nytt krypin

Kvällsljuset är vackert på torpet. Tyvärr tycker även knott och mygg om kvällsluften, så vi brukar faktiskt gå in tidigare än vi vill ibland... Idag hittade jag en sänghimmel på loppis. Jag satte upp den i ett träd och ställde en trädgårdsfåtölj under.

Där har jag suttit och stickat i kväll, som i en myggfri koja, med en katt i knät och lyssnat på fågelkvitter och slip-papper-pyssel (Tobbelobbe slöjdar). 

Sämre kan man ha det.

runt hörnet

Ibland passar teman extra bra ihop med vad man gör. Idag målar jag nämligen runt hörnen. Knutarna har tvättats och ska målas. Nu når jag inte längre utan stege, så det där uppe målar jag lite senare...

meditation

Jag skulle kunna ta (ännu) en bild av mina stickningar. För stickning är meditation. Men i stället väljer jag ett hörn av vår tomt där jag har svårt att gå förbi. Här måste man stanna. Här tar man ett extra lugnt andetag. Här njuter man av nuet lite extra. Ett hörn som är ett rum, med en gammal mossbevuxen stenmur som fondvägg och med träden som pelare i en mäktig sal som inramar en intim liten vrå...
Ett meditativt rum.

proffsigt

Jag har fått mina mini-visitkort som jag hade beställt. Det känns så proffsigt och bra att kunna lämna ifrån sig ett kort i stället för att säga "Oj, javisst... uhm... har du papper och penna?... eh..." som nu har hänt mig ett flertal gånger! Mina kort har bilder på mina olika stickade alster och jag kan fylla på min order med fler bilder när jag designat mer. Åh så glad jag blev av att de verkligen var så snygga som jag hoppats! Hurra för mini-visitkort!

uppifrån

Det är inte alltid man har chansen att se sin värld från den här vinkeln... 

Ulrika har satt igång en andra vecka i hennes fotoutmaning. Mer kan du läsa här. 

hand

Händer har blivit mer magiska sedan nyår. Ibland sneglar jag på hans vänsterhand och tänker att den där ringen betyder "jag". Det är vi. Jag trodde inte det skulle bli en massa skillnad att förlova sig, men den där ringen på hans hand pirrar i maggropen...

en vecka till

Min handbild från igår kommer snart...

rörelse

Efter ett par försök att fånga Rolffs underbara krumsprång på bild, utan att lyckas, så väljer jag att fuska lite. Förra veckan lyckades jag fånga ett revolverskott med telefonens kamera. Svartkrut, pang och kaboom. Mer vältajmat har jag knappast lyckats knäppa ett kort innan, så den får bli dagens bild.
Tobbelobbe pangar:

första ledtråden

...är klar. Rolff är som vanligt villig stick-modell. Nu är jag faktiskt väldigt nyfiken på hur det här ska fortsätta.

Jag är löjligt nöjd med att jag lade in den där lilla rosa kilen.

Har nu haft mysigt besök och ska nu roa mig resten av lördagvällen med att åka och handla, tvätta bort målartvätt och måla lite och sen sticka till en film. Ingen kan partaja som jag... uhm...

24 kilar

...8 kvar.

Öde

Tobbe jobbar och jag lägger mig i en öde dubbelsäng.

halvvägs

Jag kom halvvägs med första ledtråden. Min garnkombination blev så äppelblomsljuv att jag gjorde en av kilarna i dubbelt, ljusrosa Kidsilk Haze. Det blev fint. 

garnval och start

And we're off. Startskottet har gått. Första ledtråden är ute.
Jag har fått instruktioner för 12 varv som med korta varv blir en kil, inramad. Sen kommer det: "Repeat these last 10 rows 31 more times".
Jag tycker inte det känns mysteriestickning. Jag tycker en mysteriestickning ska bestå av mindre steg där mönstret kan byta karaktär med nästa ledtråd. Jag tycker man ska vara nyfiken i en mysteriestickning... Detta blev mer "Sticka nästan en Spectra. (Fast färgkilarna ligger åt andra hållet i Spectran) Nästa vecka ska vi sticka vidare åt nåt håll så att Spectran blir en kant på något annat." Jag kommer att göra det. Jag vill veta vart det tar vägen. Spectra kan bli en fantastisk kant eller början på något... Men jag är fortfarande lite besviken på ledtråd ett.

