Hur tänkte du?

Vad hände under ditt svartfärgade, axellånga hår när du ställde dig i kön till toaletten? Den enda toaletten. Hur tänkte du när fler människor ställde sig i samma toalettkö bakom dig? Hur tänkte du när du svepte din kritstrecksrandiga långrock över tröskeln? När du klev in på ställets enda toalett i dina alltför stora svarta kängor och låste dörren bakom dig? Hur tänkte du när du lämnade den kavajprydde mannen utanför och lät honom stå där med jeansen i kors, medan det koppärriga ansiktet blev rödare och rödare av ansträngningen? Visste du att det är jobbigt att vara nödig? Hur tänkte du där du stod framför spegeln, medan tvåbarnsmamman stod och hoppade utanför och oroligt undrade hur hennes barn höll sams i andra änden av lokalen? Hur tänkte du när du lät oss alla höra kranvattnet spola och vi kved i vår kissnödiga misär? Vad tänkte du när du lät tiden gå? Tre minuter, fem minuter, tolv minuter? Hur tänkte du att vi skulle reagera när kavajmannen till slut bankade på toalettdörren i förtvivlan och fick dig att låsa upp? Vad tänkte du att vi skulle tycka om dig när du kom ut därifrån? När vi fick se att allt du gjort där inne medan vi led var att sminka ditt knappt 20-åriga ansikte vitt? Trodde du att vi skulle beundra dina kajalpennetårar? Tycka att du var dramatisk och spännande lille man?

Du lät oss stå på rad och lida medan du målade med teaterkritor.
Vi hatar dig.