kanske det inte är så konstigt, men jag önskar jag kunde hitta tillbaka till det där nuet, där jag kan leva som en löpknut på en röd garn-snodd. Här och nu, men längs en röd tråd.

Kanada? Jag vet inte. Han är trasig och jag känner mig hjälplös. Pappa? Jag vet inte. Han tror allt är bra nu och jag anser att det borde vara nu allt jobbet började, så vi står väl och stampar på samma ställe igen nu då (Nej, den här meningen förstod inte alla. Det är meningen.) Jobbet? Jodå, jag älskar det, men just nu är det väldigt mycket och huvudet har inte hängt med i allt. Det mesta är det bästa som finns. Stadsvandringar med barn, där någon blir Gustav II Adolf i fjäderhatt och får grunda Göteborg. Materialexperiment i Röhsska museets verkstad, där en liten gullunge idag pep av lycka när hans bro av papper höll för att lägga en mobiltelefon på. Men så är jag också inblandad i ett jätteprojekt där jag inte känner att jag räcker till. Och sånt äter, gnager, tär på mig..

Så jag har börjat sticka. Hela tiden. (Just nu stickar jag den här!) Jag jobbar, stickar eller läser. Jag träffar knappt folk och jag hör ingen musik. Jag äter dåligt och sover dåligt. Men när jag jobbar med barnen eller stickar så mår jag bra. Jag tror att det lättar en aning efter den här veckan.

Men varför gnäller jag egentligen? Det finns mycket som är bra också! Förutom barnen på jobbet så har jag bland annat fått det Fantastiska hedersuppdraget att sitta i en jury till ett exjobb på Chalmers som handlar om barn och arkitektur. Det känns jättekul och jag är fantastiskt smickrad!

Egentligen ville jag skriva om hur roligt det är att sticka, hur underbara människor jag jobbar med, hur bra jag mår överlag egentligen, och hur mycket jag tänker på er alla utan att jag varken skriver, ringer, hör av mig, umgås, fikar, mailar, läser eller vad just du och jag nu brukar ha för kontakt. Jag är off. Det har massor med orsaker, men jag kan lova att det inte handlar om dig, eller mig heller för den delen. Det handlar nog bara om att jag levt lite för hastigt ett tag och behövde dra ned på tempot lite. Jag är nog snart tillbaka. Tills dess stickar jag. En avig och en rät.

Jag har skrivit en del i min engelska blog på sista tiden. På engelska får man lite distans. Då blir det bättre än när man nästan tvingar sig att skriva en uppdatering på svenska. En uppdatering som dessutom låter rätt gnällig, när allt jag ville säga var ”Jag kommer strax. Jag är bara lite mindre närvarande ett tag”.