bruna koftan

Jag har stickat en kofta! Det är Vivian av Ysolda Teague och jag är kär som en förälskad tonåring i den! Jag blir glad av att se den och jag är omåttligt stolt. Den har nämligen varit, minst sagt, ett äventyr. Jag hade inte nog med garn, och bestämde mig för att sticka ärmarna i en mörkare nyinköpt ton (Oh, så snyggt det blev - och med sadelisättningen över axeln... mm) och stickade glatt två av de vackraste ärmar jag någonsin haft mönster på.

Mosstickning i Araucania Nature Wool rekommenderas varmt. Men så skulle ju ärmarna stickas ihop med två framstycken och en rygg, och jag har ju inte stickat något vettigt i intarsia-teknik tidigare... Men det fanns ingen återvändo. Garnet tvinnades om varann och fem nystan ville vara med och leka, samtidigt som det skulle minskas - på samma ställe!

Sen kom bakslaget! Ysolda har gjort fel! Jag skulle minska runt oket, och mönstret sade att jag skulle sticka fram till markören och sedan minska, i alla fyra minskningarna... Men då skulle jag ju ha minskat i spiral? Och då stickningen just då, och just där, var ett virrvarr av trådar, gjorde jag fel, fel igen, ilska, fel igen, hopplöshet... Där låg koftan. I korgen. Hatad. Längtad efter.

Jag ryckte upp mig och tänkte till, och här är den.

Nu väntar jag bara på dagsljus då både jag och sambo är hemma, så vi kan ta lite fina bilder när jag har den på!