Det är fattigt med bloggande, fattigt i plånboken och fattigt rent allmänt. Har just stolt visat mina vantar i engelska bloggen dock. (En länk i kanten kan ta dig dit!)
Jag firar jul i Härnösand och Timrå som vanligt. Jag kommer hem sent på annandagen och det är min nya startlinje. Jag siktar väldigt medvetet på att mitt liv börjar om lite den 27 december. Det känns lättare att få bryta ihop lite nu på det sättet. Jag får lov. Det är okej. Jag kan kalla det jobbig höst och julstress som möts i en bryt-ihop-litegranna. Så kan jag säga att den är Slut sen. Hoppeligen.
Förresten förstår jag mig inte på folk alls längre... På bussen idag pratade en flicka i mobilen om julklappar:
"Alltså, jag vet inte vad jag ska geeeeeee honom liksom! Han är ju inte typ nära heller så... nej jag VET! Skitsvårt! Så nu ska jag på Jysk och köpa nåt billigt som ser dyrt ut! Smart va?"
Och i affären hörde jag en man säga till sin fru:
"Men ta första bästa bara. Huvudsaken är väl att vi köper NÅT och ger dem?"
Va? Vad hände med julklapparna egentligen? Huvudsaken är väl att vi inte köper en massa SKIT? Förlåt, men ju fattigare, desto mer irriterad på slöseriet antar jag. Men jag minns allt att jag hatade det förra året också.
Förresten finns det ett par som får riktigt jättebra julklappar i år också av mig. Och det kanske är just för att jag är fattig? Vet inte, men det läggs mer tid än pengar på klapparna jag ger bort i år. En del av dem i alla fall...
jag har undrat hur det är med dig när jag aldrig såg nån uppdatering. vad trist att det är fattigt. och jag blir själv så irriterad av julhetsen och särskilt köphetsen så jag knappt vill gå ut. du är inte ensam således, men vi tycks vara färre som känner så än som går på skräpet.
SvaraRaderaVaar jul gick i askesens tecken pga flyttar och annat, saa aaterigen - du aer inte ensam. (men vi aer aa andra sidan inte saerskilt julfraelsta naan av oss och saknar inte riktigt att tokfira den saa jag antar att vi fuskar) I min ingifta klan graserar foer oevrigt uttrycket "Bryt ihop, och gaa vidare" som livsfilosofi. Ingen laestadiansk stoicism, inget "grin and bear it", utan jajamensan: man har lov att bryta ihop spektakulaert om man behoever det. Sen naer man orkar igen tar man itu med det som fick en att bryta ihop till att boerja med. Sammanbrottet ses som oevergaaende och definierar inte vem man aer. Sjaelv upptaeckte jag att jag paradoxalt nog bryter ihop mer och mer saellan sen jag boerjade tillaata mig att bryta ihop vid behov.
SvaraRadera