en historisk dag

Liten kusin är hos mig den här veckan, men om han skulle veta att jag kallar honom det skulle han gnälla högljutt. Tio år är ju inte litet. Eller hur?
Hur som helst tog vi med honom till Bohus Fästning i lördags där det hölls medeltidsfest. Vilken dag det blev!

Till att börja med måste jag erkänna mig besegrad - Det är roligt att sy. Jag trodde verkligen aldrig jag skulle skriva de orden i följd, men efter att ha fått experthjälp med att sy min underklänning, så kunde jag inte hålla fingrarna i styr och sydde en överklänning av bara farten. Och jag vill ha mer! Jag har sedan i lördags både sytt dit ett band och broderat (!) på denna röda klänning, som jag Sytt Själv.
(Det här är stort för mig. Om ni påminner mig så lovar jag att berätta sagan om häxan och symaskinen en annan gång - den handlar om skolans textilslöjd och mina erfarenheter av den)
Jag sydde även en egen grå struthätta, men det slutade med att jag lånade en senapsgul i stället och så fick kusinen bära min.
Visst är vi fina?

Och ja, det är ett par handbojor jag håller i händerna.

Det var hur som helst en magisk dag! Vilken tur att jag inte är rik, för då hade jag varit fattig nu... Så mycket spännen, väskor, smycken, tyger... det fanns att köpa. Jag köpte mig en väska, som sedan pojkvännen kopierade i läder när vi kom hem, så det verkar ha varit ett bra köp jag gjorde. Vi tillverkar fler...

Kusinen fick mig att lova att vi ska försöka komma tillbaka nästa år - och vore det inte för regnskurarna så hade dagen varit i det närmaste perfekt.
Extra bra blev den av att jag helt slapp se dagen genom ett kameraobjektiv, eftersom min käre svåger (pojkväns bror, så att ingen tror att jag gått och gift mig hux flux) fotograferade hela tillställningen, och även tog bilderna ni ser här. Tack för det!

Så, nu är jag helt såld på medeltid (igen), har börjat sy, var i en garnaffär idag och köpte en docka senapsgult brodyrgarn, men inga nystan till stickning (!?)...
Det är tur att jag ska få träffa Ida imorgon så kan hon stoppa lite räta maskor i huvudet på mig igen, annars vet man aldrig var det här slutar!

knäppt

Jag satte knappar i öronen och det blev faktiskt jättefint.
Någon har kallat mina smycken skitfula, men det struntar jag i, för när man är ute ur lägenheten under två timmar på en hel dag och man under dessa timmar får glada frågor och kommentarer från inte mindre än fem personer angående smycken man gjort själv - Då kan man bara vara glad. Smaken är som tur är som baken - delad.
Skitful kan du vara själv. Jag är bara knäpp.

en annan sorts sommar

Vi är av olika sort, vi människor. En del kategorier är enkla att definiera, andra mer luddiga i kanten. Sommarkategorierna är ganska tydliga. Det finns husvagnsägare och båtfolk, medeltidsentusiaster, charterturister och strandraggare... Ja, ni vet.

Igår blev jag erbjuden att se en repetitionsföreställning av "Hemlighuset" - en fars som spelas i sommar på Skårs Gård utanför Kungsbacka. En vän är med i ensemblen, så jag tänkte att varför inte? Alla behöver väl ett torsdagsäventyr ibland?

En utomhusscen, ett par hundra plaststolar på en stor gräsmatta, ett par barn i sommarkläder som brottades och fick gräsfläckar på allt det sommarvita, varma filtar i famnen på publik-tanter som varit med förr... Och så jag.
Det var ett sånt där sammanhang där jag liksom hälsade på i fel kategori. Man gör ju sånt ibland och jag är lika fascinerad varje gång.

På scenen var fasaden av en typisk svenskt villa uppbyggd. Stefan och Christer hade känt sig som hemma i scenografin. Gul panel, vita knutar, lite altanmöbler och en stor kista att ramla ner i. Här skulle det bli fars helt klart.
Plotten hade allt man kunde begära. Någon klädde ut sig och förväxlades med någon annan. Någon var kär och någon annan förbannad. Mannen i huset var alkoholiserad på det där tokroliga sättet och hans fru var bitter på det där tokroliga högljutt förbannade sättet. Någon ramlade varje gång han försökte sätta sig. Någon hade för små kläder på sig vilket blev precis så där tokroligt som det var tänkt. Mannen i huset hade gömt sprit på alla möjliga påhittiga ställen. Byxor var uppdragna till armhålorna med hängslen till, så där tokroligt som det bara kan vara i en fars...

Missförstå mig rätt - Jag hade roligt. Men det här brukar inte vara mitt sätt att ha roligt. Det hade alla komponenter jag hade förväntat mig. Tanterna med filtarna skrattade högt. Jag log.
Men framför allt trivdes jag på något sätt i "någon annans sommar". Jag såg framför mig att det är här är allsångsfolkets, farspublikens och glassförsäljarnas sommar. För fars på en utomhusscen är väldigt somrigt (särskilt när det börjar småregna, men spotlightsen fortfarande gör scenen solig).

