Det är ett papercut. Ett så där fånigt litet sår som man borde hånskratta åt och sen riva och klösa i bara för att det ska bli något att ta på allvar, typ. Men det gör så svordoms ont så litet det är.
Det sitter bredvid nageln på utsidan av vänster tumme. Bra, för vänstern använder jag ju bara en tredjedel så mycket som högern, eller?
Nej. Jag har problem med min hobby, min meditation, mitt sätt att känna mig ledig. Jag har problem när jag stickar. Jag håller på med ett par vantar, och det lilla irriterande såret sitter precis där jag hela tiden petar med stickan på vänstertummen hela tiden. Aj.
Jag ger inte upp. Nu har jag satt tejp på. En avig, en rät.
Jag förstår inte hur stickning kan vara meditativt. Har precis börjat sticka en tröja och blivit fullkomligt besatt! Jag kan nästan inte slita mig, sitter uppe till två på nätterna och tok-stickar. Försummar annat för att det är roligare att sticka. Nu är jag stressad, har mycket att ta igen och dessutom trött för att jag har sovit för lite. Stel i händerna också.
SvaraRaderaOm jag skulle ta och sticka lite nu kanske...
Jag tycker om dina fina vardagsbetraktelser. Vardagen är ett äventyr!