Marin och en mössa

Många har stickat sjalen Marin av Ysolda på sistone. Jag förstår varför. Den är snygg. Den är rolig att sticka och mönstret är Så Himla Smart! Jag älskade att sitta och mysa över hur Ysolda själv måste ha blivit nöjd över hur saker bara blev... logiska och gick ihop. Den är helt vändbar och mönstret är verkligen fiffigt i sättet det sker liksom automagiskt.

Färgen på min Marin är omöjlig att fånga perfekt, men färgen är perfekt. En levande, skiftande djupröd i garnet Malabrigo Mecha - ett tjockt entrådigt ull-silke-garn som glänser och är fluffigt som ett moln samtidigt. En dröm att sticka med! Och så blev min sjal mysigt stor! Men sjalen åt mycket garn och jag fick köpa till extra... Så det blev ingen billig sjal, men det är en magisk sjal. Som tur är för min plånbok så var större delen av garnet en födelsedagspresent från mamma!
(Mamma berättade förresten om hur hon köpte garnet av fina Karin på fina Litet Nystan på Söder i Stockholm. "Det var lite märkligt att stå och prata om dig med nån jag inte kände, men som kände dig!")

Ja, jag har stickat en mössa också. I garnet jag fick över i härvan jag köpte till. Jag har använt mönstret Capucine, men stickat den helt rätstickad och lite mindre (så att garnet skulle räcka) och utan tofsar. Det blev som en hätta jag känner mig ohemult söt i.

En sjal som både kan vara en enorm fluffkrage på en vinterjacka och ett smycke att svepa runt axlarna! Den här kommer att bli välanvänd! Och så har den fått mig att sakna den svarta ulljacka jag slet ut för säkert 10 vintrar sedan... Årets jakt på den ultimata svarta, tunna vårjackan är härmed startad.

Rödluvan säger du? Tja, det smeknamnet kan jag väl ta, för jag tycker alldeles oblygt och ödmjukt att det här blev ett väldigt Lisigt och ett attans snyggt och lyxigt set.