Mitt första försök med lila och orange blev clownkostym-varning. Mitt andra försök med lila och lila blev fint... men dödstråkigt. Nu stickar jag vårbjörkars skira grönska, eller kanske tidig äppelblom.

Det gröna är ullkashmir från Sannsticks. Det vita är ett felspunnet/ felmärkt garn som en gång hamnade hos Hamilton Yarns märkt som Colinette Jitterbug. Det är inte Jitterbug. Men det är vitt, hårt och glansigt med ganska lyxig känsla. Det här blev en jättebra kombo! Men nu när jag gjort 3 av 32 är det nog dags att gå ut och plocka rabarber eller nåt innan nästa tjugonio...

I förr går var en dag med fint besök. Stort och smått. Lek och bus. Frågor och svar. Få och ge inspiration. Men alla tycker inte om sötpotatis.
Igår var en dag med ett annat fint besök. Nya äventyr.  Få och ge inspiration. Våga misslyckas. Prat och klokskap. Skratt och kattgos. Till och med Larsson vågade!
I förrgår och igår var bra dagar. Det känns inuti.

under

Det blev sent och ljuset försvann. Mina idéer för en bild under något som dagens utmaning handlar om gick om intet i skymningen. Men Rolff räddar mig genom att trivas bäst nedbäddad under alla filtar som finns tillgängliga. Han snarkar så det sjunger om det.

Läs mer om fotoutmaningen här. 

hemväg

Allra sista backen upp till Torpet är brant. Den är grusad. Här har många gäster spunnit loss och grävt gropar i gruset med snurrande hjul. En del kommer inte upp. På vintern kånkar vi matvaror uppför den, för ganska många dagar klarar inte vi det heller i halkan. Den har blivit gropigare och kan delvis liknas vid en puckelpist. Vi borde göra något åt vår branta, knöliga backe. Men samtidigt är det samma mys-trygga känsla jag har i maggropen varje gång jag skumpar upp här: Hemma.
Bilden är mycket medvetet tagen så att backen är som fulast och i fokus, men Torpet kan anas där uppe i allt det gröna, i det vackra ljuset. Där uppe - Hemma.


Mer om Ulrikas fotoutmaning kan du läsa här.

dröm

Jag funderade länge på hur jag skulle ta en bild på drömmar.
Det blev en bild på många drömmar - mitt garnskåp. Där härvor och nystan ligger och viskar om projekt, plagg, sjalar, idéer som jag drömmer om. Som små färgglada löften om drömmar som ska slå in en dag...

Bilden är inte optimal. Det är en iphone-bild. Jag hittar inte batteriladdaren till systemkamerans batteri...
Här kan du läsa mer om Ulrikas fotoutmaning!

Snövit

Har i afton sett Snövit-filmen på bio. Det var en trevlig kväll.

Många plus till Charlize som lyckas vara vansinnig och vacker samtidigt.
Färre plus till Kristen Stewart som aldrig någonsin kommer bli en krigarprinsessa, men som börjar bli ganska rutinerad på att flämta, vara tårögd och vrida sig i plågor...
Den glada överraskningen var Ian McShane som dvärg. Jag älskar Ian McShane i alla roller han gör. Han skulle banne mig spela Snövit bättre än lilla Kristen.
Sen får jägaren själv en hel del pluspoäng. En man med ett riktigt bra känsloregister på film och ännu en man som gör sig bäst i skitiga läderkläder och blött, långt hår.

Filmen som sådan är snygg, men lite olyckligt klantigt klippt här och var. Det känns som om regissören sett ett hopkok av alla sina favoritfilmer för sin inre syn medan man filmade, men sedan under redigeringen så blev det just... ett kollage av fantasyscener liksom. Och sedan Tobbe förklarade för mig att "fjantasy utspelar sig i länder utan infrastruktur" stör det mig liksom att vägen fram till slottets port är... vattenbrynet. Inga vägar här inte. Bergskammar, mörka skogar, slätter med byar utslängda... men inga vägar. Alls.

Njäe... Snowwhite får bara tre nystan av fem möjliga.

