lugn i giraffen

En liten dotter sitter i knät på sin far på tåget mellan Sundsvall och Stockholm. Samtalet dem emellan började med uttrycket ”lugn i stormen”. Ett mycket konstigt uttryck tyckte den lilla dottern, som tyckte att om det kan vara lugn i en storm kan det vara lugn i vad som helst... (Julen till exempel tänkte jag med mitt mest cyniska inre tonfall)

- Lugn i kaoset, föreslog fadern.

- Lugn i flodhäst!, sa dottern.

- Lugn i lill-näsan, sa fadern och nöp dottern skämtsamt i nästippen.

- Lugn i giraffen!, hojtar den lilla lyckligt.

Ja, varför inte? Lugn i giraffen... Låter som en passande beskrivning av mitt julfirande faktiskt. Precis så ologiskt är det ju. Lugnt på sitt sätt, men också så kaotiskt som det blir när man firar tre julaftnar på lika många dagar och ställen. Det var lugnt. Men inte för mig förstås. Folk omkring mig överallt och hela tiden, även om de inte var stressade eller oroliga. Men det är ju inte lugnt. Även om det är lugnt. Liksom.

Min jul var lugn i giraffen, och jag är faktiskt glad att den är över nu. Nu vill jag hem. Till min internetuppkoppling, till min ensamhet, till mina vänner, till mitt liv.

Lugn i giraffen, snart hemma.