Jag skulle kunna ta (ännu) en bild av mina stickningar. För stickning är meditation. Men i stället väljer jag ett hörn av vår tomt där jag har svårt att gå förbi. Här måste man stanna. Här tar man ett extra lugnt andetag. Här njuter man av nuet lite extra. Ett hörn som är ett rum, med en gammal mossbevuxen stenmur som fondvägg och med träden som pelare i en mäktig sal som inramar en intim liten vrå...
Ett meditativt rum.
Åh, så vackert!
SvaraRaderaHäftigt man kan lätt förstå varför du stannar där :-)
SvaraRadera