fredag 4 juli 2008

days of our lives

För några år sedan när jag var sjuk i några dagar tittade jag på såpan Days of Our Lives i min snoriga och febriga tristess. När man är sjuk är sådana såpor nämligen fantastiska eftersom de förklarar allt minst tre gånger, som dessutom händer i tre olika kameravinklar. Dessutom är det faktiskt svårt - även när man har feber - att glömma vilka de olika karaktärerna är eftersom de påminner en hela tiden med fraser som: "But John, ever since your wife Marlena died you have been so sad! Oh, dad what can I do to cheer you up?", "Oh, Belle, you're a good daughter but..." etc.
Herregud.
Men det blir än roligare om man sen inte är sjuk igen förrän året därpå och ser ett avsnitt igen - och ändå hänger med i plotten! Det händer verkligen allt och ingenting samtidigt i den här serien. Nu är jag i och för sig inte sjuk igen. Det är inte feber - det är varmt väder, men i alla fall så såg jag ett avsnitt igen idag. Det var ungefär ett år sen sist. Och nu har det hänt grejer vill jag lova!

En av huvudkaraktärerna Marlena har blivit dömd för att vara "the Salem killer" och mord på ca 10 andra av seriens mer välbekanta ansikten. Men det är inte så att de håller på att byta ut skådespelargänget - nej nej! De Trodde bara att de blev mördade. I själva verket blev de alla levande begravda och bortforslade till en tropisk ö, där något kriminellt master mind (Kanske Stefano! Fast han egentligen också ska vara död - sen ungefär ett år tillbaka) har byggt en exakt kopia av staden Salem. Och nu lever dessa "mordoffer" och deras "mördare" som inte alls hade dödat dem (hon var bara drogad) i denna parallella stad - medan deras anhöriga hemma i vanliga Salem får nys om konstiga ledtrådar som leder mot tropikerna...
Samtidigt i en annan del av storyn håller en tjej sin älskade fången i en bur i väntan på att han ska komma över sin riktiga kärlek och då förhoppningsvis falla för henne i stället...

Ni vet hur man ibland skrattar åt riktiga TV-såpor och hittar på vad de handlar om när man pratar om dem - så här: "Ungefär som i TV-såporna där mannen visar sig vara ens riktiga far som har barn med ens moster, och när allt kommer till kritan är man nog lite småkär i sin kusin... haha..." Sluta med det. De är värre.

Nån form av underhållning är det ju faktiskt, men jag tror de är som roligast när man tittar en gång om året. Annars kanske man vänjer sig, och det är säkert farligt.
- Don't worry Marlena! I'll come find you!

4 kommentarer:

  1. det låter som en bekant plot det där, halvvägs mellan Lost och The Prisoner (http://www.imdb.com/title/tt0061287/). Bizarrt!

    SvaraRadera
  2. Anonym11:24 em

    Ida säger att Stefano var död och återuppstånden redan för sex år sen Hon såg såpan när hon var mammaledig.

    SvaraRadera
  3. Anonym12:13 em

    Fast på en föräldrasajt läste häromdagen om en familj där två systrar trätte och det kom fram att ena systerns barn som varit utan far egentligen var avlad av andra systerns man, och att förhållandet hade varat länge, det var ingen engångsgrej en överblöt midsommar...Nu var alla arga på alla och ingen begrep varför nån annan var arg. Scary.

    SvaraRadera
  4. Jag hatar verkligen Tv-såpor som den här. Löjliga monologer där de pratar högt för sig själva, och ja, ploten som aldrig rör på sig, och har så många hål att en schweizerost blir avundsjuk.

    SvaraRadera