nörderi

Gothcon. Mitt första spel-convent. Alla fördomar infriades, men många utmanades också. Jag köpte två kortspel och tre sorters tärningar.

I en gymnasieskola flyttar spelbutikerna, spelföreningarna, spelturneringarna och spelnördarna in i klassrum, grupprum och korridorer. Många är svartklädda med skojiga frisyrer. Många är glåmiga i hyn av för mycket inomhus-luft och många har social förmåga i paritet med... tja... någon som inte träffar så många verkliga människor så ofta. Men här finns också det där som jag kommit att gilla så mycket med en kategori människor som är så mycket mer varierade än vad fördomarna beskriver. Välkomnande, accepterande och fantastiska spelnördar som har inställningen att "Jaså, sån här är du! Intressant!" oavsett hur du är.

Kanske är det andra stereotyper jag umgåtts med och räknats till som är strängare i sin syn på in- och outsiders. Jag vågar av erfarenhet påstå att jag aldrig riktigt accepterats som kultur-tant till exempel. Kanske är jag för ung? Har för få sjalar i lime-grönt? Kan inte Stadsteaterns vårprogram utantill?

Jag vågar påstå att jag definitivt inte är en "riktig" arkitekt. Jag värderar till exempel andras åsikter, tycke och smak aldeles för högt för att passa in i den stereotyp som i och för sig andra än just arkitekter författat för vår yrkesgrupp.

Och jag ser mig inte ens som en riktig stick-tant. Än. Jag hatade till exempel stickning under min barndom, vilket var på det glada 80-talet, och ska inte en riktig sticktant kunna säga "Ja, på 80-talet..." och referera till en annan storhetstid för stickor och garn?

Jag förstår inte figurspelen. Jag spelar bara ett dataspel. Jag hatar att spela Risk. Men jag fick ändå känslan av att det var okej att kalla mig för spelnörd i helgen. Må vara inte fullfjädrad sådan, men minst lika välkommen som de svettluktande pojkar som lekt med tennsoldater i 48 timmar i sträck...