pms-förbannad på idioter

Nej...

Det är fult att kalla folk för idioter, så jag väljer att säga att det var ”mindre pålästa” människor jag träffade på idag. Jag ska erkänna att jag inte var på mitt soligaste humör med mensvärk och yrsel i en ljuvlig illamående-cocktail, men det kändes allt lite som om alla stadens minst pålästa hade tryckt in sig i samma buss nummer 16 mellan Centralstationen och Chalmers…

Det började med kvinnan som prompt skulle sitta på yttersta sätet och sedan ojade sig och stånkade för varje medresenär hon fick resa sig för. Hon satt på kanten av sätet och spände rumpmusklerna för att inte ramla av. Och så rynkade hon på näsan. Åt alla. Det är ju förfärligt synd om fina damer vars fragila luktsinnen inte tål doften av folk, och som tvingas dela trånga utrymmen med såna där… såna där… människor! Uschaligen.

Sedan har vi flickorna med väldigt blont hår. Blondare än vad deras genetiska kod någonsin programmerat, och jag pratar alltså bara om hårfärg här. Även om andra insinuerade betydelser av ordet blond också hade kunnat appliceras på dessa två. Jag vill lägga till att båda var gamla nog att shoppa på Systemet - något som också framgick av deras samtal. Här är ett utdrag ur "flickornas" finkänsliga samtal, som hölls i ett röstläge anpassat för att ingen i bussen skulle missa ett endaste viktigt ord:

- Men asså som om det är mitt fel att han inte berättar allt för henne!

-Jag vet!

- Alltså om jag vill ha honom och han tar första steget, är det då upp till mig att ba ’men hallå är inte du ihop med [namn på annan person av kvinnokön]’ så att han glömmer mig? Då har dom två problem och det är inte upp till mig att lösa eller hur!

- Ja, det skulle ju ändå ta slut liksom…

- Precis! Men ändå ska hon hålla på så här och typ vara skitsur på MIG skitlänge…

Får du också lust att testa slagstyrkan i din raka höger? Tro mig, jag kände mig våldsbenägen efter bara tre hållplatser…

Ja, det hör till saken att jag är PMSig och hade ont och egentligen är en snäll och leende person, så kanske är min reaktion i vanliga fall att jag inte hör och ser sådana här människor, eller lyckas förklara bort deras beteende på något sätt. Men just idag var det min tur att irritera mig, när hänsynslöst dumm… jag menar mindre pålästa personer korsade min väg, eller rentav trampade på mina tår.

Japp. Han trampade mig på tårna. Bad inte om ursäkt, och knuffade sig fram till dörrarna så han kunde kliva av före mig, som skulle av på samma hållplats.

Och så regnade det också…

Imorgon är en annan dag. Tackochlov.