mest födelsedag, men även lite annat

Kissemissarna är dåliga på att fastna på kort. Antingen har man händerna fulla när man gosar med dem, och då får kameran inte plats, eller så har de sådan fart att det blir suddigt. Jag lyckades fånga Quisling på kort igår, men Larsson syns inte på något foto som annat än en svart, suddig skugga på väg ut ur bilden.

Jag har fyllt år, och vilken fölsedag det var! Älskling väckte med frukost på sängen - messmör på vörtbröd, kaffe och hallonsaft, och ett levande ljus i hjärtformade ljusstaken. Kärlek. Och så fick jag paket! Och det var inga dåliga presenter!

Både älskling och mamma har förstått min vilja att utvecklas i handarbetet, så jag fick KnitPros virknålsset av bägge två! Bytte dock det ena mot julspecial-kitet med plaststickor i olika färger och det verkar mycket lovande. Älskling hade dessutom köpt två härvor Malabrigo Lace - i två olika färger för att poängtera att jag fick byta till vilka färger jag ville... Som ni hör var jag tvungen att hälsa på hos Deisy Design för att reda ut det här med presenterna, och väl där får jag höra hur Älskling har diskuterat presenten i garnaffären på ett sätt som fick hjärtat att bulta ännu lite mer! Mera kärlek! Och hos Deisy hade man specialpris på Drops Delight - det nya strumpgarnet, så jag tyckte jag måste prova. Fyra nystan mysigt lila-skiftande plockade jag på mig, men dem ville inte L ta betalt för! Jag fick dem i födelsedagspresent! Jag tror det är så man vet att man blivit en riktig stammis i en butik?

Mamma gav mig inte bara virknålar, utan även presentkort hos Marias Garn inför nästa Stockholmsbesök, presentkort på Gudrun Sjödén och ett par vackra knästrumpor som jag sitter och vickar på tårna i nu.

I brevlådan låg ett paket till - från min Hemlis-kompis, som skickade decemberpaketet tidigt, för att matcha födelsedagen! Tre lyxiga, tegelfärgade alpackanystan låg det i! Mumma! (Nu vet jag redan vem min hemlis är, men det gör inget alls, då det är en Mycket Bra Hemlis-vän att ha!)

Här är hela födelsedagshärligheten, från Älskling, mamma, Deisy Design och Hemlisvännen:

Sedan har jag fått en avi om att ytterligare ett paket finns att hämta på posten, och Älsklings föräldrar bjöd på mysig middag och paket igår de också! Jag är så bortskämd! Av de paketen vill jag särskilt nämna förklädet jag just hängt upp i köket, som "svärmor" (Nej, jag är inte gift - än) sytt! Detaljerna är i ett Stig Lindberg-tyg som gör förklädet så himla "jag"!

TACK alla som förgyllde min födelsedag med gratulationer och paket. Jag känner mig mäkta bortskämd med både kärlek, omtanke, garn och andra presenter. Det är nästan skamligt hur bra jag har det.

Imorgon är det första advent, och då tänder vi en massa mys i huset här! Bland annat första ljuset i min hemmabyggda adventsljusstake som står på vedspisen. Rosetter i röd silke-tweed och röda siffror jag en gång fick med som bonus vid ett köp från etsy.

Önskar att jag även hunnit fota dagens pyssel... Jag har klätt om min farmors sypall, och en älskad liten möbel ser nu mindre sliten ut, och är i stället glatt, röd och vitprickig! En humörshöjare helt klart.

Larsson och Quisling

Det saknas foton från mitt liv just nu. Stickande damer på kurs hade kunnat fastna på bild, om jag hade haft kameran med mig. Kattungarna gör sitt bästa för att slippa synas alls hittills, så bilder på dem kommer väl när de stursknat till lite och vågar komma fram ur gömslena...

Två kattungar flyttade alltså in igår. Rolff är inte hemma förrän på fredag, så de har god tid på sig att hitta alla husets gömställen innan han eventuellt skrämmer livet ur dem... Larsson är helsvart. Han är den planerade katten som hetat Larsson ända sedan idén om att han skulle bli vår dök upp. Den andra kattungen är mycket ljust grå, med lite mörkare öron och nos, och är en högst oplanerad bonus. Men när det är ett syskon kvar i en kull om tre kattungar finns inte mycket att göra. Hjärtat värkte till, och en liten Quisling fick också följa med. Larsson och Quisling alltså... Vi är antagligen inte riktigt kloka.

