lolQuisling

Det är roligt att ha katter. Om ni har missat fenomenet lolcats så kan det vara svårt att förstå hur mycket vi vrider oss av skratt åt katternas poser, minspel och lekar här hemma...

Idag lyckades jag fånga Quisling i två tydliga lolcat-situationer:

"Katthult! Tåget är på väg till KATTHULT!!!"

{Rolig bildtext som syftar till att katten har huvudvärk}

(Kom gärna med förslag!)

bygga stash

Jag har fått ett UNDERBART paket av min hemlis (Ja, jag vet vem hon är, men jag njuter av att bli lite bortskämd av just henne), men måste skämmas. Jag har på fyra dagar inte lyckats ta en vettig bild av det ljuvliga innehållet. En mjuk, mjuk, mjuk härva Posh Yarn Diana i en nästan odefinierbart skiftande färg mellan grön, beige och lila.

I samma paket låg en shoppingkasse. Svart med vita prickar! Hurra! Den är så jag och så fin! Fick även servetter och små doftljus, som jag tänker duka med när vi ska ha en mysig middag någon dag.

Sedan har jag köpt garn av Efva, som färgat en nyans hon kallar Machiato, och hon hade ju lagt upp en jättefin bild på härvan jag köpte... Så den snodde jag och lade här. Den är lika fin i verkligheten, men även mjuk och på riktigt!

Sedan gjorde jag faktiskt som Mia sade och stalkade Madelinetosh's etsy-sida ett par dagar... Det ledde till att jag kastade mig över en härva 2bloomsbury (dark) - tosh merino light"! Och så här i efterhand ångrar jag att jag inte köpte två. De bör dimpa ner i brevlådan när som helst. Det pirrar i fingrarna av förväntan nu.

OS-förberedelserna går vidare. Jag ska sticka en Citron i knallgrön Angorett som jag köpt från Liene. Det blir en fantastisk stickning i en stressig tid, då den ska bli pendel- och väntetidsstickning. Jag hoppas jag hinner se lite av vad några svenskar lyckas åstadkomma i OS också. Heja heja!

Jag ska skriva ett riktigt Stickbloggs-inlägg om garn jag fått, garn jag köpt och garn jag beställt... Men bilderna blev så kassa att ni får vänta tills jag kan få till nåt vettigt i bildväg.

sju saker...

Gina (edit 2 feb: och nu tre till!) har givit mig en utmärkelse! Jag fick en liten kommentar om att hon gillar min blog, och sånt blir man ju jätteglad att höra! Nu var det ju en sån här "gör ditt och länka datt och skicka vidare dutt", och sådana har jag lovat mig för länge sedan att inte medverka i. Så alla som tycker det verkar roligt att avslöja sju saker om sig själva (Det var ditt man skulle göra) är härmed uppmanade att göra det - om ni vill.

Mina sju avslöjanden lyder så här:

1. Jag kan vara grymt effektiv, om jag bara sätter igång. Men jag kan vara olidligt lat ända tills det är bråttom... Att man aldrig lär sig?

2. Jag har tusen idéer i mitt huvud. Jämt. Men de flesta är bara ren galenskap.

3. Jag föddes med en extra stortå på höger fot, och trots att den är borta kommer mina fötter aldrig att vara riktigt som de ska...

4. Jag lärde mig kauka (kula) en gång, men är hiskeligt otränad. Flera gånger i veckan tittar jag ut över vår natur och önskar att jag vågade ta i ordentligt igen. I sommar ska det övas...

5. Jag hatade syslöjd i skolan. Garn, tyg och nål och sticka var mina svurna fiender.

6. Jag kommer alltid att tycka att du är bättre än jag, fastän jag börjar lära mig att jag kan vara ganska bra jag också.

7. Hade någon sagt till mig för tre år sedan att jag skulle bo i ett torp i Tollered med en älskad sambo, sex husdjur och en månadslön hade jag bara skrattat åt deras fantasier.

koftkärlek

Jag är inte helt kompis med nya kameran ännu, men sambo lyckades knäppa en ganska kall bild, som trots lite oskärpa visar hur mycket jag gillar min nya kofta!

I övriga nyheter hade vi en trevlig söndag med goda vänner på besök. Å hade med sig ett par stickade tofflor "i stället för en blomma". En fantastisk idé som jag är mycket tacksam över, då gästtofflor är något jag försöker samla på i torpet... Tack igen för dem!

bruna koftan

Jag har stickat en kofta! Det är Vivian av Ysolda Teague och jag är kär som en förälskad tonåring i den! Jag blir glad av att se den och jag är omåttligt stolt. Den har nämligen varit, minst sagt, ett äventyr. Jag hade inte nog med garn, och bestämde mig för att sticka ärmarna i en mörkare nyinköpt ton (Oh, så snyggt det blev - och med sadelisättningen över axeln... mm) och stickade glatt två av de vackraste ärmar jag någonsin haft mönster på.

Mosstickning i Araucania Nature Wool rekommenderas varmt. Men så skulle ju ärmarna stickas ihop med två framstycken och en rygg, och jag har ju inte stickat något vettigt i intarsia-teknik tidigare... Men det fanns ingen återvändo. Garnet tvinnades om varann och fem nystan ville vara med och leka, samtidigt som det skulle minskas - på samma ställe!

