en helg i Halmstad

Jag åkte på stickmyshelg i Simlångsdalen utanför Halmstad. Det var inte riktigt som planerat då Ulrika som skulle hålla i trådarna fått reseförbud av läkarna. (Heja läkarna - faktiskt! Ulrika - Du måste ta hand om DIG och inte försöka göra "nästan" det som behövs. Så att du kan göra ALLT igen - sen.)
Det gjorde i alla fall att jag, men mycket god hjälp av Kerstin som kunde både deltagare och stället bättre än jag, fick vara stand-in för Ulrika fredag till lördag. "Hej allihop och välkomna! Här är ett kompendium, gör dig en namnbricka och uhm... ha trevligt!" Så. Klart.

Hotell och restaurang Simlångsdalen är en upplevelse. Till att börja med måste jag säga att föreståndarinnan är underbar. Hjärta, flexibilitet och service. Allt med ett leende! Om hon ser detta vill jag tacka av hela mitt hjärta för hur vi blev bemötta, med tanke på att det var lite rörigt med listor, tider och namn då arrangemanget hamnat mellan Ulrika och hennes stand-ins lite. Tack!

Men jag måste som arkitekt och intresserad av miljöer säga något om stället. Men jag vet inte riktigt hur jag ska säga och vad jag ska välja! Enligt säkra källor är det sig likt sedan minst 26 år tillbaka, men här finns alla (alla!) stilar representerade på ett och samma ställe. Stället har tydligen bytt ägare ett gäng gånger, och det får mig att undra om inte alla bidragit lite med något. Det gjorde mig både yr och inspirerad. Stället är konstigt, men på ett sätt som fick mig att le. Vårt rum hade "panel i bambu-imitation" (ja, jag kan inte förklara det bättre) på väggarna och i baren fanns såväl ett porträtt av kungen och Silvia som indiska elefanter... Men vem kan låta bli att älska dörren till damtoaletten? Självklart symboliseras damtoaletten av ett par platådojjor!

Jag nästan saknar den blå rosen på vårt handfat, men funderar fortfarande på varför vårt rum hade tre nyckelskåp/ nyckelkrokar uppsatta. (När jag skriver vi, så menar jag mig och Dödergök. Vi ses alldeles för sällan, jag och den här underbara människan, men när vi ses så är vi nära vänner. Jag är helt fantastiskt tacksam för dig Göken. Jag hoppas du vet det!)

Första kvällens middag startade lite i intervaller medan vi väntade på att de sista skulle anlända. Men väntetid är inga problem för stickerskor! Här syns Eva funderande, Lena skrattade och Carina stickande.

Efter middagen fick Kerstin göra oss alla avundsjuka och inspirerade av bilder och berättelser från hennes Kina-resa med föreningen Sticka. Uj uj uj vad man blev kashmirsugen...

Det fanns en terrass på hotellet. Det finns nog inget mysigare än ett helt gäng stickerskor som intar en bekväm plats med inspirerande alster. Man sätter sig mitt ibland dem och känner sig liksom som en del av definitionen av trivsel...


Lördag förmiddag höll jag kurs i dubbelstickning och vilken grupp ni var! Det gick undan och alla var igång och stickade för fullt... så med en timme kvar av kurstiden flyttade vi ut i solen och stickade vidare. Där klarade vi mest av följdfrågorna, men mest verkade vi njuta av sol och inspiration.
  
Tyvärr var jag tvungen att avvika efter lördag lunch då jag skulle resa vidare på söndagen. Men jag lämnade Halmstads-gänget i trygga händer, då Ulrikas fina syster Linda dykt upp för att ta över stand-in-andet för mig. Det betydde att från lördag lunch hade stick-gänget TVÅ garnbutiker att botanisera i. Både Lenas Garn OCH Garnstumpan hade dukat upp fantastiska bord med garner som det fyndades friskt i och många garnkarameller fann nya hem.

Jag lade upp till en experimentell grå rätstickad mojäng som jag hoppas kunna presentera så småningom (om länge) som något fantastiskt!