hejdå 2012

Jag gillar att läsa andras årskrönikor i bloggarna. Jag har nu börjat på en egen kanske fem gånger sedan igår. Det blir inte bra. Jag vill mest säga Urk om det mesta det här året (vädret, världsläget, orken, konditionen, vikten, humöret...) men vet ju också att det är ett gäng helt ljuvliga minnen som kommer vara det som lever kvar av året sen. Så jag ville liksom minnas dem lite extra.

Jag har gift mig.
(Jag har gift mig. Jag har gift mig. Jag har gift mig. Det är större än allt det andra så jag säger det fler gånger.) 

Jag har stickat.

Jag har spunnit (!).

Jag har träffat älskade vänner.

Jag (och vi) är älskade. 

Jag har inte rest så mycket i år (mer än till Stickevents), men vi var i Köpenhamn. Det var bäst.

Jag trivs hemma.

Jag älskar.

Jag klarar inte att skriva en årskrönika, men kan konstatera att jag har en hel massa att vara tacksam och glad för även in i nästa år. Nu hoppas jag på ett 2013 med Mer av det gnistrande, glada, sprakande och mindre av det dämpade, dystra. Jag trivs bättre sprakande.

På tal om sprakande har älskade maken tänt i bastun, så nu är det dags att fira nyår!
Gott nytt 2013!