Många bra saker har hänt och känts under 2013, men jag kommer ändå minnas det som ett mellanår.
Ett år med en magisk sommar, en första firad bröllopsdag, då jag spann mer, då jag stickade färgglatt och grått om vartannat, då jag for till Grekland en sväng och funderade, då stickvännerna blev en stickfamilj och året då Grimm flyttade in sista veckan...

Tältsemester med kärleken

Spunnet.

Sommarfest på torpet

Livet när det är som bäst.

Med tårna i Medelhavet.

Delar av stickfamiljen.


Färgglatt.

Grått.

Grimm.
...men jävlar vad mycket skit jag vadat i däremellan. Rent ut sagt.
Jag skriver inte i bloggen om skiten särskilt uttalat, men jag kraschade efter semestern. Oroade sönder kroppen. Tappade orken som fanns kvar. Gjorde minsta möjliga. Blev deltidssjukskriven.
Så den där brutna tån i november... Ser jag mest som en välbehövlig paus så här i backspegeln.
Under den månaden kunde jag nämligen släppa det Dåliga Samvetet. Frågan är om inte Samvetet är det värsta, när jag inte orkar. Samvetet driver den onda cirkeln. Så jag bröt den där cirkeln lite där jag satt med mitt gips. Så nu siktar jag framåt i stället. Jag vet att jag har förutsättningar för att göra 2014 fantastiskt!
Grundtryggheten i torpet, Tobbe och maggropen har jag kvar, men nu med fler insikter om mig själv och hur jag funkar. Dessutom med en hel del spännande saker som ska hända under året som kommer. Så nu slutar jag titta bakåt och säger Gott Nytt 2014 i stället!
Ett år med en magisk sommar, en första firad bröllopsdag, då jag spann mer, då jag stickade färgglatt och grått om vartannat, då jag for till Grekland en sväng och funderade, då stickvännerna blev en stickfamilj och året då Grimm flyttade in sista veckan...
Tältsemester med kärleken
Spunnet.

Sommarfest på torpet
Livet när det är som bäst.
Med tårna i Medelhavet.
Delar av stickfamiljen.
Färgglatt.

Grått.

Grimm.
...men jävlar vad mycket skit jag vadat i däremellan. Rent ut sagt.
Jag skriver inte i bloggen om skiten särskilt uttalat, men jag kraschade efter semestern. Oroade sönder kroppen. Tappade orken som fanns kvar. Gjorde minsta möjliga. Blev deltidssjukskriven.
Så den där brutna tån i november... Ser jag mest som en välbehövlig paus så här i backspegeln.
Under den månaden kunde jag nämligen släppa det Dåliga Samvetet. Frågan är om inte Samvetet är det värsta, när jag inte orkar. Samvetet driver den onda cirkeln. Så jag bröt den där cirkeln lite där jag satt med mitt gips. Så nu siktar jag framåt i stället. Jag vet att jag har förutsättningar för att göra 2014 fantastiskt!
Grundtryggheten i torpet, Tobbe och maggropen har jag kvar, men nu med fler insikter om mig själv och hur jag funkar. Dessutom med en hel del spännande saker som ska hända under året som kommer. Så nu slutar jag titta bakåt och säger Gott Nytt 2014 i stället!