Du nalkas ljuva sommar...

...då gräs och gröda gror.
Fast mest gräs. Jag ligger efter. I grönsakslandet är potatisen satt, men andra halvan innehåller ännu bara ogräs. Tomatplantor har jag och rabarbern har växt sig alldeles bananas och vi kommer få fina pioner att lukta på... men det är många planteringsplaner som inte hänt - ännu.

Jag har köpt en ny möbelgrupp till trädgården. De ska bara målas vita. Jag har målat halva soffan och en halv stol. Men de blir fina när de är färdiga.

Ja och så har vi ju fått en damm grävd, men det behövs ett dräneringsdike till dammen på ett ställe som fortfarande svämmar över. En dag händer det nog.

Inomhus saknas fortfarande ett inbyggt förrådsskåp och ett par garderobsdörrar och farstun behöver göras om lite med bättre förvaring... Och så är jag gift med en man som tycker att bästa stället att lägga grejer är här (oavsett var han står liksom). Så vi har en del att jobba med när det gäller förvaring och ordning och sånt. Men skit samma!

För ja, vi ligger efter i planerna, men ändå kan jag sitta här och ta djupa, lugna andetag med en kopp kaffe i handen. För det spelar ingen roll att vi "ligger efter", för vi är redan här. I vårt eget lilla paradis. Det är faktiskt löjligt hur hemma jag känner mig, även de allra stökigaste av dagar...

idag har jag gråtit

När jag var liten gick en TV-serie där en blond pojke jagade en pianist vid namn Yrla över sanddynorna och där de tuffa tjejerna övade dansrutiner på skolgården. I TV-serien fanns en pojke som var en bästa vän, men som inte dög som mer än bästa vän då han var snäll och inte cool. Han hade en fransk mamma. Jag blev kär i honom. Kär i Ebbas bästa vän Philip.

Serien var såklart Ebba & Didrik och det var nog det första drama som riktigt drabbade mig. Barnfilmer i all ära, men de fokuserar oftast på händelser och inte på känslor. Ebba och Didrik kändes som en vuxen TVserie, men för barn. Och jag blev kär i Philip.

Många år senare skrev jag texter för Chalmers studenttidning Tofsen och vi kom på idén att göra såna där "Vad hände sen?"-reportage. Jag letade upp min kärlek Philip från Ebba & Didrik. Han hette Malik Bendjelloul och vi träffades i en knapp timme på ett café i Stockholm. Han jobbade på Barracuda produktion och levde sin dröm. Han hade historier att berätta och han visste vilket medium han ville berätta dem i. Vi pratade om rollkaraktären Philip och om Malik och Philip hade något gemensamt. Det trodde han att de hade. "Philip var lika snäll som jag" sa han och jag tror han hade rätt. Det var bara en knapp timme och jag var då mer intresserad av att jag kände igen Philip i den vuxne Malik, men allt eftersom han syntes och hördes mer, i Kobra och sen som filmskapare... Jag var inte förvånad att det var just han som gjorde en Oscars-belönad dokumentär. Brinner man för att berätta och sedan får berätta på sitt sätt, då blir det ofta en bra berättelse.

En kärlek i barndomen framför TVn och en kort intervju för 10 år sedan. Jag kände inte Malik Bendjelloul, men han berörde mig. Först som Philip som var snäll och sen som en varm och generös, kreativ människa som bjöd på sin tid för att en studenttidning skulle få en sida nostalgi.

Idag läser jag att Malik hastigt gått bort. Trettiosex år gammal. Det drabbade mig. Som om Philip hade dött i TV-serien - då när jag var liten och förälskad. Så drabbade det mig. Jag vet att jag var kär i en fiktiv figur, på samma sätt som jag vet att Malik inte stod mig nära personligen. Men det är sorgetårar från hjärtat jag gråter. Världen har förlorat inte bara den varme, generöse Malik, utan också alla berättelser han inte hann berätta. 

Världsstickardagen

Ihop med Sticknätet arrangerar jag Göteborgs event på Världsstickardagen även i år.

Men i år blir det en liten ändring! Vi gör en STICKNICK igen - utomhus!
Vi kommer att sitta i BÄLTESSPÄNNARPARKEN söndag den 15 juni kl 13-17

Ta med nåt att sitta på (Det finns ett gäng bänkar, men vi sprider filtar över gräset - också), nåt att fika och nåt att sticka (eller virka, eller nålbinda, eller kroka...)

Vi hoppas på strålande sol, men OM det skulle ösregna går vi till Condeco på Östra Hamngatan (intill Lagerhaus) och försöker få plats där. De kan inte garantera sittplatser till ett helt event, men vi gör det bästa av situationen.

Samma dag ordnar garnbutiken Garnasinne ett "Stickspår" - ett stickcafé ombord på en veteranspårvagn. Alla får inte plats på Stickspår, men vi väljer att samordna våra events, så att de som varit med på Stickspår kan sluta upp till vår sticknick när vagnen stannat...

Vårt event i Göteborg är anmält till WWKIPD.com och kommer att vara sökbart i deras lista över evenemang inom de närmaste dagarna.

(Om någon fortfarande vill göra ett event på VKM blir de säkert glada om någon hör av sig och anordnar det med dem, men välj då en annan dag samma vecka!)

sockstolt

Det här med att vara så löjligt stolt över ett par sockor så man nästan skäms?

Ja, det är så. För jag stickar ju inte sockor som ni vet.

Men nu gjorde jag det. Och jag valde så rätt mönster.

Stitch Surfer från Knitty blir liksom som två par sockor i ett!

Särskilt när man som jag, inte följer mönstret helt utan spegelvänder det på socka nummer två.

Det flerfärgade garnet är ett målat garn från Easyknits som heter Oh Em Gee.

Det svarta är Artesano Definition Sock som jag köpte från Hippstick.

Och bara så ni vet kommer jag att ha de här sockorna på mig tills de ramlar sönder.

Och då kommer jag att försöka laga dem.

De sitter som en smäck!

Och ljuset var inte optimalt och jag har fortfarande inte gått den där fotokursen... Men jag var liksom tvungen att fota och blogga direkt då sista tråden var fästad. HURRA för mina sockor!

hemlisbytet

Hemlisbytet är över. Och det här var en fantastisk omgång!
Jag fick skämma bort en av de mest älskade vänner jag har - Dödergöken. Och jag blev bortskämd bortom alla förväntningar av en lika älskad vän - Amanda. Jag har fått garn jag velat prova och garn jag faktiskt behövde. Det här hemlisbytet fick mig att känna mig "sedd och uppskattad". Det var de ord Dödergök använde om mina paket till henne och då har jag lyckats. På samma sätt som Amanda lyckades. Jag har fått träffsäkert lyxigt av både godis och garn och kaffe! TACK!

Hemlisbytena handlar inte så mycket om att få paket. Det är underordnat för mig, även om de paket jag fått värmt mig långt in i själen. Men att se den man själv skämmer bort bli glad och att lyckas träffa rätt med presenter... Det är faktiskt magiskt. Och jag tror jag lyckades rätt bra med att skämma bort Göken. Och gudarna vet att jag blivit bortskämd.