Jag åkte till landet där folk kör och går på fel sida...
Det blir tradition nästa år, för i år var andra året i rad jag var på Unravel - en garnmässa i Farnham sydöster om London. I år blev det dock förvånande lite shoppat då jag mest stod och knappade in 14 pund i taget i en kassaapparat. Jag hjälpte
Jon med Easyknits monter på mässan...
Jon har blivit en nära vän. Det började med att Sandy presenterade mig för Jon på Knitnation 2011. Sen att jag blev kär i hans garn, och så småningom att jag blygt frågade om han kunde tänka sig att tänka på metall nästa gång han färgade garn, för jag hade blivit
inspirerad av ett kugghjul. Det resulterade i hans färgskala "Metallurgy" som han fortfarande gör och det resulterade i en vänskap. Han har varit och hälsat på mig en gång och han kommer igen om en månad, då som utställare på Stickfest i Väst! Det känns jätteroligt!
Men... Unravel var det jag skulle berätta om! Jag har ont i hela kroppen och är trött in i själen av mycket kånkande, jobbande och många vakna timmar. Men jag är lycklig mycket längre in i själen än vad tröttheten når. Det är så värt det.
Jag kom till London redan på onsdagen och mötte en hel garnbutik nedpackad i ett kök hemma hos Roy. Yum! Torsdag förmiddag och kväll umgicks vi med alla de här härvorna och satte rätt etiketter på allt. Ett bra sätt att lära mig sortimentet, men framför allt skrattade vi så vi grät medan vi hittade på namn till alla färgerna... Där fanns en regnbåge med Star Trek-tema (Kirk, Picard, Photon, Warp Speed...), en med Wizard of Oz-tema (Brick road, Click Your Heels...), Sagan om Ringen (Sting's Glow, Ent, Angmar...) och så till sist fick jag döpa min favoritkvalitet till Big Bang Theory-namn! De blev väldigt populära, så det var inte så många kvar av dem när mässan var över, men nya Deeply Wicked DK fick namn som Bazinga, Pennyblossom, Fruitloops och Cheesecake Factory.
Extra roligt var det att fixa med de nya etiketterna. Easyknits har ny logga och ska nyöppna webshoppen i veckan och vi diskuterade vad förändringen betytt för Jon, för företaget, för garnerna... Jag tycker det är skitsnyggt!
Och så fick jag träffa Sweep! Underbara lilla mini-taxen som lyckas få plats med en hel massa personlighet i en kropp stor som en brödlimpa. Promenaden i parken blev extra rolig av den flock papegojor som bor i Plumstead. Ett par papegojor rymde här för ett gäng år sen och nu sitter det gröna parakiter i varannat träd! Men fastna på bild ville de icke.
Torsdag eftermiddag handlade dock om att få med sig allt annat. Vi var i Easyknits studio och packade garn som just hade torkat, garn med gamla logon som behövde nya etiketter, utställningsmaterial, skärmar, verktyg krokar... och hissen var trasig.
Ska det vara en riktigt bra story så ska man lida lite, så både jag och Jon hade ont nånstans, det började regna och han har studion på tredje våningen. Det var så synd om oss att vi skrattade, åt det också. Och så var det himla kul att se var det händer. Färggrytorna, torkställningarna, en garnfärgares konstnärliga och färgglada golv...
Sen var vi uppe alldeles för sent och fixade etiketter och packning, men tog oss ändå upp 6 på morgonen för att åka till Farnham, där vi mötte Sandy. Hela vägen dit spelade gladpop ur bilstereon. Kanske för att den ljuvliga radiokanalen hette...
Tillsammans satte vi samman Easyknits monter. En dags fixande, trixande, uppackande, hängande och klappande av garn senare så öppnade mässan för förhandstitt kl 17 på fredagen. Sen var det fullt ös!
