bröllop

Det var en helg i juni 2009 och jag hade åkt tåg i åttio mil för att få dela en magisk dag med ett brudpar. Moster gifte sig, och det var alldeles fantastiskt. Vår familj har med tiden blivit en sådan där "modern" familj där det behövs minst tre dimensioner för att rita släktträdet. Det gör att det blir lite besvärligt att förklara vilka som var där, men det enklaste sättet är väl att säga "de närmaste" på vardera halvan av släkten... Jag och mamma var där från vår släktträdskvist. Men det var framför allt under presentöppningen som det sattes ord på just det här brudparets magi. Det kom lyckönskningar från brudens före detta man, och brudgummens före detta svärsystrar. Det öppnades presenter från bonusbarn och bonusbarnbarn, och det häftiga är att i det här fallet finns det inga konflikter kring alla dessa nya och gamla släktband alls!

Bröllopet var fantastiskt vackert i fantastiska lilla Skeppshamns Kapell på Åstön utanför Sundsvall. Festen var fantastisk i deras fantastiska stuga på samma ö. Maten var fantastisk. Tårtan var fantastisk. Att träffa alla var fantastiskt. Tack moster för en fantastisk helg!

De små gubbarna på bröllopstårtan hade jag fått äran att knåpa ihop. Jag tycker de blev rätt söta!

Min moster och hennes man är så där uppenbarligen gjorda för varandra, och helgen blev lika magisk som de är tillsammans. Första gången jag träffade hennes man kände jag mest att "Ja, det är klart". Första gången man träffar dem känns det, trots att man vet motsatsen, som om de varit ett par hela livet.

Grattis moster! Grattis till magin du hittat och livet du skapat dig. Den varma, nära familj ni samlade kring er på bröllopet bevisade att släktband är något man skapar, inte nåt man råkar få i dna-spiraler.

Ett släktband som känns märkligt starkt, trots att vi träffas så sällan är det jag har till kusinen som tagit de fina bilderna i det här inlägget. Det sägs att vi var som systrar när vi var väldigt små, och på något sätt faller vi tillbaka i detta "systerskap" även om det ibland går år mellan träffarna. Tågresan hem i varandras sällskap var precis så fnissigt rolig som man kan föreställa sig! Tack kusin för att du är du, vem du än är och blir!