Jag försökte få sambo att gå med på att kalla dem Stickan och Nystan, men han tyckte inte det. Och för all del, de är ju hans katter också.

Stickande damerna på kurs undrar ni? eller så kanske ni inte undrar, men jag höll i vilket fall som helst kurs i att sticka enligt engelska mönster igår kväll, på Studieförbundet Vuxenskolan. Det gick bra, även om jag tycker varje gång att det är svårt att hamna i rätt tempo inför en blandad grupp. Några tycker det går för fort, och andra att det går för långsamt, nästan hur man än gör. Jag tror de flesta var nöjda i alla fall?

Om någon av damerna har hittat till min blog, kanske ni kan berätta här i kommentarerna om ni faktiskt är nöjda eller inte?

...men böckerna!

Jag skäms. Jag glömde böckerna. Jag lade ut en önskelista på min blog, och jag glömde böckerna. De där böckerna som jag ångrar varje år att jag glömde att skriva på önskelistan. Men nu är jag dessutom nybliven torpägare - och har ett nytt hobbyrum. Och det betyder att det är vissa böcker jag snart inte klarar mig utan.

Ergo: Önskelistebilaga 1:

Böcker.

Jag önskar mig (utan inbördes ordning):

Britt-Marie Christofferssons fantastiska stickbok

Husbibeln

Tapetboken

Knitting on the edge

Knitting over the edge

(Jag fick "...beyond the edge" förra julen och den gav mersmak)

Så renoveras torp och gårdar (duh!)

... och alla andra fantastiska stick- och hus-böcker, som just nu är de som står högst i kurs på intresselistan.

Lägg till detta även fina bastutillbehör (Nåt å skrubbe me. Nåt å tvåle me. Nåt å bli ren me.) och en trädgårdstomte, så tror jag vi nästan är klara sen. Nästan.

Eller kan man få presentkort på loppis?

(Och nätet är så långsamt här hemma just nu, så att adlibris-länka böckerna som jag hade tänkt tar en evighet, så det får vara)

Skit också. Det är någon som har snott min idé...

dilemma på kanten

Min jättegröna mössa är färdigstickad, med undantag för kanten. Hade tänkt mig en knallröd I-cord för att verkligen få den att lysa... Men så började jag fundera. Jag har ju knallrött hår, som skulle se mindre knallrött ut bredvid en knallröd kant. Så nu undrar jag vad det ska vara för kant egentligen? Vad tycker ni?

Mojäng

Vi har en Mojäng. Den är helt oumbärlig, Sambo vet inte varifrån han fått den och vi kallar den bara "Mojängen". Är det någon som känner igen den och vet var man får tag på fler? Jag är beredd att köpa styv ståltråd och börja tillverka snart! Mojängen är nämligen en helig pryl i vårt kök. Ligger den på fel ställe ropar någon av oss, utan undantag, nästa gång det är dags att laga mat:

- Älskling! Var är mojängen!?

Men det går inte att få tag på någon extra. Jag har aldrig sett en Mojäng någon annan stans än i vårt kök...

Så här ser Mojängen ut:

Och så här använder man Mojängen:

När man lägger locket på grytan med mojängen hängande på grytans kant, bildas en liten glipa. Vet ni vad det betyder? Inget kokar över!

spontan present

Idag fick jag en fantastisk present!

Sprang på stickerskan I av en slump i Uddevalla, och hon hade sex nystan garn i "fel färg" som hon tyckte jag kunde få, då hon känner till min faiblesse för chokladbrunt. Men nu var det ju inte vilket garn som helst heller, utan sex nystan Rowan Pure Wool 4ply i ett material-kit. Nu kommer jag nog inte att sticka mönstret som följde med, men garnet är ljuvligt!

Tusen tack I! Spontan snällhet av det här slaget värmer något oerhört!

några hörn

Här är ett hörn av tomten. Tomtgränspinnen står till vänster där. Och så ser man hur stort vårt gärde är. Ganska precis där jag står här, brukar rådjuren stå varje kväll och beta...

I ett annat hörn av tomten ligger resterna från något som stod här fram till 1700talet ungefär. Rester av vägarna från den tiden bildar fortfarande ett nät av breda mossiga stigar runt ägorna. Här och var med en murad vägg, vägbank eller liten vinkel.

Här är ladan och ladan. Alltså fågelbordet i förgrunden är ganska lik ladan i bakgrunden. Växthuset är byggt av gamla fönster som bytts i huset, och där inne klättrar en fantastisk vinranka omkring.

