tack för hippan

Igår skulle jag ta en kaffe med en vän efter jobbet. Fullspäckad fredag. Trött efter en känslosam vecka. Mycket i huvudet. Vännen hämtade mig och jag sade "Kaffe?! Jag vill ha kaffe!"

Det ordnades kaffe till mig (efter en trasig termos och lite trassel och skratt), men jag fick så mycket mer än så. En liten möhippe-kidnappning med några närmaste. Jag har ju spridit ut en del av mina närmaste över landet, så jag gör det ju inte lätt för er vänner för sånt här... Men det blev så himla lagom. Litet, lugnt, gapskrattande och omtänksamt.

Mina vänner vet att om de hade ställt mig på stan med uppdrag att sälja kyssar eller spökat ut mig och dragit runt mig i ögonbindel hade jag inte tyckt om dem. Alls. Inte min grej. Nej, det blev en kväll av umgås och trivas. Perfekt.

Vi tog båten till Styrsö efter en picknick med laxmackor och take-away-kaffe. På Styrsö fick jag gå keramik-kurs! Äntligen! Det här är nåt jag verkligen skulle vilja kunna och ha möjlighet att pyssla med ibland. Det är inte så lätt som det ser ut att dreja...

Jisses vad snett och vint det blir väldigt lätt! När vi var klara valde jag inte den finaste lilla skålen, utan den snedaste. Den kommer att brännas och glaseras innan jag får den så småningom. Jag ville stoppa in så många minnen jag kunde från den där stunden i den, så det blir en rolig mojäng att ha!
Sen åkte vi hem till vännen K och åt en lammstek och drack vin och gapskrattade ett par timmar till. Jag hade inte kunnat önska mig en mer omtänksam liten möhippa! TACK!