paus

Jag fick en oväntad paus på 20 minuter i eftermiddags. På väg från ett jobb till ett annat insåg jag att jag hade tid över i en sån där dag som i övrigt gick i ett. Lunchen hade varit en snabb grill-macka i museets café. Tjugo minuter var en oväntad lyx.
Sådana pauser är märkliga, för jag tar mig ju ledigt om kvällarna, jag andas lugnt och jag jobbar inte ihjäl mig. Men det kändes som om jag skrapade fram en tredje siffra på en skraplott, bara att det stod 20 minuter i stället för 50 000 eller så. Högvinst var det i vilket fall som helst.
Så jag klev in på ett café och beställde en latte. På tjugo minuter hinner man dricka en latte i lugnt tempo samtidigt som man lägger upp 100 maskor i dubbel alpacka för ännu en mössa (dock inte pomatomus den här gången). Man hinner höra ett långt samtal om hur det går till när en vanlig förvirrad svensk i söt lockig frisyr ska resa utomlands, men har glömt att förnya passet. En historia som innehåller såväl komiska samtal med en mycket principfast kvinna vid polismyndigheten, som en komplett och mycket välberättad redogörelse för hur det känns att springa mellan Lorensberg och Stampen i hällregn.
Jag njöt verkligen till fullo av min tjugominuterspaus mellan museet och mötet idag.

framsteg

Min Tubey växer. Min skiss här intill från min "Stitch n' Bitch Designer's Journal" förklarar hur jag anpassar mönstret till min smak. Jag stickar den i Karisma och Drops Alpacka. Jag har stickat färdigt den ena ärmen. Den andra är bara halv ännu, men den färdiga blev så fin!






Låt mig säga det en bokstav i taget: I - c o r d. Kanten i röd I-cord blev ju bara så... fin.

Jag har ju kroppen kvar, och jag måste både räkna, lära och fundera innan jag lägger upp den. Sen får vi se om den blir så fin som jag just nu vågar hoppas.

genvägen till galenskap

Du behöver:
- en granne med piano boendes vägg i vägg
(gärna betongvägg. Lyhördhet är ett måste.)
- ett barnbarn tillhörande denna granne
(som för övrigt måste vara sjukt uttråkad)

Nu ser du till att barnbarnet lär sig "Är du vaken Lars", första strofen i "Tryggare kan ingen vara" (spelad med pekfingret) och den där första tvåhändiga grejen man lär sig i nybörjarboken (en ton med vänster följt av tre toner i rad med höger. Upprepa.) Nu börjar processen.

Barnbarnet hamrar dessa tre mycket korta stycken i närapå tre timmar i sträck från kl 9 på söndag morgon. Hon är tyst i precis så långa stunder så att du börjar hoppas att hon slutat innan hon tar i med "Tryggare kan ingen vara, tryggare kan ingen vara, tryggare kan ingen vara..." igen. Sedan tar hon lunch en timme och börjar om klockan 13. Gärna överdoserande just "Är du vaken Lars" som garanterat är den mest irriterande.

Upprepa detta fyra helger i rad och jag lovar - du blir galen.

tindra pälsgarn

...är nu officiellt det märkligaste garn som passerat mellan mina fingrar. Det känns som om jag stickar en hemmagjord version av muppen Animal!


Vad det ska bli? Ja, det får ni se så småningom...

pomatomusmössa

Jag gjorde två.


Den första blev helt enkelt alldeles för stor. Jag kan i och för sig vika upp den men...

...den blir ändå aldrig så söt som den gröna. Jag blir ett ägg, men känner mig ändå rätt söt i den, och så passar den till min Flower Basket Shawl somMandy gjorde till mig!

moderat light

Moderaternas nya kampanj ser ut som om de sänkt fetthalten till 1% eller kanske fått sponsorpengar från Arla i alla fall. Eller kanske har de lagt på ett nytt superabsorberande skikt och har numera vingar? Eller får de bort fläckar och luktar gott samtidigt? Sveriges blåaste parti är nu i alla fall urvattnat ljusblått. De står för det nu.
Jag väntar nu på Mamma Sosses Socialdemokrater - "precis som hemma" och ett KD mini - "märks knappt alls" (det är i alla fall den enda sorten Kristdemokrater jag skulle kunna rösta på). Andra kampanjer skulle kunna lansera Folkpartiet Extreme ("...så länge det är kontroversiellt så är det vårt"), Vänsterpartiet Ultra (men utan slogan och reklambilder, för produkter som suger upp allt det röda använder ju blå gelé i reklamen) och Centerpartiet med Xylitol för ett bländande leende ("Jag är inte bara mamma, jag är centerledare också"). Miljöpartiet får Svanmärkning och rekommenderas av Astma- och Allergi-förbundet.

missförstånd

Han var 9 år och missförstådd. Ingen förstod utom han. I hans huvud var det på ett sätt, men runt om honom fungerade världen på ett annat sätt. Alla tjatade på honom. Hans huvud borde ju fungera som de andra barnens, men det gjorde det inte. Hans huvud fungerade kanske till och med bättre än de andras. Tyckte han.
Och ingen lyssnade på det han inte sa, och ingen hörde det han inte skrek. Så han försökte visa oss. Med sparkar, slag, bett och trots försökte han få oss att se honom. Liggande på golvet, med en fröken som höll fast hans armar, skrek han ut sin frustration. Ingen förstod honom.
Kanske förstod han inte sig själv, men framför allt förstod han inte oss andra. Han förstod inte att vi ville honom väl, att det gjorde ont när han slog oss, att vi försökte förstå.
Han var 9 år och jag träffade honom på jobbet häromdagen. Jag tänker på honom fortfarande, för jag undrar så vad det var han försökte få oss att förstå, med sparkar och slag. Fröknarna bar ut honom och skjutsade hem honom. De andra barnen i klassen suckade och fortsatte med sitt. Det här hade hänt förut. Ingen förstod honom då heller. Och han förstod inte oss andra.
En del ungar liksom fastnar i hjärteroten på en. Det gjorde han, trots att jag fick en känga i magen.

kramp

Det kliar i fingrarna. Efter alla maskor och garnstumpar längtar jag efter ord igen. Jag vill se mina tankar klicka fram bokstav för bokstav på skärmen, men så fort några ord har ställt sig på prydlig rad ser de ut att ha hamnat i oordning ändå. Det stämmer inte. I huvudet dansar det. Tanke följer på tanke och det känns som om det går framåt, men när tankarna kommer ut och försöker visa upp sig så dansar de fortfarande i samma invanda cirklar.
Jobb, stickning, trött, pank, saknad, vänner jag borde höra av mig till oftare, mer garn och några nya böcker, ännu pankare. Inte kommer jag fram till något nytt i den raden av ord? Antingen har jag tankekramp, eller så är det den mer välkända åkomman skrivkramp som drabbat mig.