Här är ett hörn av vardagsrummet med drömtapet, täljstenskamin, vedkorg och vovve. Mysigt värre.

Och till sist mitt nysorterade hörn på hobbyrumsbordet. Pryttlar i prickiga lådor och farmors knappar i fina burkar.

Fick just ett mail från Ulrika där min hemliga vän avslöjades! Hurra! Det ska bli så roligt! Jag ser verkligen fram emot att skämma bort min hemlis-kompis lite!

hemma

Till slut sitter jag med en dator i knät, en halvtimme att ”slå ihjäl” och en massa bloggande som aldrig blir gjort.

Det har varit en händelserik tid. Jag har presenterat småbitar ur veckor som kan vara de mest innehållsrika någonsin hittills, och när jag har haft bloggtid har jag ägnat mig åt utmaningen (So You Think You Can Knit) för att få tänka på annat en stund. Men nu mina vänner är det er, och mitt eget livs tur.

Vi börjar bo in oss, i ett torp som fortfarande känns magiskt, otroligt… ja, overkligt. Men det är på riktigt. Det sprakar i kaminer och kakelugn mest hela tiden. Nästan varje dag kan vi sätta upp en hylla till, lägga ytterligare saker på sin plats. Nu i kväll har jag satt upp några tavlor äntligen.

Det saknas hyllplan i garderoben, och mycket ligger fortfarande i väskor och säckar. Hyllor till lite här och var ska köpas, målas och sättas upp innan den, den och den lådan kan packas upp. Men mycket står där det ska. Mitt alldeles egna kontor och hobbyrum börjar ta form. Jag väntar bara på att den perfekta lilla loppisfynd-fåtöljen ska hitta mig, så blir ytterligare ett hörn helt färdigt. Men, i stället för att jag beskriver alltihopa i ord, så får ni fortsätta vänta på bilder, tills det känns mer färdigt…Eller så får ni komma och hälsa på!

Jag kunde med min nya fina dators kamera ta en bild på restgarnskorgen, på hobbybordet, i mitt rum.

Men jag ska leta reda på batteriladdaren till kameran, göra färdigt här och där, och sen, ska ni se, blir det bilder.

På tomten bor en rådjursfamilj. De står där nästan varje kväll och betar ute på vårt gärde. I går kväll skrämde jag och en av killingarna nästan livet ur varann, när jag klev ut på trappen och killingen stod cirka tre meter bort. När vi svängde upp på vår avtagsväg häromdagen slog en uggla ut vingarna och tog till flykten alldeles till vänster om bilen. Idag såg jag och hunden en hare. Vi har satt upp ett fågelbord (en miniatyr av vår lada nästan) och fyllt med frön och nötter, i hopp om att få stå i köksfönstret och kika på småfåglar. Det blir till att skaffa en fågelatlas – men talltita har vi redan identifierat.

Idag tog jag bussen till pendeln till bussen hem. Det var en lugn resa, som gick förbi andra människors drömtorp, plockade upp skolbarn och stannade här och där... Busschauffören kände väl till vår lilla busskur, som egentligen inte är någon officiell hållplats, så jag blev avsläppt nere på vägen, alldeles intill huset.

"Hej herr busschaufför! Känner du till den lilla rödmålade busskuren alldeles efter hållplatsen bortanför den lilla sjön? Där skulle jag vilja kliva av?"

"Jamen då ordnar vi det! Välkommen på Bussen!"

Det här är en märklig text, för även om ord följer på ord så känns det som om jag inte säger någonting. För hur beskriver man torpet, utan att det bara handlar om rödmålade väggar och vita knutar, fönster, dörrar, möbler, tavlor, rådjur, bussar, ting… när det är känslan av hur detta är Hemma jag vill förmedla.

Vår plats på jorden.
Vi bor här.
Hemma.

Annas tävling

Anna lottar ut fantastiskt garn i sin tävling!
Min konstigaste garndröm kan du läsa om i kommentar nummer 70!

Dåligt humör höll på att förstöra eftermiddagen, men fisksoppa, ett glas vitt vin, en uggla vid uppfarten, nya fina vedkorgar och fina helgplaner lyfte mungiporna igen.

jättegrön

Den blir grön. Jättegrön. Garnet är ett loppisfynd, och det är lite styvt, så vi får se hur det blir med passformen, men jag kunde inte motstå den gröna färgen.