(Och Ian McShane tillsammans med den mossiga sköldpaddan står för ett av dem.) 

svartvitt 2

Det var det här jag hade tänkt ta bild på idag. Det knallgula tåget. I svartvitt.
För tåg känns så där industriellt som omslaget på en tysk industrimetal-skiva.
DAS ZUG liksom.

svartvitt

De senaste dagarna vid läggdags har jag tagit en bild med min telefon.
Mitt påslakan har knallgröna små odjur på sig, men i svartvitt blir de och mitt trötta ansikte liksom jämlika. Då har de kunnat vara med i bilden, inte som mönster på ett påslakan, utan som egna motiv.

Jag skulle ta en ny svartvit bild idag, och kanske gör jag det också. Men jag gillar mina kvällsbilder och tycker att det är just för att de är svartvita som de fungerar.
Mer om fotoutmaningen kan du läsa här.

KAL-överdos

Det här med att sticka tillsammans är oerhört roligt. Så jag ska vara med i Westknits mysteriestickning. Och så vill jag vara med i Ravellenic Games (som hette Ravelympics tills amerikanska IOK fick spatt och betedde sig som griskultingar inför ett IQ-test...), som kommer att pågå precis över lägret i Fattigskogen. Undrar vad jag ska sticka då? I vilken gren? Till lägret i Fattigskogen släpper jag också ett litet mönster i lägerkompendiet och jag håller som bäst på att sticka på en liten prototyp. Jag ska även hålla kurs på sagda läger och skriver ihop minnesanteckningar åt mig, så att kursen blir bra.
I början av september ska jag på festival i Höganäs och tills dess ska ett annat, lite mer omfattande, mönster vara klart och jag stickar som bäst på prototyp nummer 2... Och så ska vi gifta oss här hemma i september och fixar med hus och trädgård inför det. Jag ska jobba en vecka till innan semestern.
Sen ska jag jobba hela semestern, med en massa skojs!

Ja, det är mycket. Men mycket roligt!

fotoutmaning

Nästa vecka tänker jag vara med i Ulrikas fotoutmaning... Det ni!

ändrar mig

Jag ändrar mig hela tiden... Vad gäller garnval till Westknits mysteriesjal alltså.
Det lila alternativet finns fortfarande - ett blankt och mörkt Malabrigo sock och ett lite ljusare Lavold Silky Wool.

Men om man lägger flammande, handfärgat mohair intill det lila blir det väldigt häftigt.
I skåpet ligger även en del Fleece Artist wooly silk, lite Jitterbug i olika färger... Jag kan nog välja ett tag till, men just nu står det mellan dessa två.

efit igen

Den här gången var den tätt mellan gångerna. Fler deltagare hittar du på ettfotoitimmen.se.
Jag kommer att posta instagram-bilder idag, när jag är vaken.
Min dygnsrytm är lite off just nu.
(Jag heter visalisas på instagram. Följ mig gärna och berätta vilka ni är där!)

Första bilden blir då dygnet börjar: Midnatt.
Hunden sover. Det gör inte jag.

01:00 sover jag fortfarande inte. Men jag försöker...

09:00 Jag klev förvisso upp 8, men jag är knappt vaken än.
Kaffe till mig och mat till katterna.

10:00 Det går trögt, men jag jobbar. Så här ser större delen av min förmiddag ut. Jobb, kaffe och längtan efter att sticka i stället.

11:00 Liten paus för att skriva ett par kuvert till bröllopsinbjudningar, nu när jag fått tag på adress till de sista.

12:00 På pendeltåget in mot stan.

13:00 Det är inte alla som får chansen att träffa mister EFIT himself, på en efit-dag dessutom! Eftersom Micke var i Göteborg idag passade jag på att ta en snabb kaffe ihop med honom på Centralen. Häftigt när man tycker sig känna någon man aldrig träffat!

14:00 Nu sitter jag framför datorn på kontoret. Kontoret har enormt inspirerande utsikt...

15:00 Mitt skrivande är beroende av mitt post-it-schema för texten.

