Varför måste jag göra allt knasigt så ini hoppsan ordentligt? Enda dagen det var utegångsförbud under alla de år jag bodde i Göteborg, var när Gudrun härjade... Då gick jag hem. Tillsammans med Josse. Igår fastnade hon och jag i stormen igen. Den här gången heter stormen Sven.
Vi hade varit hos svärmor och virkat dubbelstolpar och resan hem, som brukar ta en timme, startade ca kl 21. Vi var hemma halv tolv. När man åker bil i mörker med den sortens snöfall är det lite som att trycka på warpdrive-knappen i Enterprise, eller lightspeed-knappen i Millenium Falcon...
Vi såg ingenting. Så vi kröp fram så säkert det gick på en väg som försökte gömma sig i snö som liksom rann över den i vinden. När vi efter många om och men kom söder om Alingsås, tog det stopp. Vi bromsade in bakom bilar som stannade, medan utryckningsfordon tog sig förbi oss. Ingen ambulans tröstar vi oss med, men polis och bärgare och brandkåren kom för att hjälpa den som åkt in i räcket på E20. Mer än så vet vi såklart inte, men vi fick vänta på röjningsarbetet nära en halvtimme.
.JPG)
Men vi var nästan framme hemma hos mig i alla fall... om det inte hade legat ett träd över vägen 2km härifrån. Stort träd. Som en portal som man eventuellt hade kunnat köra under om man hade vågat, men njäe, riktigt så många skrapmärken ville vi inte ha i taket på Josses bil. Vi fick köra runt. Ut på E20 igen och upp genom Tollered. Ytterligare nära 20 min. Förutom två rådjur som stod mitt på vägen och verkade undra varför världen snurrade, så var det inga fler hinder på vägen, så vi kom fram till torpet och Josse släppte av mig. Sen skulle hon ju vidare hem till henne... Jag fick henne att lova att köra lika försiktigt och smsa när hon kom hem och erbjöd henne en säng hos oss, men livet väntar sällan på stormar och hon ville hem. Men telefonen ringde fem min senare. Det stod en bil i vägen och i en backe som inte kom därifrån... Så Sven bestämde att vi fick en nattgäst i natt.
Tegeltaket har låtit som om det gjort vågen i natt. Skorstenspipan har letat efter sin ton. Och nedkrupen under täcket har jag legat och tänkt mig torpet som en liten, fast punkt i en snurrande värld...
Vi hade varit hos svärmor och virkat dubbelstolpar och resan hem, som brukar ta en timme, startade ca kl 21. Vi var hemma halv tolv. När man åker bil i mörker med den sortens snöfall är det lite som att trycka på warpdrive-knappen i Enterprise, eller lightspeed-knappen i Millenium Falcon...
Vi såg ingenting. Så vi kröp fram så säkert det gick på en väg som försökte gömma sig i snö som liksom rann över den i vinden. När vi efter många om och men kom söder om Alingsås, tog det stopp. Vi bromsade in bakom bilar som stannade, medan utryckningsfordon tog sig förbi oss. Ingen ambulans tröstar vi oss med, men polis och bärgare och brandkåren kom för att hjälpa den som åkt in i räcket på E20. Mer än så vet vi såklart inte, men vi fick vänta på röjningsarbetet nära en halvtimme.
.JPG)
Men vi var nästan framme hemma hos mig i alla fall... om det inte hade legat ett träd över vägen 2km härifrån. Stort träd. Som en portal som man eventuellt hade kunnat köra under om man hade vågat, men njäe, riktigt så många skrapmärken ville vi inte ha i taket på Josses bil. Vi fick köra runt. Ut på E20 igen och upp genom Tollered. Ytterligare nära 20 min. Förutom två rådjur som stod mitt på vägen och verkade undra varför världen snurrade, så var det inga fler hinder på vägen, så vi kom fram till torpet och Josse släppte av mig. Sen skulle hon ju vidare hem till henne... Jag fick henne att lova att köra lika försiktigt och smsa när hon kom hem och erbjöd henne en säng hos oss, men livet väntar sällan på stormar och hon ville hem. Men telefonen ringde fem min senare. Det stod en bil i vägen och i en backe som inte kom därifrån... Så Sven bestämde att vi fick en nattgäst i natt.
Tegeltaket har låtit som om det gjort vågen i natt. Skorstenspipan har letat efter sin ton. Och nedkrupen under täcket har jag legat och tänkt mig torpet som en liten, fast punkt i en snurrande värld...
Skönt ni kom hem välbehållna iallafall. Det är det viktigaste.
SvaraRaderakram