Mönstret är Miller's Hat av Kirsten Kapur.

nästa station: Floda

Idag åkte jag pendeltåg.

Jag är en pendlare.

Det gick bra. Även om tanten mittemot bokstavligen ställde sin stora påse i mitt knä, och flickorna bredvid hade en så urbota dum konversation att öronen nästan blödde... Ändå kittlade det lite mysigt i maggropen när jag klev av i Floda och tänkte "Hemma!"

äcklet

Varning till känsliga läsare: Följande text innehåller äckliga saker!

Mysiga söndagen i torpet började inte så bra.

Först väckte vovven mig klockan tre i natt, och jag kände genast att det var akut, så det var bara att masa sig upp och släppa ut. Det händer verkligen inte ofta, så jag oroade mig lite för om han mådde dåligt... Men han kom snällt in igen efter att ha uträttat lite behov och jag kunde somna om.

Sedan kom han och väckte mig i morse igen, men den här gången var jag säker på att det bara hade att göra med att han hade tråkigt, och det var ljust ute. "Sovmorgon!" mumlade jag och somnade om. Det skulle jag inte ha gjort...

En trappa ner luktade det illa. Jag räknade tre spyor och två högar som kommit ur andra änden på hunden. Till hans försvar försökte han faktiskt få mig att släppa ut honom, men nu satt han och skämdes över de stinkande högarna inomhus i stället.

Blä.

Rolff mår bättre, men är utmattad. Vi vet precis vad som hände, då han hälsade på hos sambos föräldrar igår och föråt sig på torrfoder och kattmat. Här hemma får han ju mat på bestämda tider och tömmer skålen. Där står maten framme, så han äter... och äter... Dessutom hade han tuggat på ett ben, och hade således mycket att kräkas upp. Hurra...

Men nu är allt äckligt borta, golvet såpat, huset vädrat och jag är lättad.

inte färdig

Jag hittade kameran, och tänkte ta några husbilder. Men det står lådor och kassar överallt, så jag vill liksom inte visa upp det förrän det är lite färdigt och lite som det ska vara.

Något som verkligen är som det ska vara är utsikten från sovrummet. Jag vaknar med blicken i trädtopparna och trivs!
Och närman är sjuk orkar man inte bära så många tunga lådor och kassar, men garnnystan orkar man lyfta! Så innan resten av rummet är klart är garnerna sorterade i sitt skåp.

tassar

Det är sagt att det ska flytta in fler små mjuka tassar i vårt hem. Åtta stycken tassar verkar det bli - fördelade på två katter.

Jag har aldrig haft katt. Jag har alltid varit allergisk. Jag är fortfarande allergisk, men det är oändligt mycket bättre. Nu är planen att de får vara inne om de vill, men att vi gör i ordning så att de även trivs i ett eget krypin i ladan. Så får vi se hur det går.

De två små bor hos sin mamma ännu. Kanske blir det bara en av dem. Kanske två. Kanske blir det massa söta kattungebilder även i den här bloggen...
Det finns risk för det.
Men var i katten är den där kamerasladden...

visalisa blir ännu gladare av...

Sillens discostickning!

visalisa blir glad av...

...googles humor och kakmonstret!

önskelista

Födelsedag och jul är på ingående och mamma ville ha en önskelista. Jag är hemma sjuk och är ytterst självömkande och självupptagen, så här kommer min önskelista till allmän beskådan:

Kaffenörden i mig längtar efter att få blomma ut nu, så högst upp står en espressomaskin och en Don Pedro. Sedan önskar jag mig/ vi oss snygga lakan och påslakan i lite bättre kvalitet än allt trådslitet vi har. Gärna i färgskalorna brungrå, grön och vit.
Det skulle också vara roligt att någon gång gnugga sig torr med handdukar av lite finare sort.

Egen punkt på listan får önskemålet: Inga prydnadspyntsaker! Vi har ett överflöd.

Vidare önskar jag att jag/vi hade:
-minst två fina, stora vedkorgar
-långsmala trasmattor med vit grundfärg.
-fler vackra garner
-fler fina stickböcker
-KnitPros julutgåve-set med trälåda
-KnitPros virknålsset
-mörk lingonrött linnetyg att sy vackra saker av
-en vattenkokare
-bernadotte-vispskålar i vitt eller rött

...men som vanligt blir jag allra gladast av andras glädje, av omtanke och av överraskningar.

Jag hittar inte kameran! Men det kommer bilder så fort den är hittad och några hörn är färdig-inredda.