error 13 bad image

Programmet vill sig inte så ni får vänta på bilder från Wien ett tag till. Wien var underbart, SAS-strejk och tågförseningar är bajs och elände, men på det hela taget mår jag väldigt bra efter helgens äventyr.
TACK mamma. Igen.

snart tillbaka

Jag åker till Wien med min mamma över helgen.

Trasslade till en hemlig stickning igår, men jag ordnar det på tåget till Stockholm. Jag är pank, men resan är en julklapp. Jag är stressad, men helgen lär hjälpa mig att slappna av. Jag är trött, men det kan gå över om jag får lite inspiration igen.

Jag är tillbaka på tisdag med bilder av Klimts konst, jugend-arkitektur, chokladtårta och förhoppningsvis lycka.

gråt och klagan

Grannens äldsta dotter säger blygt "Hej" när man möter henne i trappan. Det är allt jag någonsin hört henne säga. Grannens yngsta dotter har aldrig sagt någonting. Hon börjar gråta vid åsynen av mig. Hon börjar även gråta när hon får syn på sin syster, sin frukost, en krukväxt, blå skjortor, blomflugor och vardagsrumsmattan. Minst. Det är i alla fall vad jag kan utläsa från vad jag hör från deras lägenhet. Hur orkar de? Hon gråter -jämt-. Nu hör till saken att hon var väldigt tyst som spädbarn. Nu är hon kanske två år snart och det är de senaste två månaderna som hon har gråtit -jämt-. De verkar vara söta och bra föräldrar. Ungen är gullig. Jag tycker synd om... men idag tycker jag bara att föräldrarna ska sätta henne i baksätet på bilen och köra iväg tills hon tystnar, för nu har hon gråtit i två timmar till och från. Jag undrar om de tar illa upp om jag knackar på med en flaska barn-alvedon i näven och undrar om de behöver hjälp?
Grannen som bor ovanpå har en flickvän som sjunger. Högt. Det stör mig också, kanske delvis för att det har gjort mig medveten om hur mycket mina grannar har hört mig under åren jag har bott här. Jag sjunger. Högt. I duschen. Ofta. Men jag sjunger förhoppningsvis lite renare. Och så siktar jag på porslinet när jag kissar. Det gör inte min granne. Jag har hört varenda droppe han kissat ur sig sedan han flyttade in. Dessutom har de sex högljutt. She's a screamer.
Nämnde jag grannarna mittemot med pianot och den lilla terriern som skäller oavbrutet?

Dagar då jag är arg på livet och dessutom har huvudvärk tänker jag att jag verkligen borde bo ute på vischan. Där skulle jag hojta så hela skogen hörde, men kräva att skogen var tyst tillbaka.

Nu började hon gråta igen...

Målsättning

Jag är inte på humör. Jag är less på att få för lite betalt. Jag är less på att inte jobba så jag blir nöjd, men vem orkar lägga 100% på något man får brödsmulor för? Jag börjar titta avundsjukt på kontorsslavars arbetstider, rutiner och lönecheckar. Men jag arbetar ju med det jag vill. Det är inte lätt att byta... Här var jag på väg att säga byta arbetsglädje mot högre lön och tvingas välja antingen eller, men är det inte just arbetsglädjen jag redan börjar sakna?

När jag står inför en grupp som jag ska hålla visning för, föreläsa för, inspirera eller handleda, då är jag fantastisk. Det tycker till och med jag. Men jag tycker att jag på senaste tiden bara får skit för det jag är dålig på, och varken betalt eller ryggdunkar för det jag är bra på. De hårdaste sparkarna mot mig delar jag som vanligt ut själv, men nu är jag less. Jag orkar inte må dåligt längre, så nu måste något hända.

Härmed lovar och svär jag att något ska hända.

Jag kanske måste söka ett vanligt jobb. Kanske deltid för att hitta vidare i den karriär jag har men med mer trygghet bakom? Kanske med något helt annat för att ta reda på om jag trots allt skulle sakna det här, eller om jag kan hitta andra vägar.
Det återstår att hitta den där avtagsvägen, men jag har börjat leta...

Jag vill ha en månadslön. Det är mitt mål.

ny mössa

Ibland är det rolig post som väntar på hallmattan när man kommer hem! Cecilia har skickat en virkad mössa till mig i hemliga vän-cirkelns tredje paket. Visst är jag söt i den?

Tack så oändligt mycket Cecilia! En virk-nybörjare som jag är dessutom mäkta imponerad! Dessutom låg det fantastisk choklad med earl grey-smak (!) i paketet. En liten bit smälter just nu på min tunga i eftermiddagskaffet. Te-choklad med kaffe alltså, visade sig fungera utmärkt!
Jag är fortfarande inte färdig med min väns present så jag sitter här och skäms lite mitt i glädjen över att ha något virkat! (Jag måste lära mig virka bättre...)

med bilder

Här kommer de saknade bilderna!
Först modulkoftan som hunnit så här långt:

Det är nära att den blir ett UFO om jag inte lägger upp nästa modul ikväll, så nu följer den med på stickcafé i afton.

Mest stickar jag ett varv då och då på min diamantsjal i Silke-Tweed som kommit så här långt utan att ha varit på bild en enda gång förrän nu:


Paketet från Marianne var en låda som svämmade över med allt det här:

(Jag funderar i detta nu om jag inte ska sticka nåt i sockgarn snart...)

Och här är ett första försök att fota tröjan jag stickat och designat, men fotot är taget före tvätt, så den ska bli lite mer bestämd i formen innan jag kallar den färdig. Den är i alla fall stickad i ett finskt ull-lin-garn som är helt underbart. Skiftar mellan lila, havsblått och grått och helt omöjligt att fotografera:


Jag har helt enkelt inte stickat så mycket på sistone, men jag hoppas komma igång mer igen i och med stickcafé i afton.

tänk om...

Prestige är viktigare än världsfred. Tydligen. (klicka på inlägget!)

bildlöst

Jag har fått paket från Marianne. Det var garn och te och tvål och choklad och lycka. Jag pep både en och tre gånger när jag drog upp liten skatt efter liten skatt ur lådan. Tyvärr bestämde sig min kamera för att strejka och nu är jag inte hemma så bild får ni vänta på... Men TACK Marianne!

Men det händer faktiskt mer än presenter på stickfronten också.

Jag stickar en sommarsjal. Jag har ingen bild på den heller, men den ska bli fin! Och ni ska få se den också. Dessutom tittar jag då och då på min radda moduler som ska bli kofta och kasnke blir den klar en dag. Jag stickade klart en tröja också, men inte ens det har jag bild på.

Hela det här inlägget är en spark i baken på mig själv för att ta lite bilder - snarast!