host

Det låter som om jag bara klagar, men en del går ju faktiskt framåt också.
Jag tror nånstans att det kommer att lösa sig med allting, och att våga tro det gör stor skillnad mot för sist det sket sig.

Just nu hostar jag mest.

Klockan är snart två på natten och jag sitter uppe för det är allt jag kan. Lägger jag mig ner kan jag inte kontrollera hostreflexen. Sen hostar jag tills det gör ont.
Senaste taktiken är alltså att vänta ut total utmattning, sittande. Igår natt sov jag sittande i soffan. I natt är mamma på besök så soffan är upptagen. Ergo - nattligt bloggande.

Sambo har tyckt synd om och brytt sig om idag så att han får stor guldstjärna i kanten. I kylen ligger en chokladkaka och väntar på att jag ska bli någotsånär slemfri. Tack älskling.

Imorgon ska jag vara frisk nog att bli glad av att vännerna E och E har lovat att ta hand om mig med lite lyx. Ni är guld. Snacka om tajming liksom.

Sen har jag, när jag legat vaken och hostat, kommit på en ny stickidé... Den här kan bli riktigt Bra, så håll tummarna.