Laminaria

Efter många om och men är min Laminaria klar! Och vilken sjal det är! Sextiotvå maskor från slutet på avmaskningsvarvet tog garnet slut. Via en räddningsaktion och en beställning från Marias Garn, kom mer garn med posten och igår kunde jag äntligen spänna upp det här olivgröna miraklet!

Uppdatering efter fråga om garnåtgång: Det var den andra härvan som tog slut i avmaskningen, så nu har jag nästan ett helt tredje nystan "över".

paket!

Åh! Jag fick paket från min hemlis igår, fyllt med omtanke! jag blev dock lite störd när jag försökte fotografera... Katterna tyckte sakerna skulle ligga på deras vis, inte på mitt. (Notera, förutom Quisling till höger, en svart tass i vänster bildkant.)

Nu ikväll har jag provat Laktristeet till mackan. Åh! Så himla gott! Jag försökte fota alla delar i det fantastiska paketet, men bäst tajmade presenten (Ett Prickigt Paraply!) användes en kvart efter att jag öppnat, och låg därför på nedervåningen när kameran var framme. Men så insåg jag att den lilla prickiga shoppingkassen (som på pricken matchar paraplyet! Eller på prickarna menar jag...) fick inte vara med på kort sist, så nu fick den ta paraplyets plats på fotot. I paketet låg också en utskrift av mönstret på Annas Axelvärmare, som också garnet passar till! Underbar omtanke! TACK!

Sambon fick dock syn på garnet och önskade sig genast något grönt, så axelvärmaren kanske blir i ett annat ännu grönare garn... Återstår att se!

Lemonett

Jag har gått i mål i min OS-stickning, med en Citron som blev större än de flesta andra citroner jag sett, men jag älskar min sjal!

Avmaskningen i Silky Merino var ett lyckat drag. Den är jättegrön, jättemjuk och jättefin! Hurra för min OS-Lemonett!

insnöad

Jag är insnöad på riktigt. Jag skulle teoretiskt sett kunna få ut vår andra bil... men det skulle ta alla krafter jag har och ca 2 timmar idogt skottande. Dessutom är pendeltågen 30-60 minuter sena eller helt inställda enligt Västtrafiks sida. Så här sitter jag med laptop i knät och jobbar hemifrån. Har haft handledningsmöte via telefon. Hunden vill ut och kissa men ångrar sig på tröskeln för att det är kallt. Katterna jagar möss - men inte i ladan, utan i köket. Mössen verkar också tycka att det är kallt, och så vitt jag förstår katterna så gömmer de sig under kylskåpet. Det är obeskrivligt vackert ute, och helst av allt skulle jag vilja att jag hade ett sånt där jobb man inte kan sköta hemifrån, så att jag var insnöad helt från jobbet... Då skulle jag inte ha datorn igång, utan vara påklädd i sju lager och vara ute i allt det vita.

Igår tände vi bastun och njöt. Tjugo grader minus ute, och 80 grader plus inne. Vedeldad bastu med pudersnö utanför. Ryggmassage i värmen och en kall öl. Då hade vi det nästan oförskämt bra.

Jag lade upp ett litet album över hur det såg ut här hemma efter det senaste snöfallet. Rolff bottnar inte längre utan provade hundsim i snötäcket... (klicka på texten för att få se albumet)

liten men söt

Ett litet extraprojekt. En liten leksak. Redan mycket älskad. Kan bero på att jag preparerade stoppningen med kattmynta... Kanske blir den sönderälskad ganska fort, men det var det banne mig värt. Färdig på en knapp timme.

kvadrupelsuccé och OS-terapi

Det är ett märkligt OS, för jag litar inte längre på någonting. I stället för att vara imponerad av planeringen, organisationen, storslagenheten, så har jag börjat utgå från att kurvor är feldoserade, staket felplacerade, banor felbyggda, skrällvinnare dopade, teknik trasig, bildproducenter dumma i huvudet (Skidskyttet! Hallå? Kan vi få se när de skjuter?!)...

Men det är fortfarande OS. Fantastiska prestationer, imponerande människor, bragder, medaljer, spänning...

Jag älskar OS.

Det gör inte min sambo.

Han har ett uppfriskande nytt perspektiv till det mesta, om han kan förmå sig att vila ögonen på TVskärmen en minut när det är tävlingar. Mannen vet inte skillnaden på slalom och storslalom. Han vet inte vem Pernilla Wiberg är och kan fortfarande skratta åt kombinationen skidor och gevär, så vi hittar glatt på nya kombinationssporter. Puckelmilen, rodelcross, störtcurling...

Den här morgonen tittade jag på Adrian Schultheiss konståkningsåk - och grät. Att göra sitt livs åk på OS. Ladda i fyra år för att göra det! Jag grät lite till. Showen, temat, tvångströjan, musikvalet... Bättre än alla andra! Jag grät lite till. Aftonbladet uppfann ordet kvadrupelsuccé.

Min kusin konstaterade i sin facebookstatus igår att hon är helt ointresserad av sport, men gråter till prestationer i OS. Det är något speciellt det här med fyra års väntan mellan loppen.

Och Anja. Ja, jag grät. Jag grät när hon var på väg mot silver i störtlopp. Jag skrek när hon kraschade. Jag grät när pappa Pärson konstaterade att "Hon kunn ha schlag ihjäl se". Jag grät när hon kom till start dagen efter. Jag grät när hon skrek av smärta medan hon åkte. Jag grät när hon gick i mål. Jag grät när hon tog ledningen efter slalomen. Jag grät när det såg ut som om hon skulle sluta fyra. Jag jublade åt Vonn när hon körde ur... Sen hade jag lite dåligt samvete för det. Och sen grät jag igen. Åt bronset. Bragden.

Jag blir verkligen alldeles tagen av OS-prestationer.

Sedan måste jag erkänna att jag helt sonika stjäl deltagarnas känslostormar för att lätta på mina egna ventiler. Allt det där jag stänger in - i stress, i oro, i vardagens små fadäser... - det släpper jag ut när Ferry dansar på prispallen. Eller när Ejeborg imiterar Stenmark. Eller när Helena Jonsson gråter.

Jag gråter av OS, men det är nyttig gråt. Så alla ni ointresserade ska veta att OS kan fungera som terapi, om man låter alla känslor spelen innehåller komma tillräckligt nära.

alla hjärtans dag...

...tassar förbi mig medan Hjärtat jobbar.

Jag OS-stickar, sätter ihop ett kompendium, jobbar, klappar hunden, eldar i kaminen, inreder hemmet, skottar snö, bär ved, stickar lite till, tittar på OS-sändningar, klappar en katt, klappar den andra katten, tinar middagen, ska snart laga middagen så att den är klar när Hjärtat kommer hem.

OS-stickningen består av två sjalar, men den ena är fortfarande lite hemlig. Den andra är en jättegrön Citron i angorett. Mjuk och härlig. Jag tror den kan bli en favorit i vårjackans stora krage...