Orbit

Jag har stickat en sjal. Den heter Orbit. Jag lade upp till sjalen med designern sittande bredvid mig. Jon sa "Jag tror jag skulle ha bytt till fyra komma fem". Jag sa "Men jag stickar så löst, och se så fina maskorna blir!" och höll kvar vid mina fyror. Man ska alltid lyssna på designern. Min Orbit är lite mindre än vad jag hade velat ha den, men den blev ändå jättefin! Sjalen får Jon tillbaka av mig, då han vill visa upp sina sjalar även i enfärgade garner. Det känns ju fint, men jag kommer allt att sakna den.

Mönstret Orbit släpptes nämligen först i Easyknits sjal-klubb. Det är en klubb där man prenumererar på mönster och garn och i Easyknits fall designar han sjalar i sina sushi rolls - Ett garn som långsamt ändrar färg. Men min Orbit är stickad i tre härvor Splendour DK, en silkeblandning som faller tungt, glänsande och vackert. Mönstret är fiffigt och egentligen mycket enklare än det ser ut. Uppbyggt enligt pi-modellen med rätstickning i mitten, sen ett litet spetsmönster varvat med mosstickning och sist ett zig-zag-mönster som var lätt att memorera. Det enda som var jobbigt var kanten! Jisses vilken lång i-cord. För all den där krulliga volang-igheten längst ut gör man med en I-cord som är 4 gånger så lång som omkretsen... Jag trodde aldrig den skulle ta slut! Men det var värt det.

Som vanligt är husdjuren nyfikna när man fixar och trixar med nåt och den här gången var det Grimm som blev modell intill det stickade. Han var helt enkelt i närheten och det är lättare att få honom att stanna än att gå därifrån... Och så blir det ju gulliga bilder också.

Nu har jag många projekt på min att-göra-lista, men frågan är om det inte blir en Orbit till nån gång. En vilosam stickning som man inte behövde så mycket koncentration för. Till mig själv. På fyra komma femmor...