5 måsteprylar

Jag skulle ha fotograferat fem måste-prylar igår. Jag funderade en massa på det, men det liksom blev inget... Ett nytt försök fick ihop den här kombinationen:

Garn: Min kreativitet, min inspiration
Stickor: Mitt medium, mina verktyg
Ordlista: Mitt språk, mina ord
Foto på mig 5 år gammal: Mina minnen, den jag är
Förlovningsringen: Kärleken

Jag fuskade lite och tog saker som fanns i närheten, men det är så här jag tänkt kring utmaningen. Vilka prylar visar vad som är måste och viktigast för mig inombords? Jag kunde ha visat en bild på torpet igen, för det rymmer så mycket mer än rum, våningar, möbler och så... men det visade jag ju dagen innan!

tillsammans

Här bor vi tillsammans. Här bygger vi ett liv tillsammans. Här fixar vi som vi vill ha det tillsammans. Här är vårt torp. Vårt. Tillsammans.

hårt

Vi har jobbat hårt idag. Medan älskling var hemma röjde vi i ladan och sorterade en del av vår förvaring i militärlådor. De är fenomenala loppisfynd för att förvara saker i i ladan. Vi samlar ständigt på oss fler. Mus-säkra, platsekonomiska och automatisk sortering. Och så ser de rätt hårda ut.

Sen åkte älskling och jobbade, så jag och min mamma fortsatte att städa runt huset (takläggare släpper mycket skräp omkring sig!) och mamma har även putsat fönster idag! Uj vad det fejas och görs fint här! Jag har också gjort fint. Jag satte möbel-hjul på fina kofferten och packade om och rensade ut en del gamla kläder som låg i den. Så nu står den i hallen, på sina små hjul, och är förvaring för handstickade sjalar, mössor, vantar och koftor. Bästa sättet att sänka elkostnaden - ylle!

nöje

Det är lätt att ta bild på egna nöjen, men det är ju också vad jag allt som oftast visar här i bloggen. Så för utmaningens skull väljer jag att visa andras nöje. Att sitta intill och lyssna när fästmannen och svärfar pratar vapen måste vara lite som att vara en mugglare (som inte stickar) som lyssnar på när vi stickerskor pratar garnkvaliteter och stickstorlekar. Här sitter de och trivs och är riktigt nördiga om något jag inte alls förstår. "Kaliber, kaliber" säger de. Sen pratar de lite till och konstaterar att "den där de trodde det skulle vara 44 i... där var ju 44 alldeles för klent! Tänk så tokigt..." Det är ganska mysigt att sitta intill och liksom lyssna på när någon annan trivs. Då trivs även jag.

runt hörnet

Ibland passar teman extra bra ihop med vad man gör. Idag målar jag nämligen runt hörnen. Knutarna har tvättats och ska målas. Nu når jag inte längre utan stege, så det där uppe målar jag lite senare...

meditation

Jag skulle kunna ta (ännu) en bild av mina stickningar. För stickning är meditation. Men i stället väljer jag ett hörn av vår tomt där jag har svårt att gå förbi. Här måste man stanna. Här tar man ett extra lugnt andetag. Här njuter man av nuet lite extra. Ett hörn som är ett rum, med en gammal mossbevuxen stenmur som fondvägg och med träden som pelare i en mäktig sal som inramar en intim liten vrå...
Ett meditativt rum.

uppifrån

Det är inte alltid man har chansen att se sin värld från den här vinkeln... 

Ulrika har satt igång en andra vecka i hennes fotoutmaning. Mer kan du läsa här. 

hand

Händer har blivit mer magiska sedan nyår. Ibland sneglar jag på hans vänsterhand och tänker att den där ringen betyder "jag". Det är vi. Jag trodde inte det skulle bli en massa skillnad att förlova sig, men den där ringen på hans hand pirrar i maggropen...

en vecka till

Min handbild från igår kommer snart...

rörelse

Efter ett par försök att fånga Rolffs underbara krumsprång på bild, utan att lyckas, så väljer jag att fuska lite. Förra veckan lyckades jag fånga ett revolverskott med telefonens kamera. Svartkrut, pang och kaboom. Mer vältajmat har jag knappast lyckats knäppa ett kort innan, så den får bli dagens bild.
Tobbelobbe pangar:

Öde

Tobbe jobbar och jag lägger mig i en öde dubbelsäng.

under

Det blev sent och ljuset försvann. Mina idéer för en bild under något som dagens utmaning handlar om gick om intet i skymningen. Men Rolff räddar mig genom att trivas bäst nedbäddad under alla filtar som finns tillgängliga. Han snarkar så det sjunger om det.

Läs mer om fotoutmaningen här. 

hemväg

Allra sista backen upp till Torpet är brant. Den är grusad. Här har många gäster spunnit loss och grävt gropar i gruset med snurrande hjul. En del kommer inte upp. På vintern kånkar vi matvaror uppför den, för ganska många dagar klarar inte vi det heller i halkan. Den har blivit gropigare och kan delvis liknas vid en puckelpist. Vi borde göra något åt vår branta, knöliga backe. Men samtidigt är det samma mys-trygga känsla jag har i maggropen varje gång jag skumpar upp här: Hemma.
Bilden är mycket medvetet tagen så att backen är som fulast och i fokus, men Torpet kan anas där uppe i allt det gröna, i det vackra ljuset. Där uppe - Hemma.


Mer om Ulrikas fotoutmaning kan du läsa här.

dröm

Jag funderade länge på hur jag skulle ta en bild på drömmar.
Det blev en bild på många drömmar - mitt garnskåp. Där härvor och nystan ligger och viskar om projekt, plagg, sjalar, idéer som jag drömmer om. Som små färgglada löften om drömmar som ska slå in en dag...

Bilden är inte optimal. Det är en iphone-bild. Jag hittar inte batteriladdaren till systemkamerans batteri...
Här kan du läsa mer om Ulrikas fotoutmaning!

svartvitt 2

Det var det här jag hade tänkt ta bild på idag. Det knallgula tåget. I svartvitt.
För tåg känns så där industriellt som omslaget på en tysk industrimetal-skiva.
DAS ZUG liksom.

svartvitt

De senaste dagarna vid läggdags har jag tagit en bild med min telefon.
Mitt påslakan har knallgröna små odjur på sig, men i svartvitt blir de och mitt trötta ansikte liksom jämlika. Då har de kunnat vara med i bilden, inte som mönster på ett påslakan, utan som egna motiv.

Jag skulle ta en ny svartvit bild idag, och kanske gör jag det också. Men jag gillar mina kvällsbilder och tycker att det är just för att de är svartvita som de fungerar.
Mer om fotoutmaningen kan du läsa här.