uppdatering

Två nya djur-broscher i etsyshoppen. En katt och ett lamm.
Lammet var jag nära att behålla själv för att sätta på stickväskan...

gratis

Här är mitt erbjudande:

Min gamla stereo måste ut. Den köptes 1995 och var då hypermodern.
Sex skivors CD-växlare, två kassettdäck (!), equalizer med massa förprogrammerade inställningar, radio... Och så två högtalare. Går att koppla som stereoljud till TVn till exempel. Fungerar perfekt. Men vi behöver den inte. Inte alls.
Den är din om du hämtar den på Högsbohöjd. Den kanske kan stå på barnens rum, eller så kan du sälja den eller så kan du plocka isär den och se hur en stereo från nittiotalet ser ut inuti?
Då kan man plocka ut coola kretskort, klippa sönder dem och sätta en broschnål bakpå så har man en häftig brosch... Eller nåt.
Får jag nåt trevligt svar på detta blir den en gåva. Om inte åker den på tippen och det vore faktiskt lite synd. Besväret med att sälja den ids jag inte alls.

Uppdatering: Det gick fort! Stereon är nu Aidas.

festen är över...

...men en sån fest det var!

När jag packade ur väskan nyss kunde jag rada upp den här buffén av nytt godis på soffan:

Lägg märke till den Gigantiska Virknålen jag fick! Det står inget nummer på den men vi gissade på 25mm...

Dessutom har jag lekt med stickmaskin och gjort en ny halsduk-krage-mojäng. Den visar jag när jag lyckats ta någon vettig bild.
Trevligt folk, massa garn, jättegod mat och hela helgen handlar om stickning, virkning, krokning, hantverk, fibrer, garn, shopping... Ja, jag har njutit. Men idag är jag så trött så jag ser i kors. Tre workshops har jag hållit, så jag var inte deltagare på någon, även om flera lockade! Alla mina workshops blev lyckade och deltagarna verkade nöjda, så då är jag det också! Tack alla som var med! Och tack Marie, Ingrid och Linda som ordnat, fixat och donat!

Min kamera var inte med på ön, så kanske kommer det ett inlägg till med ett par snattade bilder på väl valda motiv. Jag har inte hunnit sticka så väldigt mycket själv, men några varv på min Venezia hann jag med! Det blir så himla fint!

Men bilden är lite suddig, så klicka inte upp den i full storlek - då blir ni lika yra i huvudet som jag blir när jag räknar maskorna i den för länge...

packlista

Imorgon bär det av till Grötö (Iiiiih! Ska bli skojiiiiigt! Med många iiiiii!) och så här ser min packlista ut:

workshops - bok, bok, laptop, sladden, tråden, verktyg, verktyg, mojängen, exemplet, papperna, USB-minnet, anteckningsboken, blocken...
stickning - garnet, mönstret, pennan, tillbehörsväskan, UFO, (mönster plus garn till ny mojäng) x3... ska jag nysta ditt eller datt? Ska ditt eller dutt packas?... och bytesgarnet till lotteriet...
bo - kläder (helvete jag hann inte tvätta!), necessär med innehåll, bok, ipod, penna, skissbok, telefon, laddare...

Nää! Kan det verkligen bli så här mycket?

vakthund

"Kommer ni i närheten av min balkong så... så... Akta er noga!"

habu

Iiiiiiihhhh! Jag har just beställt tre små koner med olika Habu-garner! Två med ull och stål och en med silke och stål! Så himla spännande garner!

men först...

...ett MÖSS-mönster!

"Mysse" är klar och publicerad på visalisadesign!

Varsågoda!
Den går att variera Massor! Jag håller på med en i barnstorlek som får en knorr på toppen. I knallblått. Fler bilder kommer.

på gång

Jag har just skickat ett lite halvhattigt TRÖJMÖNSTER till min teststickerska (Ja, jag har redan en sådan till och med!)
Nu ska vi bara se exakt hur oförståeligt det blev och hur mycket rättelser jag måste göra...
Det är på gång!
(När mönstret väl är klart så får vi väl ha namntävling på vad den randiga skapelsen ska heta...)

Det var en gång en vinterdag...