Sen kom bakslaget! Ysolda har gjort fel! Jag skulle minska runt oket, och mönstret sade att jag skulle sticka fram till markören och sedan minska, i alla fyra minskningarna... Men då skulle jag ju ha minskat i spiral? Och då stickningen just då, och just där, var ett virrvarr av trådar, gjorde jag fel, fel igen, ilska, fel igen, hopplöshet... Där låg koftan. I korgen. Hatad. Längtad efter.

Jag ryckte upp mig och tänkte till, och här är den.

Nu väntar jag bara på dagsljus då både jag och sambo är hemma, så vi kan ta lite fina bilder när jag har den på!

ravelympics - Jag är med!

I väntan på ett annat inlägg, vill jag bara meddela att det äntligen blivit dags igen! Vinter-OS är lika med sticknings-OS och jag har förstås gått med i

och ska sticka så det glöder (när jag hinner) under OS. Nu ska jag bara välja gren...

Hunden åt upp den...

Jag ringde hem i fredags eftermiddag, för att berätta att jag kom med ett tåg senare än planerat. Vi skulle få gäster och tidsplanen var redan lite tight. Ville inte spräcka planeringen... Sambo svarar.

Sambo: Hej. Vi har ingen middag.

Jag: Va? Hur? Vad menar du?

Sambo: Hund*** (lång harang svordomar här)

Sambo hade lagt fram en stor fin lammbog att tina, och sedan åkt iväg för att handla ingredienser till en potatisgratäng jag skulle göra. När han kom hem hade hunden ätit sig mätt på lamm.

Han har aldrig stulit mat förr, och jag kunde ju inte låta bli att skratta. "Hunden åt upp den" låter som ett så klassiskt skämt... Jag ringde gästerna, förklarade att vi var lite försenade, och fick ett gapskratt i luren. Vi åkte in i Floda och handlade en fläskfilé, och det blev en jättegod middag ändå, och vi hade en fantastiskt trevlig fredagskväll, med fantastiska gäster! Ni är så välkomna tillbaka!

habegär

Jag har massor att blogga, och ingen skrivinspiration, så medan den växer till sig så vill jag bara berätta om mitt habegär efter härvan som Solfjäder-bloggen lottar ut! Den ser magiskt vacker ut! Jag gillar den här trenden med utlottningar i stickbloggarna, för nån gång måste det väl vara min tur att vinna va?

inch

Min egen julklapp till mig själv, tack vare skatteåterbäring, var en ny kamera. Den hjälper mig att visa er en annan liten julklapp till mig själv: Dessa örhängen - exakt en inch långa. "Perfect for architects or knitters" stod det om dem. Hur skulle jag ha kunnat låta bli att köpa dem då?

Fina va?

Vitt

Det är fint ute. Man öppnar ytterdörren och ler.

Vitt. Vitt. Vitt.

Jag hade inga skor på fötterna, så jag nöjde mig med vyerna från ytterdörren. Det blev inte illa bara det. Jag ska snart ge mig ut och ta några djupa, kalla andetag och njuta lite till.

Lilla Q vill också vara med i bloggen, så här är hon.

Alla andra sammanfattar året eller decenniet som gått i sina bloggar. Jag försöker formulera nåt och inser att det blev alldeles för stort och känslosamt alltihopa... Jag bär det inom mig tills det formulerat sig i något slags sammanfattat format.

Larsson

Jag fick fint besök vid datorn när jag satt och jobbade, och det bjöds på en hittills helt unik möjlighet att fotografera vaken, och stillasittande Larsson.

stickning på torpet

Åtta stickerskor och en stickerskas son, två katter, en hund, en ödla och två ormar. Det är vad som fanns i vårt torp hela eftermiddagen igår. Jag är helt kass på att ta fram kameran när jag borde, så några bilder lyckades jag inte ta. Men jag hade stolt på mig mina nya muddar jag stickat åt mig:

(Mönster: Annas Muddar. Garn: Malabrigo, merino silky)

Och jag stickade ett par muddar åt sambon, då vi lätt småfryser när kaminerna slocknar här i huset. Ute är det nämligen gudomligt vacker, snötäckt vinter. (Det borde jag också ta en massa bilder på innan det smälter bort).

Sambons muddar var ett par tokenkla resår-band i fantastiskt Koigu-garn. Han har dem på sig idag, utan att jag bett honom, så det var nog lyckat. Mönster? Nej, det hittade jag på bara.

Vi hade i alla fall gudomligt trevligt igår (TACK alla som kom!) och knytkalas-idén blev jättelyckad med en värmande gulasch, hembakt bröd, smaskiga pajer och chokladkaka till efterrätt. Och så pajjade diskmaskinen förstås när jag för en gångs skull hade disk efter nio personer. Och så funkade diskmaskinen så klart alldeles utmärkt när sambon kom hem och skulle undersöka felet. Är det inte typiskt?

Hur som helst var det så lyckat och trevligt igår att jag redan nu vill flagga för att jag måste anordna stor torpstickningshelg i sommar! Börjar ladda redan.

Nu försöker jag vinna finfint garn igen! Den här gången är det här man kan vinna...