konstverk

Jag ska ställas ut på Moderna Museet. Ja, inte hela jag, men lite av mig i alla fall. I morse satt jag och pratade kärleksfullt i en mikrofon i ungefär 20 minuter för att vara del av Linda Tedsdotters ljud- och ljusskulptur som ska vara med i Modernas nya utställning "Modernautställningen" . Linda gör små minimalistiska ljuslådor där du sticker in huvudet och får ljusterapi, samtidigt som en kärleksfull röst talar om för dig hur bra, vacker, underbar du är i hörlurar. Jag är en av rösterna. På engelska.

Så där satt jag i en ljudisolerad låda inne på Valands konstskola och pratade kärlek med en mikrofon, som om jag talade till min själs älskade. Eller som om jag pratade med mamma. Eller en god vän. Dock utan särskilt specifika drag. "Vackra ögon" och "fantastisk personlighet" kan liksom alla ha, utan att man specificerar ögonfärg eller särskilda drag i den där personligheten. Det gick tydligen bra för mig. Linda var jättenöjd när vi lyssnade på vad jag sagt. Det var märkligt förresten, att sitta där och lyssna på min röst, som på engelska talade om kärlek, utan namn. Bara jag visste vem och vad jag talade om i de olika delarna av kärlek. En del är ren och skär beundran för människor jag har omkring mig. Annat var gammal kärlek. Annat var nya känslor som dök upp medan jag pratade med mikrofonen.

Frågan är om inte jag mådde lika bra av min kärlek som de museibesökare som kommer att höra min röst i en av lådorna...

Utställningen börjar på Moderna den 18 februari och håller på till i maj, så gå dit och får er serverade lite kärlek. Kanske är den från mig.
Men mest är den från Linda.