... nej vänta, jag börjar om:
En dag började det snöa... (slask)
Plötsligt så snöade det... (ne-ej, jag börjar om igen)
Snön vräkte ner... sen smälte den...
Ja, se det snöar! ...
Så kom den första snön och bäddade in staden i ett mjukt täcke av... slask.
Den första vinterdagen gnistrade... (Går det fortfarande att räkna som den första?)
Årets sjunde vinter började med ett lätt snöfall...
Snön vräker ner och drivorna... ne-ej!
Nej, nu vill jag ha en fortsättning på den här historien, så jag slipper börja om den hela tiden. Nästa kapitel får gärna innehålla sol, fågelsång och uteserveringar!

en stor dag

Rolff är officiell nu. Registrerad, chipmärkt, vaccinerad och besiktigad utan anmärkning. Han var jätteduktig hos veterinären och vi är jättenöjda. Det är väldigt skönt att få höra att vi gör rätt, tänkt rätt, känt rätt om vår hund, och hunden mår bra!

För att fira åkte vi och köpte nya täcken och kuddar åt oss! Ett efterlängtat inköp, och jag ska snart krypa ner i ett nytt litet himmelrike av mjukhet och komfort. En varm, kort kvällsdusch kommer att göra att rena lakan och nytt täcke känns som en spa-behandling. Skönhetssömn ska det bli, och attan vad vacker jag kommer att vara i morgon!

Från nya täcken till fika med en god vän som bjöd på äppelpaj - Den här dagen blev ju bara bättre och bättre! Och jag är ändå inte klar ännu!
När vi kom hem låg ett paket och väntade på mig... Min väska!
Jag förälskade mig i denna väska på etsy häromsistens, och kom fram till att jag skulle ångra mig mer om jag inte köpte den, än över hur jag hade behövt de ynka hundralapparna till något annat i slutet av månaden. Så som present till mig själv köpte jag den här:

Bilderna är från annonsen på etsy - och väskan i verkligheten är Ännu Bättre! Jag är alldeles väskkär.

säg ost

Inte ett endaste litet hål, och en tandläkare som förtjust piper att jag har så söta små tänder och så fint det är och...
Ett tandregleringsbarn som jag, som i tidiga tonår vande mig vid att tandläkaren och sköterskan ryggade bakåt i ren panik när jag öppnade munnen, njöt. Hurra.

koppelträning med mera

Tre gånger om dagen går Rolff i koppel. Ibland går det utmärkt. Ibland går det inte alls. Vi ska få hjälp med detta på kurs om ett tag, men tills dess stretar vi på med den kunskap vi har, och han har ju gjort enorma framsteg.
Men så var det det här med att han är en staff - nära länkad till den ökända pitbullen. Ofta när folk ser Rolff så ser de en liten pitbull, och därmed också alla de fördomar och förutfattade meningar som finns om rasen. Det kan bli mer än tröttsamt. Så nu tänker jag skriva av mig lite frustration här.

Den engelska staffordshire bullterriern togs fram för att döda råttor i gruvor. Stor käft, kraftiga käkar och låg muskulös kropp är idealiskt. Men visste du att även chihuahuan avlades fram just som råttdödare - men då i mexikanska hus, och under husgrunder? Jojomen.
Så gott som alla tamraser är framtagna av människan för ett specifikt ändamål. Det gör också ofta att liknande grupper människor skaffar liknande hundras, och beroende på vilken stereotyp ägaren är får man också en bild av rasen. Att en hund ofta på något sätt liknar sin ägare är ju inte bara nys...
Därför har det länge funnits minst en "negativ" ras, som media gärna skriver om, och som "fel" ägare kanske gärna skaffar. På 80-talet var det schäfern - den hemlöse drogmissbrukarens följeslagare. Men så upptäckte polisen vad bra schäfern var, så den höjdes i status. Sen kom rottweilern - "dödarhunden". Det finns till och med en skräckfilm om en mördande hund som heter "Rottweiler".

Och visst, Rottweilern har mycket kamp i sig, så det går alldeles utmärkt att träna en rottis till att vara en helt förfärlig vovve. Men det går också att ha en rottis som bästa vän. Och nu är det pitbullen som är den "farliga kamphunden".
(Rolff ligger just nu vid mina fötter och sover, och jag har himla svårt att se honom som skrämmande... )
Men okej, på samma sätt som schäfern tränas lättare att vakta än många andra hundar, är det lätt att trigga kampen i staffar, pitbulls och rottweilers, men vet ni vad? Vi jobbar stenhårt på att träna Bort de dragen hos Rolff! För alla ägare till "kamphundar" kampas inte med dem alls. Chockerande va?
Nu råkar vi ha en tonåring, som inte direkt är färdiglärd på hur man umgås med andra hanhundar utan att det blir dominanskamp på blodigt allvar helt plötsligt, men jag har koll på det och släpper honom inte i närheten av situationer jag inte kan kontrollera. Tro mig.
Så nu till dagens "Men va i helvete människa..."