Igår var jag på besök i en annan sorts sommar än den jag brukar vara i. Och den var trots smärtsamt uppenbara skämt ganska tokrolig.

ETSY

Jag har öppnat min etsy-shop!
Fler och roliga saker är på väg! Hurra, jag finns på etsy! Klicka på varorna för att komma vidare till butiken. Jag har till och med redan sålt en ko-brosch!
(Och för er som var på stickcafé med mig igår - Jag behåller grisbroschen till mig själv.)

fynd

Vi har brist på bokhyllor.

Det kommer vi nog alltid att ha. Man kan aldrig ha för mycket hyllor. Igår gjorde vi en räd till IKEA för att se vad vi har plats och råd med. På min önskelista stod en fullstor bokhylla samt glasdörrar till min garnhylla, även om jag visste att vi inte har råd med allt på en gång.

På vinst och förlust bläddrade vi bland kantstötta hyllplan och skåpsdörrar i fyndhörnan, då plötsligt ett ljus uppenbarade sig längst in i hörnet. Änglasång och harpor som spelar - Där stod två matchande glasdörrar till mitt garnskåp och kostade 99 respektive 50 kronor vardera. Inga sprickor i glaset alls, utan småskador i lacken - på insidan. Halleluja. (Att killen i kassan sen bara tog 50 kronor styck tänker jag inte heller gråta över)

Medan jag stod och jublade över vårt fynd gick en kille i personalen förbi. Han såg snäll ut så jag slängde ur mig:
"Du råkar inte ha en 80 centimeters Billy stående på lagret"
"Vilken färg?"
"Vit."
"Jodå, den fixar jag"

!!!

Skadad förpackning gjorde att hyllan kostade 180 kronor mindre än vanligt, så för ordinarie pris på en bokhylla fick vi liksom glasdörrarna på köpet.
Ja, jag är glad. Det saknas åtta skruvar för att kunna sätta upp dörrarna, men det ska fixas. Jag är glad ändå.

days of our lives

För några år sedan när jag var sjuk i några dagar tittade jag på såpan Days of Our Lives i min snoriga och febriga tristess. När man är sjuk är sådana såpor nämligen fantastiska eftersom de förklarar allt minst tre gånger, som dessutom händer i tre olika kameravinklar. Dessutom är det faktiskt svårt - även när man har feber - att glömma vilka de olika karaktärerna är eftersom de påminner en hela tiden med fraser som: "But John, ever since your wife Marlena died you have been so sad! Oh, dad what can I do to cheer you up?", "Oh, Belle, you're a good daughter but..." etc.
Herregud.
Men det blir än roligare om man sen inte är sjuk igen förrän året därpå och ser ett avsnitt igen - och ändå hänger med i plotten! Det händer verkligen allt och ingenting samtidigt i den här serien. Nu är jag i och för sig inte sjuk igen. Det är inte feber - det är varmt väder, men i alla fall så såg jag ett avsnitt igen idag. Det var ungefär ett år sen sist. Och nu har det hänt grejer vill jag lova!

En av huvudkaraktärerna Marlena har blivit dömd för att vara "the Salem killer" och mord på ca 10 andra av seriens mer välbekanta ansikten. Men det är inte så att de håller på att byta ut skådespelargänget - nej nej! De Trodde bara att de blev mördade. I själva verket blev de alla levande begravda och bortforslade till en tropisk ö, där något kriminellt master mind (Kanske Stefano! Fast han egentligen också ska vara död - sen ungefär ett år tillbaka) har byggt en exakt kopia av staden Salem. Och nu lever dessa "mordoffer" och deras "mördare" som inte alls hade dödat dem (hon var bara drogad) i denna parallella stad - medan deras anhöriga hemma i vanliga Salem får nys om konstiga ledtrådar som leder mot tropikerna...
Samtidigt i en annan del av storyn håller en tjej sin älskade fången i en bur i väntan på att han ska komma över sin riktiga kärlek och då förhoppningsvis falla för henne i stället...

Ni vet hur man ibland skrattar åt riktiga TV-såpor och hittar på vad de handlar om när man pratar om dem - så här: "Ungefär som i TV-såporna där mannen visar sig vara ens riktiga far som har barn med ens moster, och när allt kommer till kritan är man nog lite småkär i sin kusin... haha..." Sluta med det. De är värre.

Nån form av underhållning är det ju faktiskt, men jag tror de är som roligast när man tittar en gång om året. Annars kanske man vänjer sig, och det är säkert farligt.
- Don't worry Marlena! I'll come find you!

ny färg

Efter några om och men blev det så svordom fint!
Idag bytte vårt vardagsrum färg!