Unravel hålls på
Farnham Maltings, ett helt kvarter ihopbyggda gamla byggnader (en fd kvarnindustri) som blivit en mötesplats för hantverk av olika slag. Massor av små och stora rum som under mässan fylls med små och lite större företag inom fiber, ull, garn och stickning. Det är inte en mässa för "vanliga garnbutiker" utan för småproducenter i första hand. Jag blir enormt inspirerad av att personen som står och säljer allt som oftast är den som färgat, designat, tovat, stickat, spunnit... alstren i montern! Den här skalan finns även på svenska mässor, men då enligt min erfarenhet ofta lite i skuggan av stora montrar för stora företag och stora märken.
Jag borde ha tagit fler bilder!
Jenny Barnett nåltovar konstverk. Hon sålde kits och höll workshops, men jag var mest fascinerad över hennes bordercollie-porträtt som såg väldigt mycket ut som en karelar-laika-blandning jag känner väl...
Mittemot Easyknits hade
Eden Cottage sin monter med många karameller.
Sjalnålar skyltade över en flätfilt hos
Belinda. Fiffigt och fint!
De två utställarna som sålde vintage-grejer var två av mina favoritställen. Jag hade dock inte möjlighet att få med mig en del av det jag ville ha på flyget hem, så jag lämnade kvar många grejer jag fortfarande drömmer om.
Fina söta Juliet framför Knit By Numbers-väggen hos
John Arbon.
Sötaste
Jeanette Sloan ställde ut sina designs i kit med sina garner.
En suddig bild på Phil och Amanda i full fart hos
Natural Dye Studio.
Och jag kunde inte motstå
Toft Alpacas nya mönstersamling på leksaker... Winston the Aardvark är ju bara för ljuvlig!
Och där fanns så mycket, mycket, mycket mer!
Extra rolig blev lördagen av att vännen Åsa kom till Unravel i år! Jag hann åtminstone nån liten runda med henne också, och hon shoppade mer än vad jag gjorde... Ja jisses, jag hade till och med pengar över när jag kom hem. Inte för att jag inte hittade nåt, utan för att shoppingturerna blev för snabba för att veliga jag skulle hinna bestämma mig. Jag kom åtminstone hem med nya stickor (Chiagoo-set med tippar och kablar), en liten vintage-souvenir, lite knappar och sen mest presenter till andra faktiskt. Och så några härvor Easyknits-garn...
För mest sålde jag garn, pratade garn, diskuterade stickfasthet och hade skitskoj i Easyknits egen monter. När mässan till slut stängde på söndagen illustrerade Jon ganska effektivt hur vi alla kände oss...
Jons vänner har blivit mina bekanta och lördag kväll satt vi i baren och summerade dagen ihop med Jeni från
Fyberspates,
John Arbon-gänget och Phil och Amanda från
Natural Dye Studio (som
Garnasinne säljer i Sverige!). Frågan är om inte den här stunden i baren blir mitt bästa minne från årets Unravel. Jag, Jon, Sandy, Jeni och Amanda satt och stickade eller virkade. Jag lade upp till
Orbit, ett av Jons mönster, i Splendour DK, ett av hans nya garner och det blir ljuvligt!
Vi pratade garn, design, inspiration och kvalitet. Om framtida drömmar, pågående drömmar, möjligheter och idéer. Jag har inte riktigt orkat vara social på hela hösten och jag har blivit lite av en garntokig eremit. Den här kvällen kände jag mig som Lisa igen och det känns finfint! Att hitta än fler att vara nörd med är ju det bästa som finns. Härnäst ska jag träffa fler såna nördar på Stickfest i Väst om en månad. Easyknits kommer dit med sina garner och jag får hänga med vännen Jon och en massa andra garntokiga igen. Det blir fint som garn det här! (Jag gillar inte snus.)
Farnham i sig är en mysig liten stad med många kulturminnesmärkta byggnader från många olika tidsepoker. Nu var jag mest inomhus på mässan, men jag skulle kunna stanna länge i Farnham om så bara för husens skull.
Söndag kväll och måndag morgon fortsatte stickpratet mig och Jon emellan och jag åkte hem med en nära vän än närmare, hjärtat fullt av idéer och inspiration och ett leende från öra till öra. Harrejavvlar vad jag behövde den här helgen.
