det vackra bordet

I svärföräldrarnas hem stod ett bord. Ett litet pelarbord med tre lådor. Eller ett Schatull som de kallade det. På det stod en klocka som nu pryder vårt matrum. Det var nära att bordet hamnade på loppis, men det klarade inte mitt hjärta, så det har bott hos oss. Det får inte plats hos oss utan har fått skämmas i ett hörn, men jag älskar det ju!

Rolff är också liten och nätt och fin i sin tröja, men titta på bordet!

Det är nybarock. Jag gissar sent 1800tal. Det är det perfekta lilla laptop-skrivbordet vi inte behöver, men har. Hela framstycket är fronten på en stor, dold låda. De två upphöjda hörnen baktill är också lådor man drar ut åt sidorna. Tokpraktisk, liten, nätt och vacker... Men den får inte plats här.

Så nu undrar vi om någon annan blir förtjust i det. Vi kan tänka oss att sälja det, men inga skambud tack. Jag har kikat runt och 1000 kronor vore billigt men okej. Om någon vi känner ser detta och skulle vilja ha det kan vi tänka oss att låta det bo någon annanstans på obestämd tid, så länge vi får hälsa på det ibland. För det behöver få pryda en plats igen. Inte skämmas i ett hörn utan att egentligen få plats...

UPPDATERING! Bordet har hittat ett nytt hem och flyttar dit så fort dess nya matte kan hämta! Hurra!

(Jag kommer nog inte att skriva nån årskrönika, men någon liten betraktelse om tid och år och sånt blir det nog. Nästa år.)