16.00 På kontorets anslagstavla samlar jag förutom jobbgrejs, en del visdomsord att leva efter.

17:00 Texten jag arbetar med borde vara så enkel att skriva. Jag kan ämnet, jag vet vad texten ska säga, men det är verkligen det svåraste jag någonsin skrivit och jag kan inte förklara varför. Fråga inte. Vimmelkantig är jag.
Men om en halvtimme får jag ta mig härifrån för att göra något riktigt roligt. Tur det.

18:00 Min dejt är lite försenad, så jag står här och väntar alldeles utanför huset jag bodde i 1999-2002. NU slog det mig att det var 10 år sedan. TIO! Herregud...

19:00 Det är en BLIXTSNABB träff, för min Karin och hennes Johan ska på Madonna-konsert, men en smoothie i värmen, ett par kramar och lite prat hann vi med. Det är alltid så fint att se "systra-mi" även om det är sällan.

19:40 Alla är på väg till Madonna-konserten utom jag. Jag bara följer vännerna till Ullevi på väg hem.

20:10 Jag missade 19.47 väldigt precist. Nu står jag här på tom perrong och längtar hem.

21:00 Äntligen hemma!

22:00 Jag och vovven somnade till introt av Morden i Midomer... så det blev ingen bild.
23:00 Det klokaste ögat. Nu går jag och min förstående Rolff och lägger oss strax. Godnatt!

hajj tjapparall

Vi åkte till High Chaparall i torsdags ihop med svåger och svågers fästmö. Jag har inte bloggat om det ännu...

För er som inte vet vad det är, så är det en nöjespark i Småland, påhittad och byggd av Big Bengt (Ja, han kallades så!), som tyckte om Vilda Västern... Det är alltså Vilda Västern i miniatyr och folk går runt med stora hattar och revolverbälten som om det vore senaste mode. Tobbe stortrivs där.

Titta bara hur han beter sig inne på lekplatsen för de mindre barnen! "Ur vägen ungar! Sheriffen är i stan!"

Allt är uppbyggt så att man kan gå mellan de klassiska miljöer som brukar dyka upp i en western-film, och det anordnas shower med pang-pang i både lilla Mexico och på huvudgatan. Det finns folk som campar hela sommaren i parkens tältläger i civil war-stil där de säljer allt från indian-ponchos och drömfångare till revolverhölster och boots med sporrar.

Vi hade även ett extra syfte med att åka dit. Butiken vid entrén är den enda vi vet om i Sverige som säljer "riktiga" kläder i stilen "tjusigt 1880-tal". Här shoppade Tobbe kläder för 4000 kr. Av det så kostade rocken nära tre tusen. När han provade den böjde sig en helt främmande kvinna fram till honom och sade på fullaste allvar att "Den där ska du köpa. Det tycker vi alla!" och han var verkligen väldigt stilig i den...  Det är en av delarna till hans bröllopskostym. Han köpte ett par byxor i samma stil som de han tänkt till bröllopskostymen, men som han inte ska ha då, utan vid andra tillfällen han vill känna sig tjusig. Hemma på torpet till exempel. I kombination med hans nyinköpta antika Colt-revolver... Byxorna är randiga och gulbruna.

Jag gjorde också ett fynd till bröllopsstassen. I ett av tälten hittade jag ett par skor. Det omöjliga fyndet jag mot alla odds gjorde. Ett par kängor. Vintage. Med äkta skomakarsömmar i klacken. Aldrig omsulade. Enligt försäljaren ett sekel gamla, men knappt använda. Till överkomligt pris. Det omöjligaste var nog ändå att... de passade!

sticknick

Tappra stickerskor trotsade vädret. Gräset var för blött att sitta på så vi hamnade på bänkar utanför Storan och vädergudarna verkar gilla garn! Stundtals blåste det och luktade regn, men inte en vattendroppe landade på oss! I stället satt vi långa stunder i strålande sol! Tiden går fort när man har roligt, och roligt hade vi! Turisterna stannade och pratade och vi hamnade på foton som kommer att visas i både Japan och Österrike när de berättar om Sverige-semestern...

Tack alla som dök upp!

Det här gör vi om tycker jag! (Ska bara kolla kalendern och tänka till lite...)

Färglada fina flickor.

Glada garngalningar.

Flerfärgspatent förevisas.

Kerstin ända från Halmstad och Kaffe-fixar-Åsa.