simtag

Jag simmade igår.

Nej, jag tror inte ni förstår vikten av vad jag säger här, så läs noga:
Jag simmade igår. En kilometer. Och jag har bara lite träningsvärk i ryggen, vilket inte är oväntat alls. Jag hade snarare räknat med att inte kunna gå idag.

Jag har börjat träna många gånger de senaste åren. Ja, du läste rätt: åren. Ibland med stor entusiasm och ibland rentav i smyg, för att jag inte vågar hoppas. Antingen säger doktorn att jag inte får träna si eller så, eller så gör det helt enkelt för ont. Och så jämför jag mig med tonåringen jag en gång var (vältränad sådan faktiskt) och så mår jag dåligt. Blä.

Men nu gick det! Bättre än väntat. Och det var till och med skönt. Och medan man låg där och sprattlade så hann jag dessutom tänka en massa tankar. Det var också skönt. Och när det kändes jobbigt så kom jag på en liknelse...

Om jag orkar en sticka en hel tröja med så många maskor och varv, så nog orkar jag simma fram och tillbaka tio gånger. Och så blev simtagen maskor, och längderna blev varv, och att sticka en maska är inte alls lika jobbigt som att ta ett simtag. Så där låg jag och tog lugna stora simtag i takt med att min sticknings-galna hjärna tänkte "...en rät, en avig... knit, purl..." Ja, jag är allt lite tokig.


Och så älskar jag ju badhus av en annan orsak. Kroppar. Nej, jag suktar inte sexuellt efter en massa kroppar så... Men människokroppen är ju så vacker! I alla former, färger och åldrar, och utan retuscheringsverktyg och casting directors så får man se alla vackra sorter! En kurvig mörkhyad kvinna i bastun var tokvacker! En liten dam i sin prydliga baddräkt var söt. En spenslig äldre man i högt uppdragna badbyxor ville man nästan ta hem och sätta i bokhyllan... eller, ja... Ni vet vad jag menar.

Och jag med alla mina komplex kände mig riktigt... vacker.

Jag simmade en kilometer och jag erkände just i bloggen att jag är vacker naken! Vad i hela friden har det tagit åt mig?!