Jag är ute och går med lagom exalterad, stressad vovve. Vovvven Rolff får syn på en Fet labradortik som stånkar sig uppför en backe med lika korpulent dam i släptåg bakom sig. Med puff och stön kommer de närmare. Rolff gillar att få hälsa på tikar, och det är jättebra träning för honom när andra hundar lär honom hundetikett, så på långt avstånd ropar jag till puffande damen: "Han är en lite ivrig tonåringskille den här, men kan han få hälsa på din tik?"
Damen stannar, ber sin hund att sitta, säger åt sin hund att sitta, ryter "SITT!" och tjocka hunden sätter sig. "Nja, din hund ser ju inte så vänlig ut!" svarar hon. Jag suckar inombords och svarar glatt att "Jo, alltså han är bara ivrig. Kan som sagt vara lite påflugen, men då kanske din hund kan säga åt honom att lugna ner sig? Det vore bra för honom."
Tanten suckar, tittar mig i ögonen och säger: "Men varför Skaffar du en sån hund! De är ju bara knäppa och våldsamma!"
Rolff sitter i det här läget snällt på rumpan som jag sagt åt honom, men sniffar förstås nyfiket och ivrigt åt tikens håll då hon står bara några meter ifrån honom. "Titta! Min hund vill ju inte alls hälsa på honom!" säger tanten och går förbi, medan hennes tik morrar åt den alldeles för ivrige tonåringen (Det skulle jag också gjort om en fjortis gläfste på Rolffs vis åt mig). "Vad bra då", svarar jag, "Då lärde han sig det!"

I efterhand kommer alla dräpande kommentarer jag kunde ha sagt nedramlande i huvudet. Kanske var det bra att jag höll mig vänlig och positiv för att inte ytterligare spä på tantens fördomar om min hund, men visst skulle jag ha frågat varför i hela fridens dagar hon av alla människor skaffar en ras som behöver mycket motion?

Apropå hundar och attityder så kan jag berätta en rolig historia till:
På åttiotalet genomförde tyska polisen en undersökning för att komma fram till vilken hundras som är mest lättränad på alla de kunskaper och egenskaper som passar en polishund. Resultatet blev Kungspudel, men det förstod ju vem som helst att polisen inte kunde visa sig på gatorna med pudlar... Fel attityd helt enkelt, och så valde man nummer två på listan i stället - schäfern.

ingen panik...

...allt på en gång.

Plötsligt finns mycket att blogga!
Helgen som gick sjöng jag garnets lov på DreamKnit!
(Länk till GP:s bildspel om arrangemanget finns här)
För första gången anordnades DreamHack fast med garn och stickor - alltså DreamKnit. I dagarna tre i en fantastisk lokal på tredje Långgatan samlades stickerskorna i soffor, fåtöljer och i en stor gunga (som ramlade ner när jag satt i den. Jag skäms än, fast det inte var mitt fel). Tack alla som var där, och särskilt Tina och Josephine som såg till att det blev av! Jag kom hem med massor av inspiration och garnglädje!

Under träffen gjorde jag klart min senaste top-down raglan enligt eget mönster, och den här gången har jag verkligen försökt göra nog med anteckningar för att kunna dela med mig av ett MÖNSTER snart! Vi får se hur det går med den saken, men jag menar verkligen vad jag säger!
Den blev superfin, och jag återkommer med foton på smaskigt vacker, rosa mosstickning.

Jag har sålt smycken sen sist, så jag jobbar med att få upp resten av de härliga svamp-pusselbitarna etsy-shoppen. Denna gång halsband. Ni stickerskor har väl sett att en av broscherna jag lagt upp har en bild av en mal på sig! Jätterolig liten brosch att ha på stickade plagg i ull förstås!

Jag har en massa att skriva om söta hunden också. Foton på stickat som ska knäppas, mönster som ska skrivas, funderingar som ska formuleras... Jag får nog säga att jag återkommer med mera snart!