fördomsfullt

Jag hörde honom bara säga bara ett par meningar i en mobiltelefon, men det räckte för att få mig att fundera. På mig. På honom. På fördomar. På livet.
Han såg ut som den lyckade studenten. Det kan ha haft att göra med att han kom vandrandes emot mig på Chalmers-området. Chalmerist, välklädd, snygg och med en häftig modell av spejsig mobiltelefon mot örat. Byxorna satt perfekt halvt nedhasade till knäna, med moderiktigt slitet tyg frampå låren. Skjortan var nedstoppad bakom ett fyrkantigt bältesspänne som avslöjade klädernas budget, då det var ett känt och dyrt märkes logotyp som var utmejslat i metall. Solglasögonen dolde ett par ögon som nog mången salongsberusad blondin har drunknat i över ett glas i baren. Och på huvudet hade han lika mycket torrt hårvax som hår i en spretig och kaxig frisyr. Hela hans image sade att han hade hjärnan, pengarna, stilen och räkmackan att glida på.
Men i telefonen hörde jag honom säga:
- Det här är ju inte jag alls! Vart tog bohemen vägen liksom?
Hans självbild var en annan. Något helt annat än den detaljerade fördomsprofil jag just har gjort. Solglasögonen kanske dolde en sorgset vilsen blick snarare än sängkammarblicken? Någonstans sade någon att man inte ska avundas sin nästas lycka, ty du känner inte hans hemliga sorg. Ibland kan det vara bra att få en påminnelse om att alla du möter har minst två sidor, och i de allra flesta fall är de minst lika komplicerade som du.

enklare

Nu ska det vara enklare att kommentera i min blogg. Jag skippade word verification helt. Kolla om det funkar och spamma mig med vad ni tycker och tänker nu!

förändring

Hör i bakgrunden Stina Dabrowski intervjua nån kvinna... Jag såg inte början och jag tittar inte nu heller så jag får nog se efter i efterhand vem det är som pratar. Hon pratar om att hon tog hand om sin fars gamla moster. Plötsligt hör jag henne säga:

- Ja, det var svårt att få hemtjänst redan då.

Ingen reagerar nämnvärt på uttalandet, vilket gör min reaktion än starkare. Vi är alltså helt överens om att det håller på att gå åt pipsvängen med välfärden?

ja just det

Jag har ju inte skrivit om Grötö!
Om hav och sol och vin(d) blandat med sticktanter och garn. Vi var där förra lördagen och några stannade hela söndagen också. Vi satt i solen och stickade. Vi drack vin och stickade. Vi skrattade och stickade. Vi åt fantastisk mat utan att sticka samtidigt, för jag vill inte ha chiliräkor i garnet.

Marie hade ordnat och fixat och alla njöt, skrattade och - ja just det - stickade.
Jag vill bara tipsa alla om att allt blir roligare med gott sällskap, god mat och - ja just det - stickning.

Aja baja?

"Får jag ha verktygslådan?" ber Alfons. "Mmm", säger pappa, "men akta dej för sågen."

Jag arbetar på ”Barnens Byggplats” under Vetenskapsfestivalen och hjälper barn att bygga fågelholkar i långa rader. Det hamras, sågas, spikas, borras och skruvas för fulla muggar och ingen är förbjuden att använda sågen. Alla ska prova!

Jag tänker fortsätta tro på att det är bättre att låta barn kunna ta ansvar själva för svåra eller farliga saker. Lära sig att akta sig, men också att ta risker. Hittills har ingen skadat sig, men om Alfons pappa kom till byggplatsen skulle han nog få dåndimpen.
Alla använder (och aktar sig) för sågen!

nörderi

Gothcon. Mitt första spel-convent. Alla fördomar infriades, men många utmanades också. Jag köpte två kortspel och tre sorters tärningar.

I en gymnasieskola flyttar spelbutikerna, spelföreningarna, spelturneringarna och spelnördarna in i klassrum, grupprum och korridorer. Många är svartklädda med skojiga frisyrer. Många är glåmiga i hyn av för mycket inomhus-luft och många har social förmåga i paritet med... tja... någon som inte träffar så många verkliga människor så ofta. Men här finns också det där som jag kommit att gilla så mycket med en kategori människor som är så mycket mer varierade än vad fördomarna beskriver. Välkomnande, accepterande och fantastiska spelnördar som har inställningen att "Jaså, sån här är du! Intressant!" oavsett hur du är.

Kanske är det andra stereotyper jag umgåtts med och räknats till som är strängare i sin syn på in- och outsiders. Jag vågar av erfarenhet påstå att jag aldrig riktigt accepterats som kultur-tant till exempel. Kanske är jag för ung? Har för få sjalar i lime-grönt? Kan inte Stadsteaterns vårprogram utantill?

Jag vågar påstå att jag definitivt inte är en "riktig" arkitekt. Jag värderar till exempel andras åsikter, tycke och smak aldeles för högt för att passa in i den stereotyp som i och för sig andra än just arkitekter författat för vår yrkesgrupp.

Och jag ser mig inte ens som en riktig stick-tant. Än. Jag hatade till exempel stickning under min barndom, vilket var på det glada 80-talet, och ska inte en riktig sticktant kunna säga "Ja, på 80-talet..." och referera till en annan storhetstid för stickor och garn?

Jag förstår inte figurspelen. Jag spelar bara ett dataspel. Jag hatar att spela Risk. Men jag fick ändå känslan av att det var okej att kalla mig för spelnörd i helgen. Må vara inte fullfjädrad sådan, men minst lika välkommen som de svettluktande pojkar som lekt med tennsoldater i 48 timmar i sträck...